1Sidna Ɛisa yenna i inelmaden is imeslayen-agi : -- D lmuḥal ur d-țilint ara sebbat ara yesseɣlin imdanen di ddnub. A nnger n win ara yilin d sebba n uɣelluy ;
1Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!
2axiṛ a s-ɛelqen aɣaṛef n tsirt ɣer temgeṛṭ-is, a t-ḍeggṛen ɣer lebḥeṛ wala ad yesseɣli di ddnub yiwen seg imecṭuḥen-agi.
2För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.
3?adret ɣef yiman-nwen ! Ma yeḍlem gma-k ssefhem-it, ma yendem deg wayen ixdem semmeḥ as.
3Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.
4?as ma yeḍlem-ik sebɛa iberdan deg wass, ma yusa-d ɣuṛ-ek sebɛa tikkal a k-d-yini : « aql-i ndemmeɣ deg wayen xedmeɣ », ilaq a s tsemmḥeḍ.
4Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.»
5Ṛṛusul n Sidna Ɛisa nnan-as : A Sidi ssemɣeṛ liman-nneɣ !
5Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»
6Sidna Ɛisa yerra-yasen : Lemmer tesɛam liman ulamma annect n uɛeqqa n yired, aț-țizmirem aț-ținim i ttejṛa-yagi n țut qleɛ sya tṛuḥeḍ aț-țeẓẓuḍ iman-im di lebḥeṛ, a wen-taɣ awal.
6Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.
7Anwa deg-wen ara yesɛun axeddam ikerrzen neɣ ikessen lmal, ara s-yinin m'ara d-yuɣal si lexla : « lɛeslama-inek, qqim aț-țesteɛfuḍ, tura a k-d-awiɣ aț-țeččeḍ ».
7Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?
8Mačči akka ara s-yini, meɛna a s-yini : « ɣiwel beddel lqecc-ik tawiḍ-iyi-d ad ččeɣ ad sweɣ, mi ččiɣ ṛwiɣ, imiren aț-țeččeḍ aț-țesweḍ ula d keččini. »
8Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?
9Eɛni ad icekkeṛ axeddam-is imi gexdem ayen i s-yumeṛ ?
9Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?
10Kunwi daɣen m'ara txedmem ayen i wen-d yețwamṛen, init : d iqeddacen kan i nella, nexdem ayen ilaqen a t-nexdem.
10Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»
11Deg webrid-is ɣer temdint n Lquds, Sidna Ɛisa iɛedda ger tmurt n Samarya akk ț-țmurt n Jlili.
11Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.
12Mi gekcem ɣer yiwet n taddart, mmugren t-id ɛecṛa imuḍan ihelken lbeṛs, bedden mebɛid
12Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd
13ɛeggḍen nnan-as : A Sidna Ɛisa ! A Sidi ḥunn fell-aɣ !
13och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»
14Mi ten-iwala, Sidna Ɛisa yenna yasen : Ṛuḥet a kkun-walin lmuqedmin, a d-cehden belli teḥlam. Deg webrid-nsen mi ṛuḥen, akken walan iman-nsen ḥlan ṣfan,
14När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
15yiwen deg-sen yuɣal-ed seg webrid-nni yețḥemmid Ṛebbi s kra yellan di taɣect-is.
15Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst
16Yusa-d yeɣli ɣer iḍaṛṛen n Sidna Ɛisa, iseǧǧed zdat-es, icekkeṛ-it, yerna argaz-agi d aṣamari i gella.
16och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.
17Sidna Ɛisa yenna i lɣaci : Eɛni ur ḥlin ara di ɛecṛa yid-sen ? I țesɛa nniḍen anda llan ?
17Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?
18Anagar abeṛṛani-agi i d-yuɣalen ad yeḥmed Ṛebbi !
18Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»
19Dɣa yenna i usamari-nni : Kker fell-ak uɣal ɣer wexxam ik, imi tumneḍ yis-i, tețțusellkeḍ.
19Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»
20Ifariziyen steqsan Sidna Ɛisa melmi ara d-tas lḥekma n tgeldit n Sidi Ṛebbi. Sidna Ɛisa yerra-yasen : Lḥekma n Sidi Ṛebbi mačči d ayen țwalint wallen.
20Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,
21Ur nezmir ara a d-nini : ațan dagi neɣ ațan dihin, axaṭer lḥekma n Sidi Ṛebbi ațan gar-wen.
21ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»
22Sidna Ɛisa yenna i inelmaden-is : A d-yas lweqt i deg ara tmennim aț-țeẓrem Mmi-s n bunadem ulamma d yiwen wass lameɛna ur kkun-id-ițṣaḥ ara.
22Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.
23Imiren ma nnan-awen-d : atah dagi neɣ atan dihin ur țṛuḥut ara, ur țțazzalet ara,
23Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.
24axaṭer am lebṛaq m'ara yewwet seg yixef n igenni ɣer wayeḍ, akken ara yili Mmi-s n bunadem ass n tuɣalin-is.
24Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.
25Tazwara ilaq ad yeɛteb aṭas, yerna lǧil-agi ur t-iqebbel ara.
25Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.
26D ayen yedṛan di zzman n Nuḥ ara yedṛun deg ussan n tuɣalin n Mmi-s n bunadem.
26Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:
27Imdanen llan tețțen, țessen, țemyezwaǧen, zeggjen i dderya-nsen, armi d asmi yekcem Nuḥ ɣer lbabuṛ ; yewwet-ed uḥemmal, neflen-d waman ɣef ddunit, imdanen meṛṛa mmuten.
27människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.
28D ayen yedṛan di zzman n Luṭ ara yedṛun daɣen : imdanen tețțen tessen, țțaɣen znuzun, țeẓẓun, bennun ;
28Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,
29asmi d-yeffeɣ Luṭ si temdint n ?udum, teɣli-d seg igenni tmes d ukebri i ten-isnegren akk.
29men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,
30Akken ara d-tedṛu asm'ara d-iban Mmi-s n bunadem.
30alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.
31Ass-nni win ara yilin sufella n wexxam ur ilaq ara ad yekcem a d-iddem lqecc-is ; win i d-yufa lḥal di lexla ur ilaq ara ad yuɣal ɣer deffir ;
31Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.
32mmektit-ed tameṭṭut n Luṭ.
32Kommen ihåg Lots hustru.
33Win ara yebɣun ad isellek tudert-is ad a s-tṛuḥ, win iwumi ara tṛuḥ ɣef ddemma n yisem-iw a ț-isellek.
33Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.
34Qqaṛeɣ-awen : deg iḍ-nni, ger sin ara yilin deg yiwen wusu, yiwen ad ițwarfed wayeḍ a d-yeqqim.
34Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.
35Ger snat n tilawin yeẓẓaden, yiwet aț-țețwarfed tayeḍ a d-teqqim.
35Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.»
36Ger sin yergazen ara yilin di lexla, yiwen ad ițwarfed wayeḍ a d-yeqqim.
36Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»
37Inelmaden-is steqsan-t nnan-as : Anda ara yedṛu wayagi a Sidi ? Yenna-yasen : Anda yella umurḍus, dinna ara a d-nejmaɛen igudar.