1Fkan-iyi-d aɣanim s wayes țektilin, nnan-iyi-d : -- Ekker fell-ak, ektil lǧameɛ iqedsen n Sidi Ṛebbi, ktil daɣen adekkan i deg srusun iseflawen, tḥesbeḍ wid yețɛebbiden di lǧameɛ-agi.
1Och ett rör, likt en mätstång, gavs åt mig, och mig blev sagt: »Stå upp och mät Guds tempel och altaret tillika med dem som tillbedja därinne.
2Lameɛna afrag n lǧameɛ iqedsen, eǧǧ-it ur t-țektili ara, axaṭer yețțunefk i leǧnas ur nelli ara n wat Isṛail, ara iṛekḍen tamdint n Lquds azal n tnin uṛebɛin wagguren.
2Men lämna å sido templets yttre förgård och mät den icke; ty den är prisgiven åt hedningarna, och de skola under fyrtiotvå månader förtrampa den heliga staden.
3Ad ceggɛeɣ sin inigan-iw ad sburren ticekkaṛin, iwakken ad ciren s wawal n Ṛebbi azal n tnin uṛebɛin wagguren.
3Och jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra sextio dagar profetera, höljda i säcktyg.
4Sin inigan-agi d snat n tzemrin akk-d sin n lemṣabeḥ i gbedden zdat Yillu Bab n lqaɛa n ddunit.
4Dessa vittnen äro de två olivträd och de två ljusstakar som stå inför jordens Herre.
5Ma yeɛṛeḍ yiwen a ten-iḍuṛṛ, tețțeffeɣ-ed tmes seg imawen-nsen tețțeț iɛdawen-nsen, akka ara yemmet kra win ara iɛerḍen a ten-iḍuṛṛ.
5Och om någon vill göra dem skada, så går eld ut ur deras mun och förtär deras ovänner; ja, om någon vill göra dem skada, så skall han bliva dödad på det sättet.
6Sin inigan-agi sɛan tazmert ad ɣelqen tiwwura igenwan iwakken ur d-yekkat ara ugeffur deg ussan i deg ara țcirin awal n Ṛebbi ; sɛan daɣen tazmert ad rren aman d idammen, ad sexḍen lqaɛa s mkul lebla mkul tikkelt i deg ara bɣun.
6De hava makt att tillsluta himmelen, så att intet regn faller under den tid de profetera; de hava ock makt över vattnet, att förvandla det till blod, och makt att slå jorden med alla slags plågor, så ofta de vilja.
7M'ara faken aciri nsen, llafɛa ara d-yalin si tesraft lqayen, aț-țennaɣ yid-sen a ten teɣleb, yerna a ten-tneɣ.
7Och när de hava till fullo framburit sitt vittnesbörd, skall vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i strid med dem och skall övervinna dem och döda dem.
8Lǧețțat-nsen ad qqiment ḍelqent deg ubṛaḥ n temdint tameqqrant, i gețțumetlen s temdint n Sudum ț-țmurt n Maṣer, tamdint anda yețwaṣleb Ssid-nsen.
8Och deras döda kroppar skola bliva liggande på gatan i den stora staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad där också deras Herre blev korsfäst.
9Lɣaci n mkul agdud, n mkul lǧens, n mkul tutlayt, n mkul tamurt, ad țfeṛṛiǧen deg-sen tlata wussan d wezgen, ur qebblen ara ad țwameḍlen.
9Och människor av allahanda folk och stammar och tungomål och folkslag skola i tre och en halv dagar se deras döda kroppar ligga där, och de skola icke tillstädja att kropparna läggas i någon grav.
10Imdanen n ddunit meṛṛa ad ilin di lfeṛḥ ameqqran imi mmuten. Ad țemceggaɛen tirezfin wway gar-asen, axaṭer sin inigan-agi ḍuṛṛen-ten aṭas.
10Och jordens inbyggare skola glädjas över vad som har vederfarits dem och skola fröjda sig och sända varandra gåvor; ty dessa två profeter hade varit en plåga för jordens inbyggare.»
