1Sidna Ɛisa yebda ițmeslay-asen s lemtul : Yiwen wergaz yeẓẓa tafeṛṛant, izeṛṛeb-iț, yeɣza amkan i tɛeṣṣart n tẓurin yerna yebna taxxamt n tɛessast. Issekra-ț i ixemmasen n tfeṛṛant imiren iṛuḥ ad yinig.
1Och han begynte tala till dem i liknelser: »En man planterade en vingård och satte stängsel däromkring och högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes.
2Mi d-yewweḍ lweqt n tẓurin, iceggeɛ aqeddac-is ɣer ixemmasen-nni iwakken a s-d-fken amur-is.
2När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att denne av vingårdsmännen skulle uppbära någon del av vingårdens frukt.
3Meɛna ṭṭfen aqeddac-nni, wwten-t, qecɛen-t ifassen-is d ilmawen.
3Men de togo fatt på honom och misshandlade honom och läto honom gå tomhänt tillbaka.
4Iceggeɛ-asen aqeddac wis sin , reggmen-t yerna wwten-t ula d nețța ɣer uqeṛṛuy.
4Åter sände han till dem en annan tjänare. Honom slogo de i huvudet och skymfade.
5Iceggeɛ-asen aqeddac wis tlata, wagi nɣan-t. Iceggeɛ-asen aṭas iqeddacen nniḍen, kra nɣan-ten kra wten-ten .
5Sedan sände han åstad ännu en annan, men denne dräpte de. Likaså gjorde de med många andra: somliga misshandlade de, och andra dräpte de.
6Yeqqim-as-d anagar mmi-s ameɛzuz. Iceggeɛ-it d aneggaru ɣuṛ-sen, yenna : « ahat a t-qadṛen imi d mmi. »
6Nu hade han ock en enda son, vilken han älskade. Honom sände han slutligen åstad till dem, ty han tänkte: 'De skola väl hava försyn för min son.'
7Meɛna ixemmasen-agi nnan wway gar-asen : « atan win ara iweṛten ! Ekkret a t-nenneɣ iwakken lweṛt nni ad yuɣal d ayla-nneɣ !»
7Men vingårdsmännen sade till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så bliver arvet vårt.'
8?ṭfen-t-id wwten-t armi yemmut, imiren ḍeggṛen-t ɣer beṛṛa n tfeṛṛant.
8Och de togo fatt på honom och dräpte honom och kastade honom ut ur vingården. --
9D acu ara yexdem tura bab n tfeṛṛant ? A d-yas nețța s yiman-is, ad ineɣ ixemmasen-nni ad yernu ad iwekkel tafeṛṛant-nni i wiyaḍ.
9Vad skall nu vingårdens herre göra? Jo, han skall komma och förgöra vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.
10Eɛni ur teɣṛim ara awal-agi n tira iqedsen ? Adɣaɣ i ḍeggṛen wid ibennun, d nețța i guɣalen d azṛu alemmas yeṭṭfen lebni.
10Haven I icke läst detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten;
11 Ayagi yekka-d s ɣuṛ Sidi Ṛebbi, yerna ɣer ɣuṛ-nneɣ d ayen i gessewhamen !
11av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon'?»
12Faqen belli fell-asen i d-yewwi lemtel-agi. Bɣan a t-ṭṭfen imiren, lameɛna uggaden lɣaci ; dɣa ǧǧan-t, ṛuḥen.
12De hade nu gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket; ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. Så läto de honom vara och gingo sin väg.
13Kra ifariziyen akk-d kra seg wid yellan si terbaɛt n Hiṛudus, ceggɛen ɣer Sidna Ɛisa iwakken a t-id-sseɣlin deg wawal akken a t-ṭṭfen s imeslayen-is.
13Därefter sände de till honom några fariséer och herodianer, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord.
14Usan-d nnan-as : A Sidi, neẓra belli theddṛeḍ ṣṣeḥ, ur txeddmeḍ ara lxilaf ger yemdanen, tesselmadeḍ abrid n Ṛebbi s tideț. Ini-yaɣ-d : d leḥlal neɣ d leḥṛam fell-aɣ ma nxelleṣ tabzert i wugellid Qayṣer (yesṭeɛmeṛen tamurt-nneɣ) ?
14Dessa kommo nu och sade till honom: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och icke frågar efter någon, ty du ser icke till personen, utan lär om Guds väg vad sant är. Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt? Skola vi giva skatt, eller icke giva?»
15Sidna Ɛisa ifaq i tḥila-nsen, yenna-yasen : Acuɣer i yi-d-tneddim tifxeț ? Awit-iyi-d aṣurdi iwakken a t-ẓreɣ.
