1Mi d-iffeɣ Sidna Ɛisa si lǧameɛ iqedsen, yiwen seg inelmaden-is yenna-yas : A Sidi, muqel acḥal yecbeḥ lebni-agi ! Acḥal cebḥen yedɣaɣen-is !
1Då han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lärjungar till honom: »Mästare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!»
2Sidna Ɛisa yerra-yas : Deg wayagi irkul i tețwaliḍ, ur d-yețɣimi yiwen wedɣaɣ ɣef wayeḍ ; kullec ad ihudd.
2Jesus svarade honom: »Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men här skall förvisso icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»
3Sidna Ɛisa yeqqim deg iɣil uzemmur iqublen lǧameɛ iqedsen. Buṭrus, Yeɛqub, Yuḥenna akk-d Andriyus i gellan yid-es, steqsan-t :
3När han sedan satt på Oljeberget, mitt emot helgedomen, frågade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, då de voro allena:
4Ini-yaɣ-d melmi ara d-yedṛu wayagi ; d acu ara ɣ-d-isbeggnen lweqt i deg ara yedṛu wannect-a.
4»Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden är inne, då allt detta skall gå i fullbordan.»
5Imiren, Sidna Ɛisa yebda yețweṣṣi ten : ?uṛ-wat win ara kkun-ikellxen !
5Då begynte Jesus tala till dem och sade: »Sen till, att ingen förvillar eder.
6Axaṭer aṭas ara d-yasen s yisem-iw, a wen-d-inin : « D nekk i d Lmasiḥ » ad kellxen i waṭas n lɣaci.
6Många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och skola förvilla många.
7M'ara teslem s tegrawliwin i d-ideṛṛun di mkul amkan akk-d țid i d-iteddun, ur țțaggadet ara axaṭer ilaq a d-yedṛu wannect-nni, lameɛna mačči ț-țaggara n ddunit i d-yewḍen.
7Men när I fån höra krigslarm och rykten om krig, så förloren icke besinningen; sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.
8 Agdud a d-yekker ɣer wayeḍ, tageldit aț-țennaɣ ț-țayeḍ, a d-ilint zzelzlat di kra imukan, a d-yili laẓ ; akkagi ara d-yebdu leɛtab di ddunit.
8Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, och hungersnöd skall uppstå; detta är begynnelsen till 'födslovåndorna'.
9?adret ɣef yiman-nwen ; atan a kkun-caṛɛen zdat lɛulama n ccariɛa, a kkun-wten di leǧwameɛ. ?ef ddemma-w, a kkun-sbedden zdat wid i gḥekmen tamurt akk-d igelliden iwakken aț-țilim d inigan-iw zdat-nsen.
9Men tagen I eder till vara. Man skall då draga eder inför domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och ställas fram inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem.
10Lameɛna di tazwara ilaq lexbaṛ n lxiṛ ad ițwabecceṛ uqbel i leǧnas meṛṛa.
10Men evangelium måste först bliva predikat för alla folk.
11M'ara kkun-ẓẓuɣṛen a kkun awin ɣer ccṛeɛ, ur xeddmet ara anezgum ɣef wayen ara tinim ; init-ed kan ayen ara wen-d-yasen di teswiɛt-nni, axaṭer mačči d kunwi ara imeslayen lameɛna d Ṛṛuḥ iqedsen.
11När man nu för eder åstad och drager eder inför rätta, så gören eder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det mån I tala. Ty det är icke I som skolen tala, utan den helige Ande.
12Yiwen ad yefk gma-s ɣer lmut, wayeḍ ad yefk mmi-s ; dderya a d-kkren ɣer imawlan-nsen a ten-ssiwḍen ɣer lmut.
12Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem.
13A kkun-keṛhen irkul ɣef ddemma n yisem-iw. Lameɛna win ara yeṭṭfen alamma ț-țaggara ad ițwasellek.
13Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.
14Ass m'ara twalim lmuṣiba tameqqrant tella deg umkan anda ur ilaq ara aț-țili, « win ara yeɣṛen ayagi ilaq ad imeyyez ! » ass-nni wid ara yilin di tmurt n Yahuda ad rewlen ɣer idurar ;
14Men när I fån se 'förödelsens styggelse' stå där han icke borde stå -- den som läser detta, han give akt därpå -- då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,
15win ara yilin s ufella n ssqef, ur ikeččem ara ɣer wexxam-is iwakken a d-iddem leḥwayeǧ-is.