11Mi ɛeddan tlata wussan-nni d wezgen, Ṛṛuḥ n Ṛebbi yesseḥya-d lǧețțat n lmegtin-nni, bedden ɣef yiḍaṛṛen-nsen. Kra wid yellan țfeṛṛiǧen deg-sen, tekcem-iten lxelɛa ț-țameqqrant.
11Men efter tre och en halv dagar kom livets ande från Gud in i dem, och de reste sig upp på sina fötter; och en stor fruktan föll över dem som sågo dem.
12Yiwet n taɣect ɛlayen i d-yekkan seg igenni tenna i sin inigan-nni : Alit-ed ɣer dagi ! Ulin deg usigna ɣer igenni, iɛdawen-nsen țmuqulen deg-sen.
12Och de hörde en stark röst från himmelen, som sade till dem: »Kommen hit upp.» Då stego de i en sky upp till himmelen, i sina ovänners åsyn.
13Di teswiɛt-nni tewwet zzelzla tameqqrant, amur wis ɛecṛa n temdint yegrurej, mmuten sebɛa alaf yemdanen. Wid i gmenɛen si zzelzla-nni tekcem-iten tugdi, imiren setɛeṛfen s tezmert n Sidi Ṛebbi Bab n igenwan, ḥemden-t.
13Och i samma stund blev det en stor jordbävning, och tiondedelen av staden störtade samman, och genom jordbävningen omkommo sju tusen människor; och de övriga blevo förskräckta och gåvo ära åt Gud i himmelen.
14Tawaɣit tis snat tɛedda, ataya tețțeddu-d twaɣit tis tlata.
14Det andra ve har gått till ända; se, det tredje ve kommer snart.
15Lmelk wis sebɛa yewwet lbuq. Kra n tuɣac ɛlayen țɛeggiḍent deg igenni qqaṛent-ed : Lḥekma n ddunit tuɣal ɣer ifassen n Sidi Ṛebbi akk-d Lmasiḥ ines ; ad yeḥkem si lǧil ɣer lǧil.
15Och den sjunde ängeln stötte i sin basun. Då ljödo i himmelen starka röster som sade: »Väldet över världen har blivit vår Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i evigheternas evigheter.»
16Ṛebɛa uɛecrin-nni n lecyux yellan zdat Sidi Ṛebbi ɣef yimukan nsen n lḥekma, țseǧǧiden zdat Sidi Ṛebbi, țɛebbiden-t
16Och de tjugufyra äldste, som sutto på sina troner inför Gud, föllo ned på sina ansikten och tillbådo Gud
17qqaṛen : Nḥemmed-ik a Sidi Ṛebbi, a Bab n tezmert yellan si tazwara, yellan ar ass-a, imi tesxedmeḍ tazmert-ik tameqqrant yerna tesbeddeḍ lḥekma-inek.
17och sade: »Vi tacka dig, Herre Gud, du Allsmäktige, du som är, och som var, för att du har tagit i besittning din stora makt och trätt fram såsom konung.
18Leǧnas llan kkren-d ɣuṛ-ek, lameɛna tura d urrif-ik i d-yewḍen, yusa-d lweqt i deg ara tḥasbeḍ lmegtin, ass i deg ara tkafiḍ iqeddacen-ik lenbiya, wid textaṛeḍ akk-d wid yețqadaṛen isem-ik, ama d imeẓyanen ama d imeqqranen s wayen uklalen ; ma d wid yessexṛaben ddunit a ten-tesnegreḍ.
18Folken vredgades, men din vredes dag har nu kommit, och den tid då de döda skola få sin dom, och då du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn, både små och stora, och då du skall fördärva dem som fördärva jorden.»
19Lǧameɛ iqedsen n Sidi Ṛebbi yellan deg igenwan yeldi-d, dɣa iban-ed zdaxel-is usenduq n leɛqed. Tebṛeq, terɛeḍ, nesla i tuɣac, tezlez lqaɛa, yeɣli-d webruri.
19Och Guds tempel i himmelen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel. Då kommo ljungeldar och dunder och tordön och jordbävning och starkt hagel.