15Men han förstod deras skrymteri och sade till dem: »Varför söken I att snärja mig? Tagen hit en penning, så att jag får se den.»
16Fkan-as-d aṣurdi dɣa yenna yasen : Udem-agi d wayen yuran fell-as wi ten-ilan ? Nnan-as : N Qayṣer. Imiren Sidna Ɛisa yenna-yasen :
16Då lämnade de fram en sådan. Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?» De svarade honom: »Kejsarens.»
17Erret ihi i Qayṣer ayen yellan n Qayṣeṛ, terrem i Ṛebbi ayen yellan n Ṛebbi. Qqimen wehmen deg-s.
17Då sade Jesus till dem: »Så given kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.» Och de förundrade sig högeligen över honom.
18Isaduqiyen yellan d wid ur nețțamen ara s ḥeggu n lmegtin, usan-d ɣer Sidna Ɛisa steqsan-t :
18Sedan kommo till honom några av sadducéerna, vilka mena att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom och sade:
19A Sidi, atan wayen i ɣ-d yeǧǧa Sidna Musa di ccariɛa : Ma yella yemmut wergaz yeǧǧa-d tameṭṭut-is, m'ur yesɛi ara dderya, ilaq gma-s ad yerr tameṭṭut-nni iwakken a d-yesɛu dderya i gma-s yemmuten.
19»Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som dör, och som efterlämnar hustru, men icke lämnar barn efter sig, så skall han taga sin broders hustru till äkta och skaffa avkomma åt sin broder.
20Llan ihi sebɛa watmaten : amezwaru yezweǧ yuɣal yemmut ur d-yeǧǧi ara dderya.
20Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog utan att lämna någon avkomma efter sig.
21Wis sin yuɣ taǧǧalt-nni, yemmut ula d nețța mbla ma yeǧǧa-d dderya. Akken daɣen i tedṛa d wis tlata,
21Då tog den andre i ordningen henne, men också han dog utan att lämna någon avkomma efter sig; sammalunda den tredje.
22ula d yiwen si sebɛa-nni i gzewǧen yid-es ur d-yeǧǧi dderya. ?er taggara, ula ț-țameṭṭut-nni temmut.
22Så skedde med alla sju: ingen av dem lämnade någon avkomma efter sig. Sist av alla dog ock hustrun.
23Asmi ara d-ḥyun lmegtin, anwa si sebɛa watmaten-nni ara ț-yesɛun ț-țameṭṭut-is imi i ț-uɣen di sebɛa yid-sen ?
23Vilken av dem skall nu vid uppståndelsen, när de uppstå, få henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»
24Sidna Ɛisa yerra-yasen : Tɣelṭem ! Ur tefhimem tira iqedsen, ur tessinem tazmert n Ṛebbi.
24Jesus svarade dem: »Visar icke eder fråga att I faren vilse och varken förstån skrifterna, ej heller Guds kraft?
25Axaṭer ass n ḥeggu n lmegtin, irgazen ț-țlawin ur țemyezwaǧen ara, lameɛna ad ilin am lmalayekkat deg igenwan.
25Efter uppståndelsen från de döda taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
26Ma d ayen yeɛnan ḥeggu n lmegtin, leɛmeṛ ur teɣṛim di tektabt n Musa, mi t-id-iluɛa Sidi Ṛebbi zdat udarnu ireqqen ? Yenna-yas-d : Nekk d Illu n Ibṛahim, d Illu n Isḥaq, d Illu n Yeɛqub.
26Men vad nu det angår, att de döda uppstå, haven I icke läst i Moses' bok, på det ställe där det talas om törnbusken, huru Gud sade till honom så: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'?
27Ihi Ṛebbi mačči d Illu n lmegtin i gella, lameɛna d Illu n wid yeddren. S tideț, atan tɣelṭem aṭas.
27Han är en Gud icke för döda, utan för levande. I faren mycket vilse.»
28Yiwen n umusnaw n ccariɛa mi geẓra Sidna Ɛisa ijaweb akken ilaq, iqeṛṛeb ɣuṛ-es yenna-yas : Anwa i d lameṛ ameqqran di ccariɛa ?
28Då trädde en av de skriftlärde fram, en som hade hört deras ordskifte och förstått att han hade svarat dem väl. Denne frågade honom: »Vilket är det förnämsta av alla buden?»
29Sidna Ɛisa yerra-yas : Atah lameṛ ameqqran : ?ess-ed ay agdud n Isṛail ! Sidi Ṛebbi-nneɣ d yiwen.
