1Sidna Ɛisa iɛedda si temdint n Yiriku.
1Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
2Yella dinna yiwen umeṛkanti isem-is Zaci, d ameqqran n imekkasen n ddewla.
2Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man.
3Yebɣa ad iẓer anwa i d Sidna Ɛisa lameɛna ur yezmir ara a t-iwali imi aṭas lɣaci i gellan, yerna nețța d awezlan.
3Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten.
4Yuzzel ɣer zdat, yuli ɣef ttejṛa iwakken a t-iwali m'ara d-iɛeddi syenna.
4Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.
5Mi gewweḍ Sidna Ɛisa ɣer wemkan-nni, yerfed allen-is yenna i Zaci : A Zaci, ɣiwel ers-ed syenna, ɣuṛ-ek ara nseɣ ass-agi.
5När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus.»
6Zaci yers-ed s lemɣawla ad yesteṛḥeb s Sidna Ɛisa.
6Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.
7Lɣaci mi walan ayagi smermugen wway gar asen qqaṛen : « ɣer yiwen umekkas (axeddaɛ) am wagi ara yens ! »
7Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in för att gästa hos en syndare.»
8Zaci iqeṛṛeb-ed ɣer Sidna Ɛisa, yenna-yas : A Sidi, atan ad fkeɣ i igellilen azgen n wayen sɛiɣ, yerna ma ḍelmeɣ yiwen a s-rreɣ ṛebɛa imuren.
8Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.
9Sidna Ɛisa yenna-yas : Ass-agi leslak ikcem-ed axxam agi, imi argaz-agi ula d nețța d mmi-s n Ibṛahim.
9Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.
10Axaṭer Mmi-s n bunadem yusa-d ad inadi ɣef wid iḍaɛen, a ten-isellek.
10Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.»
11Sidna Ɛisa yerna-d yiwen n lemtel i wid i s ismeḥsisen, axaṭer qṛib ad awḍen ɣer temdint n Lquds, lɣaci ɣilen imiren kan ara d-tas tgeldit n Sidi Ṛebbi.
11Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.
12Yenna yasen : Yiwen wergaz imawlan-is muceɛen, ițeddu ad iṛuḥ ɣer yiwet n tmurt ibeɛden iwakken a t-sbedden d agellid ɣef tmurt-is , imiren a d-yuɣal.
12Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
13Qbel ad iṛuḥ, yessawel i ɛecṛa seg iqeddacen-is ; yefka tawizeț i mkul yiwen deg-sen, yenna-yasen : « xedmet yis-sent tjaṛa alamma uɣaleɣ-ed ».
13Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'
14Arraw n tmurt-is i t-ikeṛhen, ceggɛen deffir-es kra n yemdanen ara yinin : « ur nebɣi ara ad yili wergaz agi d agellid fell-aneɣ. »
14Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss.»
15Mi t-sbedden d agellid, yuɣal ed ɣer tmurt-is ; yessawel i iqeddacen nni iwumi yefka tiwiztin iwakken ad isteqsi mkul yiwen deg-sen d acu i d-yerbeḥ yis-sent.
15När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.
16Amezwaru yusa-d, yenna : A Sidi, s twizeț-nni i yi-d-tefkiḍ rebḥeɣ-ed ɛecṛa nniḍen.
16Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'
17Agellid yenna-yas : D ayen yelhan ay aqeddac lɛali, imi deg-ek laman ɣef lḥaǧa tamecṭuḥt, a k-fkeɣ aț-țḥekmeḍ ɣef ɛecṛa n tudrin.
17Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'
18Aqeddac wis sin yusa-d yenna : A Sidi, rebḥeɣ-ed xemsa n twiztin s twizeț i yi-d-tefkiḍ.
18Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'
19Agellid yenna-yas : Ula d kečč a k-sbeddeɣ d lḥakem ɣef xemsa tudrin.
19Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'
20Yusa-d uqeddac wis tlata yenna : A Sidi, ațah twizeț-inek ! Freɣ-ț deg yiwen uceṭṭiḍ ;
20Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk.
21uggadeɣ-k axaṭer tweɛṛeḍ, tețțeddmeḍ ayen ur tesriseḍ, tmeggreḍ ayen ur tezriɛeḍ.
21Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.'
22Agellid yerra-yas : ?ef yimeslayen-ik ara k-ḥasbeɣ ay aqeddac amcum ! Teẓriḍ weɛṛeɣ, țeddmeɣ ayen ur sriseɣ, meggreɣ ayen ur zriɛeɣ ;
22Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått?
23acuɣeṛ ihi ur tefkiḍ ara idrimen-iw i wid ara ten-isxedmen, iwakken m'ara d-uɣaleɣ a ten-id jebdeɣ s lfayda ?
23Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'
24Dɣa yenna i widak yellan dinna : Kkset-as tawizeț-nni, rnut-as-ț i win yesɛan ɛecṛa.
24Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'
25Nnan-as : A Sidi, yesɛa yakan ɛecṛa !
25De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
26Yerra-yasen : Nniɣ-awen : win yesɛan a s nernu, ma d win ur nesɛi ara a s nekkes ula d ayen i gɣil yesɛa-t.
26Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
27Ma d iɛdawen-nni-inu ur neqbil ara ad iliɣ d agellid fell-asen, awit-țen-id ɣer dagi tezlum-ten zdat-i.
27Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»
28Mi gekfa ameslay, Sidna Ɛisa yezwar ɣer zdat lɣaci iwakken ad yali ɣer temdint n Lquds.
28Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.
29Mi qṛib ad yaweḍ ɣer tuddar n Bitfaji akk-d Bitani, ɣer tama n yiwen yiɣil ițțusemman « Iɣil Uzemmur, » Sidna Ɛisa iceggeɛ sin seg inelmaden-is,
29När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna
30yenna-yasen : Ṛuḥet ɣer taddart ihin i ɣ-d iqublen, aț-țafem ajḥiḥ yeqqen, leɛmeṛ ur yerkib fell-as yiwen ; brut-as-ed, tawim-t-id.
30och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.
31Ma yella win i wen-d yennan : « acuɣeṛ i s-d-tebram ? » Init-as : yeḥwaǧ-it Ssid-nneɣ.
31Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'»
32Imceggɛen-nni ṛuḥen, ufan kullec akken i sen-d-yenna Sidna Ɛisa.
32Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.
33Mi s-d-bran i wejḥiḥ-nni, bab-is yenna-yasen : I wacu i s-d-tebram ?
33Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?»
34Rran-as : Yeḥwaǧ-it Ssid-nneɣ.
34De svarade: »Herren behöver den.»
35Wwin-d ajḥiḥ-nni, ssersen fell-as ibeṛnyas-nsen, srekben Sidna Ɛisa.
35Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.
36Akken i gteddu, lɣaci tessun-as-d ibeṛnyas-nsen deg webrid.
36Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.
37Mi qṛib ad awḍen ɣer temdint n Lquds, di tkessart-nni n yiɣil n uzemmur, inelmaden-is d lɣaci meṛṛa ččuṛen d lfeṛḥ, țḥemmiden Sidi Ṛebbi s ṣṣut eɛlayen ɣef lbeṛhanat akk i walan.
37Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;
38Qqaṛen : Yețțubarek ugellid i d-yusan s yisem n Sidi Ṛebbi ! Lehna deg igenwan, tamanegt i Sidi Ṛebbi deg imukan ɛlayen.
38och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!»
39Kra ifariziyen di tlemmast lɣaci nnan i Sidna Ɛisa : A Sidi, ini-yasen i inelmaden-ik ad ssusmen.
39Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.»
40Yenna-yasen : A wen-iniɣ : ma ssusmen nutni, d idɣaɣen ara d-iɛeggḍen.
40Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.»
41Mi qṛib ad yaweḍ ɣer temdint n Lquds, akken i ț-iwala, Sidna Ɛisa yețru fell-as,
41Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den
42yenna : A tamdint n Lquds ! Lemmer teẓriḍ ass-agi ayen ara m-d-ifken lehna ! Lameɛna tura ayagi yeffer ɣef wallen-im !
42och sade: »O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.
43A d-asen wussan anda ara d-zeḍmen fell-am yeɛdawen-im, a d-kecmen a m-d-zzin si mkul tama, a kem-ḥeṛsen ;
43Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.
44a kem-snegren kemm d warraw-im, ur țțaǧan deg-m azṛu ɣef wayeḍ ; axaṭer ur teɛqileḍ ara usan i deg i d-yusa leslak n Sidi Ṛebbi ɣuṛ-em.
44Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt.»
45Sidna Ɛisa yekcem ɣer wefrag n lǧameɛ iqedsen, yebda ițqecciɛ wid yeznuzun,
45Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne;
46yeqqaṛ-asen : Yura di tira iqedsen : Axxam-iw ad yili d axxam n tẓallit, kunwi terram-t d axxam n imakaren.
46och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»
47Sidna Ɛisa yesselmad mkul ass di lǧameɛ iqedsen. Lmuqedmin imeqqranen, lɛulama d imeqqranen n wegdud țnadin a t-nɣen,
47Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom;
48lameɛna ur s-ufin ara abrid axaṭer lɣaci meṛṛa smeḥsisen-as, yerna tɛeǧǧben deg yimeslayen-is.
48men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.