1Yiwen wass deg ussan-nni, Sidna Ɛisa yella yesselmad lɣaci deg wefrag n lǧameɛ iqedsen yețbecciṛ lexbaṛ n lxiṛ ; leḥqen-d lmuqedmin d lɛulama n ccariɛa akk d imeqqranen n wegdud,
1Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
2nnan-as : Di leɛnaya-k ! ansi i k-d-tekka lḥekma s wacu i txeddmeḍ annect agi ? Anwa i k-ț-id-yefkan ?
2och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»
3Yerra-yasen : A kkun-steqsiɣ ula d nekkini, init-iyi-d :
3Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
4anwa i d-icegn, d Ṛebbi neɣ d imdanen ?
4Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»
5Bdan țemcawaṛen wway gar-asen, qqaṛen : Ma nenna-yas d Ṛebbi, a ɣ-d yini iwacu ihi ur tuminem ara yis ?
5Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
6Ma nenna-yas d imdanen, lɣaci akk a ɣ-ṛejmen axaṭer umnen meṛṛa belli Yeḥya d nnbi.
6Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»
7Dɣa nnan i Sidna Ɛisa : Atan ur neẓri ara anwa i t-id iceggɛen.
7De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
8Sidna Ɛisa yenna-yasen : Ula d nekk ur awen-d-qqaṛeɣ ara ansi i yi-d-tekka lḥekma s wacu i xeddmeɣ annect-agi.
8Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»
9Dɣa yewwi-d lemtel-agi i lɣaci : Yiwen wergaz yeẓẓa tafeṛṛant ( iger n tẓurin ) issekra-ț i ixemmasen, iṛuḥ ɣer lɣeṛba, iɛeṭṭel dinna.
9Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
10Mi d-yewweḍ lweqt n tẓurin, iceggeɛ ɣuṛ-sen aqeddac iwakken a s-d-fken amur-is ; lameɛna ixemmasen-nni wwten-t, rrant-id ifassen d ilmawen.
10När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
11Iceggeɛ daɣen aqeddac nniḍen, lameɛna ula d nețța ewten-t, regmen-t, rrant-id ifassen d ilmawen.
11Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
12Iceggeɛ-asen daɣen wis tlata, jerḥen-t rnan qecɛen-t-id syenna.
12Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
13Amɛellem-nni n tfeṛṛant yenna : « d acu ara xedmeɣ tura ? A sen ceggɛeɣ mmi ameɛzuz , ahat nețța a t-qadṛen ! »
13Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
14Lameɛna ixemmasen nni mi t-walan, mcawaṛen wway gar asen nnan : « ataya win ara iweṛten ! Kkret a t-nenneɣ iwakken aț-țuɣal tfeṛṛant d ayla-nneɣ. »
14Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
15?eggṛen-t beṛṛa n tfeṛṛant, nɣan-t. D acu ara sen-yexdem tura bab n tfeṛṛant-agi ?
15Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
16A d-yas ad ineɣ ixemmasen-nni, ad yefk tafeṛṛant i wiyaḍ. Lɣaci mi slan annect-agi, nnan : A ɣ-imneɛ Ṛebbi !
16Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»
17Lameɛna Sidna Ɛisa imuqel-iten yenna : D acu i d lmeɛna n wawal-agi yuran : adɣaɣ i ḍeggṛen wid ibennun, yuɣal d win yeṭṭfen lebni .
17Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
18 Kra n win ara yeɣlin ɣef wedɣaɣ-agi ad yeṛṛez ; ma d win i ɣef ara d-yeɣli, ad ițwanɣed.
18Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»
19Lɛulama n ccariɛa d imeqqranen n lmuqedmin țqelliben a t-ṭṭfen imiren kan, axaṭer fehmen fell-asen i d-yenna lemtel-agi, lameɛna uggaden lɣaci.
19Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
20Bdan țɛassan Sidna Ɛisa iwakken ma yeɣli-d deg wawal a t-ṭṭfen. Fkan tajɛelt i kra n yemdanen yerran iman-nsen d wid iḍuɛen Ṛebbi iwakken a t-zenzen ɣer lḥakem n tmurt.
20Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
21Steqsan-t ihi s imeslayen-agi : A Sidi, neẓra ayen i d-teqqaṛeḍ d wayen i tesselmadeḍ d lḥeqq, yerna ur txeddmeḍ ara lxilaf ger yemdanen, tesselmadeḍ abrid n Ṛebbi s tideț.
21Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
22Ini-yaɣ-d ma d leḥlal a nxelleṣ tabzert i Qayṣer (isteɛmṛen tamurt)?
22Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
23Sidna Ɛisa ifaqen i tḥila-nsen, yerra-yasen : Seknet-iyi-d aṣurdi.
23Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
24Udem-agi d wayen yuran ɣef wuṣuṛdi-agi wi ten-ilan ? Rran-as : D udem n Qayṣer!
24»Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»
25Dɣa yenna-yasen : Ihi erret i Qayṣer ayen yellan n Qayṣer, terrem i Ṛebbi ayen yellan n Ṛebbi.
25Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
26Wehmen s wayen i sen-d-yerra dɣa ssusmen irkul, axaṭer ur ufin ara amek ara t-id-sseɣlin deg wawal zdat lɣaci.
26Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
27Kra n isaduqiyen ur nețțamen ara s ḥeggu n lmegtin, qeṛṛben-d ɣer Sidna Ɛisa, steqsan-t nnan-as :
27Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
28A Sidi, atah wayen i d-teqqaṛ ccariɛa n Musa : Ma yemmut yiwen wergaz yeǧǧa-d tameṭṭut-is mbla dderya, ilaq gma-s ad yaɣ tameṭṭut-nni, ad yesɛu yid-es dderya iwakken a d-ixlef isem n gma-s yemmuten.
28och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
29Ihi llan sebɛa watmaten : amezwaru yezweǧ, yemmut ur d yeǧǧi dderya.
29Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
30Wis sin yuɣ taǧǧalt-nni, yemmut ula d nețța.
30Då tog den andre i ordningen henne
31Yuɣ-iț daɣen wis tlata, akken armi d wis sebɛa ; mmuten meṛṛa, yiwen ur d-yeǧǧi yid-es dderya.
31och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
32?er taggara temmut tmeṭṭut-nni ula d nețțat.
32Slutligen dog ock hustrun.
33Ass n ḥeggu n lmegtin, anwa ara ț-yesɛun ț-țameṭṭut-is imi ț-uɣen yiwen yiwen di sebɛa yid-sen ?
33Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»
34Sidna Ɛisa yerra-yasen : Irgazen akk-d tilawin n ddunit agi țemyezwaǧen wway gar-asen.
34Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;
35Lameɛna wid ara yuklalen a d-ḥyun si lmut ɣer tudert n dayem, ur țemyezwaǧen ara,
35men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.
36axaṭer ur țțuɣalen ara ad mmten, ad ilin am lmalayekkat ; Sidi Ṛebbi a ten-yerr d arraw-is imi i d-ḥyan si ger lmegtin.
36De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
37?ef wayen yeɛnan ḥeggu n lmegtin ula d nnbi Musa ihḍeṛ-ed fell-as mi gessawel i Sidi Ṛebbi zdat udarnu iṛeqqen : a Ṛebbi, Illu n Ibṛahim, Illu n Isḥaq, Illu n Yeɛqub.
37Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
38Ṛebbi mačči d Ṛebbi n wid yemmuten meɛna d Ṛebbi n wid yeddren imi ɣuṛ-es ddren irkulli ɣas akken mmuten.
38Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»
39Kra n imusnawen n ccariɛa neṭqen-d nnan-as : A Sidi, d awal n lɛali i d-tenniḍ.
39Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»
40Kukran a s-rnun ula d yiwen usteqsi.
40De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
41Sidna Ɛisa yenna-yasen : Amek armi qqaṛen Lmasiḥ d mmi-s n Dawed ?
41Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?
42Dawed s yiman-is yenna-d di tektabt n ?abur : Sidi Ṛebbi yenna i Ssid-iw : qqim aț-țḥekmeḍ ɣer tama- w tayeffust
42David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
43 alamma rriɣ iɛdawen-ik seddaw iḍaṛṛen-ik.
43till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
44Ma yella Dawed isemma i Lmasiḥ « Sidi », amek i gezmer ad yili d mmi-s ?
44David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»
45Lɣaci meṛṛa llan smeḥsisen, Sidna Ɛisa yenna i inelmaden-is :
45Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
46?adret iman-nwen ɣef lɛulama n ccariɛa i gḥemmlen ad țḥewwisen s ijellaben iɣezfanen, ḥemmlen ad țsellimen fell-asen yemdanen di leswaq, ad ṭṭfen imukan imezwura di leǧwameɛ d imukan lɛali di tmeɣṛa.
46»Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
47Tețțen ayla n tuǧǧal, ssiɣzifen taẓallit iwakken a ten-id-walin wiyaḍ. ?ef wannect-agi, Sidi Ṛebbi ihegga-yasen-d lɛiqab d ameqqran.
47detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»