29Jesus svarade: »Det förnämsta är detta: 'Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.
30Ilaq aț-țḥemmleḍ Sidi Ṛebbi s wul-ik, s teṛwiḥt-ik akk, s wayen yellan di tezmert-ik akk-d lɛeqliya-k meṛṛa .
30Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.'
31Atah wis sin : Ilaq aț-țḥemleḍ lɣiṛ-ik am yiman-ik. Ulac lameṛ yugaren wigi.
31Därnäst kommer detta: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' Intet annat bud är större än dessa.»
32Lɛalem-nni yenna-yas : ?-țideț a Sidi ! Ayen i d-tenniḍ d ṣṣeḥ ; Ṛebbi d yiwen ulac wayeḍ.
32Då svarade den skriftlärde honom: »Mästare, du har i sanning rätt i vad du säger, att han är en, och att ingen annan är än han.
33Yerna ma nḥemmel-it s wul-nneɣ, s lɛeqliya-nneɣ, akk-d wayen yellan di țezmert-nneɣ meṛṛa, ma nḥemmel daɣen lɣiṛ-nneɣ am yiman-nneɣ, annect-agi axiṛ n iseflawen akk-d lewɛadi.
33Och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt förstånd och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är 'förmer än alla brännoffer och slaktoffer'.»
34Sidna Ɛisa mi t-iwala ijaweb-ed s tmusni, yenna-yas : Ur tebɛideḍ ara ɣef tgelda n Sidi Ṛebbi. Ulac win i s-d-yernan asteqsi nniḍen.
34Då nu Jesus märkte att han hade svarat förståndigt, sade han till honom: »Du är icke långt ifrån Guds rike.» Sedan dristade sig ingen att vidare ställa någon fråga på honom.
35Mi gella Sidna Ɛisa yesselmad di lǧameɛ iqedsen yenna : Amek armi imusnawen n ccariɛa qqaṛen-d belli Lmasiḥ d mmi-s n Sidna Dawed ?
35Medan Jesus undervisade i helgedomen, framställde han denna fråga: »Huru kunna de skriftlärde säga att Messias är Davids son?
36S Ṛṛuḥ iqedsen i d-yenna Dawed s yiman-is : Sidi Ṛebbi yenna-d i Sidi : Qqim ɣer tama-w tayeffust alamma rriɣ iɛdawen-ik seddaw iḍaṛṛen-ik.
36David själv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
37Dawed s yiman-is issawel-as « a Sidi », amek ihi yezmer ad yili d mmi-s ? Aṭas n lɣaci i s-yesmeḥsisen s lfeṛḥ.
37Så kallar nu David själv honom 'herre'; huru kan han då vara hans son?» Och folkskarorna hörde honom gärna.
38Sidna Ɛisa yesselmad lɣaci yeqqaṛ-asen : ?adret daɣen iman-nwen ɣef yimusnawen n ccariɛa i gḥemmlen ad ḥewwsen s ijellaben iɣezfanen, ḥemmlen daɣen ad selmen fell-asen medden di leswaq ;
38Och han undervisade dem och sade till dem: »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen
39țextiṛin imukan imezwura di leǧwameɛ akk-d imukan lɛali di tmeɣṛiwin, lameɛna
39och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
40tețțen ayla n tuǧǧal ; ssiɣzifen taẓallit iwakken a ten-id-walin yemdanen. Lɛiqab-nsen ad yili d ameqqran !
40detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa böner. De skola få en dess hårdare dom.»
41Sidna Ɛisa yella yeqqim deg umkan iqublen asenduq i deg srusun lewɛadi, yețmuqul amek srusuyen lɣaci lewɛadi-nsen. Aṭas n imeṛkantiyen yeggaren xiṛella n yedrimen.
41Och han satte sig mitt emot offerkistorna och såg huru folket lade ned penningar i offerkistorna. Och många rika lade dit mycket.
42Tusa-d yiwet n taǧǧalt tigellilt tessers sin iṣurdiyen yesɛan azal n ṛebɛa twiztin n lfeṭṭa.
42Men en fattig änka kom och lade ned två skärvar, det är ett öre.
43Sidna Ɛisa yessawel i inelmaden-is, yenna yasen : A wen-d-iniɣ tideț : lweɛda i tessers taǧǧalt-agi taẓawalit, tugar akk lewɛadi i ssersen wiyaḍ.
43Då kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna.
44Axaṭer wiyaḍ seddqen seg wayen sɛan d zzyada, ma d nețțat tseddeq ciṭṭuh-nni s wacu ara tɛic.
44Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo.»