1Sidna Ɛisa yerfed allen-is, iwala imeṛkantiyen srusun lewɛadi deg usenduq n lǧameɛ.
1Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gåvor i offerkistorna.
2Ațaya yiwet n taǧǧalt taẓawalit tger sin iṣurdiyen ɣer usenduq-nni,
2Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.
3dɣa yenna : A wen-iniɣ tideț : lweɛda n taǧǧalt-agi taẓawalit tugar akk tiyaḍ ;
3Då sade han: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.
4axaṭer wiyaḍ fkan seg wayen sɛan d zzyada ma d nețțat tefka ciṭṭuḥ-nni s wacu ara tɛic.
4Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo.»
5Kra n yemdanen țmeslayen ɣef lǧameɛ iqedsen qqaṛen wway gar-asen : Acḥal yecbeḥ lebni n lǧameɛ-agi akk-d țɣawsiwin i s-d-yețțunefken d lweɛda ! Sidna Ɛisa yenna-yasen :
5Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:
6Deg wayen akka i tețwalim, a d-awḍen wussan anda kullec ad ihudd, ur d-yețɣimi wedɣaɣ ɣef wayeḍ.
6»Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet.»
7Steqsan-t nnan-as : A Sidi, melmi ara d-yedṛu wannect-a ? Anta licaṛa ara d isbegnen belli qṛib a d-yedṛu waya ?
7Då frågade de honom och sade: »Mästare, när skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?»
8Yenna-yasen : ?uṛ-wat a kkun-kellxen, axaṭer aṭas ara d-yasen s yisem-iw a d inin : d nekk i d Lmasiḥ ! Neɣ a wen-d-inin : lweqt yewweḍ-ed ! Ur ten-țțamnet ara !
8Han svarade: »Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke.
9M'ara teslem heddṛen ɣef tegrawliwin d ṭradat ur țțagadet ara, axaṭer ilaq a d-yedṛu uqbel wayagi, lameɛna mačči imiren i ț-țaggara n ddunit.
9Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax änden inne.»
10Yenna-yasen daɣen : A d-yekker wegdud ɣer wayeḍ, a d-tekker tagelda ɣer tayeḍ.
10Därefter sade han till dem: »Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;
11A d-tilint zzelzlat timeqqranin, a d-ɣlin di yal lehlakat i gderrɛen ( i gneṭṭḍen) akk-d laẓ, a d-tilint leɛǧubat yessexlaɛen akk-d licaṛat timeqqranin deg igenni.
11och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen.
12Lameɛna uqbel a d-yedṛu wannect-a, kunwi s inelmaden-iw a kkun-ṭṭfen, a kkun qehṛen, ad ḥekmen fell-awen di leǧwameɛ, a kkun-ḍeggṛen ɣer leḥbus, a kkun-sbedden zdat igelliden d lḥekkam ɣef ddemma n yisem-iw.
12Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull.
13A d-yedṛu wannect-a yid-wen iwakken aț-țilim d inigan-iw zdat-sen.
13Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd.
14Ur țḥebbiṛet ara amek ara tsellkem iman-nwen,
14Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder.
15axaṭer a wen-d-fkeɣ imeslayen d leɛqel s wacu ara tqablem iɛdawen nwen, ur țizmiren ara ad bedden zdat-wen neɣ a kkun-xalfen.
15Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.
16Ula d imawlan-nwen akk-d atmaten-nwen d imdukkal-nwen a kkun-zzenzen yerna ad nɣen aṭas seg-wen.
16I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda.
17A kkun-keṛhen yemdanen meṛṛa ɣef ddemma-w,
17Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.
18lameɛna yiwen wenẓad n uqeṛṛuy-nwen ur yețṛuḥu.
18Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.
19?ebṛet, axaṭer s ṣṣbeṛ-nwen ara tsellkem tiṛwiḥin-nwen.
19Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.
20M'ara teẓrem tamdint n Lquds zzin-as-d lɛeskeṛ n yeɛdawen-is, ḥṣut belli nnger-is yewweḍ-ed.
20Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära.
21Ass-nni ilaq wid ara yilin di temdint n Lquds ad ffɣen, wid ara yilin di lexla ur keččmen ara ɣer temdint, wid ara yilin di tmurt n Yahuda ad rewlen ɣer idurar.
21Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin.
22Axaṭer ussan-nni d ussan n twaɣit deg wacu ara yedṛu meṛṛa wayen yuran.
22Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.
23A nnger n tilawin ara yilin s tadist neɣ tid ara yessuṭuḍen deg ussan-nni axaṭer a d-teɣli cedda ț-țameqqrant ɣef tmurt, a d-yeɣli wurrif n Sidi Ṛebbi ɣef wegdud,
23Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.
24imezdaɣ-is ad mmten s ujenwi, a ten-awin d imeḥbas ɣer tmura nniḍen. Tamdint n Lquds a ț-ṛekḍen leǧnas ur nețțamen ara s Sidi Ṛebbi, alamma yețwakemmel lweqt i sen-d-yefka Sidi Ṛebbi, imiren ad yezzi ɣef leǧnas-nni, a ten-iɛaqeb.
24Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.
25A d-tbanent licaṛat deg iṭij, deg waggur d yitran. Di ddunit, imdanen meṛṛa a ten-iffeɣ leɛqel, ur ẓerren ara d acu ara xedmen m'ara slen i ṣṣut n lemwaji d lebḥuṛ.
25Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån,
26Ad ilin wid ara yemten si lxuf m'ara walin lmuṣibat ara d-yeɣlin ɣef ddunit ; igenwan d kra yellan deg-sen ad rgagin.
26då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.
27Imiren imdanen ad walin Mmi-s n bunadem iteddu-d ɣef wusigna s tezmert d lɛaḍima tameqqrant.
27Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet.
28M'ara yebdu wannect-agi iḍeṛṛu, sbeddet lqedd-nwen trefdem iqeṛṛay-nwen axaṭer leslak-nwen yewweḍ-ed.
28Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.»
29Yewwi-yasen-d lemtel-agi : Walit taneqleț neɣ ttjuṛ nniḍen !
29Och han framställde för dem en liknelse: »Sen på fikonträdet och på alla andra träd.
30M'ara bdunt fessunt, teẓram qṛib a d-yaweḍ unebdu.
30När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära.
31Kunwi daɣen m'ara twalim yewweḍ-ed wannect-agi ḥṣut belli tageldit n Ṛebbi teqṛeb-ed.
31Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära.
32A wen-iniɣ tideț: lǧil-agi ur yețmețțat ara alamma yedṛa wannect-agi meṛṛa.
32Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.
33Igenni d lqaɛa ad fnun ma d awal-iw ur ifennu ara.
33Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.
34Ɛasset ɣef yiman-nwen, ḥadret a kkun-iɣuṛṛ zzhu n ddunit ; ɛasset iman-nwen ɣef tissit n ccṛab d iɣeblan, neɣ m'ulac a d-yeɣli fell awen wass-nni ur tebnim fell-as.
34Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt;
35Ass-nni a d-yeɣli am ucebbak ɣef yemdanen n ddunit meṛṛa.
35ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.
36Ɛiwzet ihi, deɛɛut dayem ɣer Sidi Ṛebbi a wen-d-yefk tazmert ara kkun-imenɛen seg wayen i d-iteddun, s wayes ara tbeddem zdat Mmi-s n bunadem.
36Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»
37Deg wass, Sidna Ɛisa yesselmad di lǧameɛ iqedsen ma deg iḍ, yețṛuḥu ad yens deg yiwen yiɣil ițțusemman : «Iɣil n uzemmur ».
37Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten.
38?ṣbeḥ zik, lɣaci meṛṛa țṛuḥun ɣuṛ-es ɣer lǧameɛ iqedsen iwakken ad slen i wawal-is.
38Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.