15och den som är på taket må icke stiga ned och gå in för att hämta något ur sitt hus,
16Akken daɣen win ara yilin di lexla, ur yețțuɣal ara ɣer deffir iwakken a d-yawi abeṛnus-is.
16och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.
17A tawaɣit n tilawin ara yilin s tadist akk-d țid ara yeṣṣuṭuḍen deg wussan-nni.
17Och ve de som äro havande, eller som giva di på den tiden!
18Dɛut ɣer Ṛebbi iwakken ur d-ideṛṛu ara wannect-nni di ccetwa,
18Men bedjen att det icke må ske om vintern.
19axaṭer deg wussan-nni, ad yili yiwen n leɛtab ur neẓri seg wasmi i d-texleq ddunit ar ass-a, yerna d ayen ur nețțuɣal a d-yedṛu.
19Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, så svår att dess like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från den tid då Gud skapade världen, intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.
20Lemmer ur yessenqes ara Sidi Ṛebbi kra seg wussan-nni, yiwen ur yezmir ad imneɛ. Meɛna issenqes seg-sen ɣef ddemma n wid yextaṛ.
20Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.
21Di lweqt-nni ma yenna-yawen walebɛaḍ : « Lmasiḥ atah dagi » neɣ «atan dihin», ur t-țțamnet ara.
21Och om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Se där är han', så tron det icke.
22Axaṭer a d-asen wid ara yerren iman-nsen d Lmasiḥ neɣ d lenbiya, ad xeddmen lbeṛhanat akk-d licaṛat, iwakken ad kellxen ma zemren ula d wid yextaṛ Sidi Ṛebbi.
22Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för att, om möjligt, förvilla de utvalda.
23Atah nniɣ-awen-d annect-agi uqbel a d-yeḍru. --
23Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt förut.
24 M'ara ɛeddin wussan n twaɣit-nni, tafat n yiṭij aț-țenqes, aggur ur d-yețțak ara tiziri-ines,
24Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken,
25 itran daɣen a d-ɣlin seg igenni, t inezmarin n igenwan ad rgagint .
25och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna i himmelen skola bäva.
26Imiren, ad anwali Mmi-s n bunadem yusa-d s ufella n usigna s tezmert tameqqrant d lɛaḍima.
26Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stor makt och härlighet.
27A d-iceggeɛ lmalayekkat-is ɣer yal amkan n ddunit, a d-snejmaɛen seg yixfawen n ddunit wid i gextaṛ meṛṛa.
27Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens ända.
28Meyyzet ihi ɣef lemtel n tmeɣṛust : mi lqaqit isegman-is, fsan, fkan-d iferrawen, teẓram iqeṛṛeb-ed unebdu.
28Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.
29Akken ula d kunwi, m'ara twalim ayagi meṛṛa yewweḍ-ed, ḥṣut belli yusa-d lweqt, Mmi-s n bunadem atan ɣer tewwurt.
29Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.
30A wen-d-iniɣ tideț : lǧil-agi ur ițɛeddi ara alamma yedṛa-d wayagi meṛṛa.
30Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.
31Igenni d lqaɛa ad fnun ma d imeslayen-iw ur fennun ara.
31Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås.
32?ef wayen yeɛnan ass akk-d lweqt-nni yiwen ur ten-yessin, ama d lmalayekkat deg igenwan ama d Mmi-s n bunadem, anagar Baba Ṛebbi i ten-isnen.
32Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.
33Ur gganet ara, ɛasset iman-nwen imi ur teẓrim ara melmi ara d-yaweḍ lweqt-nni.
33Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne.
34Ad yili wass-nni am yiwen wergaz ara yinigen ɣer lebɛid, ad iwekkel axxam-is i iqeddacen-is, yal yiwen s ccɣel-is, imiren ad iweṣṣi aɛessas n tewwurt ad iɛiwez.
34Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka.
35Ɛiwzet ihi, axaṭer ur teẓrim ara melmi ara d-yas bab n wexxam, ama tameddit neɣ țnaṣfa n yiḍ, m'ara yeskkuɛ uyaziḍ neɣ taṣebḥit.
35likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen;
36?adret a kkun-id-yaf teṭṭsem imi ur teẓrim ara melmi ara d-yas.
36vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer.
37Ayen akka i wen-d-nniɣ, nniɣ t-id i mkul yiwen deg-wen : ɛiwzet !
37Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!»