1Sidna Ɛisa yewwi-yasen-d lemtel-agi iwakken ad deɛɛun daymen ɣer Sidi Ṛebbi ur feččlen ara.
1Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
2Yenna-yasen : Deg yiwet n temdint yella yiwen lqaḍi, ur ițțagad Ṛebbi ur yețqadaṛ imdanen.
2Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
3Di temdint-nni tella daɣen yiwet n taǧǧalt tețṛuḥu ɣuṛ-es, teqqaṛ-as : « eḥkem s lḥeqq gar-i d wexṣim-iw. »
3I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
4Aṭas i geqqim yegguma a s-yefk lḥeqq, meɛna ixemmem deg yiman-is yenna : « taǧǧalt-agi eɛyiɣ deg-es ! ?as ur țțaggadeɣ Ṛebbi ur ḥsibeɣ yiwen
4Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
5a s-fkeɣ lḥeqq akken ur d-tețțuɣal ara a yi-teṛṛeẓ aqeṛṛuy-iw. »
5likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»
6Dɣa Sidna Ɛisa yenna : Twalam ayen i d-yenna lqaḍi agi amesbaṭli !
6Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
7Amek Sidi Ṛebbi ur d-yețțak ara lḥeqq i wid i gextaṛ, i gețɛeggiḍen ɣuṛ-es am yiḍ am ass ? A wen-d-iniɣ : ur yețɛeṭṭil ara iwakken a ten-iɛiwen, a sen-yefk lḥeqq.
7Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
8Meɛna Mmi-s n bunadem asm'ara d-yas, wissen ma d-yaf liman di ddunit ?
8Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»
9Yenna-d daɣen lemtel-agi ɣef kra n yemdanen iḥesben iman-nsen d iḥeqqiyen ɣer Ṛebbi, iḥeqqṛen wiyaḍ :
9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
10Sin yergazen ulin ɣer lǧameɛ ad ẓallen ; yiwen (d ccix n lǧameɛ) n ukabar n ifariziyen, wayeḍ d amekkas (ixeddmen ɣer iṛumaniyen istɛemṛen tamurt).
10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
11Afarizi ibedd yețẓalla yeqqaṛ deg iman-is : a k-ḥemdeɣ a k-cekkṛeɣ a Sidi Ṛebbi imi ur lliɣ ara am wid yellan d imcumen, d ixeddaɛen, yețɛicin di zzna ; a k-cekkṛeɣ daɣen imi ur lliɣ ara am umekkas-agi.
11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
12?țuẓumeɣ sin wussan di dduṛt, țțakeɣ leɛcuṛ seg wayen sɛiɣ.
12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'
13Amekkas-nni ibedd mebɛid, issetḥa ad yerfed ula d allen-is ɣer igenni, yekkat deg idmaren-is yeqqaṛ : « a Sidi Ṛebbi, ḥunn fell-i nekk yellan d amednub ! »
13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
14A wen-d-iniɣ : amekkas-nni yuɣal ɣer wexxam-is di lehna, yețwaqbel ɣer Sidi Ṛebbi, ma d afarizi-nni ur yețwaqbel ara. Kra n win yessimɣuṛen iman-is a t-id-isres Sidi Ṛebbi ; ma d win yessimẓiyen iman-is a t-issaɛli.
14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
15Lɣaci țțawin-as-ed ula d llufanat iwakken ad issers afus-is fell-asen a ten-ibarek. Inelmaden-is mi walan ayagi, țnaɣen-ten.
15Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.
16Sidna Ɛisa issawel asen-d yenna : Anfet-asen i warrac imeẓyanen a d-asen ɣuṛ-i ur ten-țțarrat ara, axaṭer tagelda n Ṛebbi tețwahegga i wid yellan am nutni.
16Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
17A wen-iniɣ tideț : kra n win ur neqbil ara tageldit n Sidi Ṛebbi am weqcic ameẓyan, ur ț-ikeččem ara.
17Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
18Yiwen umeṛkanti isteqsa Sidna Ɛisa yenna-yas : Ay argaz n lɛali, d acu i yi ilaqen a t-xedmeɣ iwakken ad sɛuɣ tudert n dayem ?
18Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»
19Sidna Ɛisa yenna-yas : Acuɣeṛ i yi-d-tenniḍ « ay argaz lɛali » ? Ulac win yellan d lɛali-t anagar Sidi Ṛebbi !
19Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
20Tessneḍ ayen i d-tenna ccariɛa n Musa : ur xeddem ara zzna, ur neqq ara, ur țțaker ara, ur țcehhid ara s ẓẓur, qadeṛ baba-k d yemma-k.
20Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»
21Argaz-nni yenna-yas : Ayagi akk xeddmeɣ-t seg wasmi lliɣ d ameẓyan.
21Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»
22Mi gesla Sidna Ɛisa i imeslayen agi, yenna-yas : Ihi txuṣṣ-ik yiwet lḥaǧa kan : ṛuḥ zzenz ayen akk tesɛiḍ, seddeq-it i yigellilen iwakken aț-țesɛuḍ agerruj deg igenni, tuɣaleḍ-ed aț-țedduḍ yid-i.
22När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
23Argaz-nni mi gesla i yimeslayen-agi yeɣli-d fell-as leḥzen imi d ameṛkanti i gella.
23Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
24Mi t-iwala yeḥzen, Sidna Ɛisa yenna : Acḥal i sen-yewɛeṛ i wid yesɛan cci ad kecmen ɣer tgelda n Sidi Ṛebbi !
24Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
25Ishel i welɣem ad iɛeddi di tiṭ n tissegnit wala i umeṛkanti ad yekcem ɣer tgelda n Sidi Ṛebbi.
25Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
26Wid i s-yeslan, nnan-as : Anwa i gzemren ad ițțusellek ?
26Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»
27Sidna Ɛisa yerra-yasen : Ayen yellan d lmuḥal i wemdan yeshel ɣer Sidi Ṛebbi.
27Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»
28Buṭrus yenna-yas : I nukkni yeǧǧan kullec iwakken a neddu yid-ek ?
28Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»
29Sidna Ɛisa yenna-yasen : A wen-iniɣ tideț : kra n win yeǧǧan axxam-is, tameṭṭut-is, ayetma- s, imawlan-is neɣ arraw-is ɣef ddemma n tgeldit n Ṛebbi,
29Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,
30a s-d-ițunefk di ddunit-agi akteṛ n wayen yeǧǧa yerna ɣer zdat, ad yesɛu tudert n dayem.
30ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»
31Sidna Ɛisa ijmeɛ-ed ɣuṛ-es tnac-nni inelmaden-is yenna-yasen : Aql-aɣ a nali ɣer temdint n Lquds, ad idṛu wayen akk i d-uran lenbiya ɣef wayen yeɛnan Mmi-s n bunadem.
31Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.
32Ad ițțusellem ger ifassen n lkeffaṛ, ad ḍsen fell-as, ad kksen fell-as sser, a t-ssusfen.
32Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
33A t-wwten s ujelkkaḍ ( s ucelliṭ ), a t-enɣen ; ass wis tlata a d-iḥyu si ger lmegtin.
33och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
34Inelmaden-is ur fhimen acemma deg wayen i sen-d-yenna, lmeɛna n imeslayen-agi tețwaffer fell-asen. Ur ẓrin ara d acu i gebɣa a t-id-yini.
34Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
35Akken qṛib ad yaweḍ Sidna Ɛisa ɣer temdint n Yiriku, yiwen uderɣal yeqqim rrif n webrid yessutur tin n Ṛebbi.
35Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.
36Mi gesla i lɣaci țɛeddayen, yesteqsa d acu i gedṛan ;
36När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.
37nnan-as belli d Ɛisa Anaṣari i d-iɛeddan.
37Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.
38Dɣa iɛeggeḍ yenna : A Ɛisa, a mmi-s n Sidna Dawed, ḥunn fell-i !
38Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
39Wid yezwaren țdemmiren-t ɣer deffir qqaṛen-as : Ssusem a k-ihdu Ṛebbi ! Meɛna nețța yețɛeggiḍ akteṛ : A mmi-s n Sidna Dawed, ḥunn fell-i !
39Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
40Sidna Ɛisa yeḥbes, yefka lameṛ a s-t-id-awin. Mi d-yewweḍ ɣuṛ-es, yenna-yas :
40Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
41D acu tebɣiḍ a k-t-xedmeɣ ? Yerra-yas-d : A Sidi, bɣiɣ a yi-d-yuɣal yeẓri !
41»Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»
42Sidna Ɛisa yenna-yas : Wali ! Imi tumneḍ yis-i atan tețțusellkeḍ.
42Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»
43Imiren kan yuɣal-it-id yeẓri yețwali, yedda d Sidna Ɛisa, iḥemmed Ṛebbi. Mi walan ayagi, lɣaci meṛṛa ḥemden Ṛebbi.
43Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.