1Walaɣ daɣen yiwen lmelk nniḍen iǧehden, iṣubb-ed seg igenni, tețțel-it-id tagut ; tislit n wanẓar tezzi ɣef wuqeṛṛuy-is, udem-is yețfeǧǧiǧ am yiṭij, iḍaṛṛen-is am iḥeǧǧuǧa n tmes.
1Och jag såg en annan väldig ängel komma ned från himmelen. Han var klädd i en sky och hade regnbågen över sitt huvud, och hans ansikte var såsom solen, och hans ben voro såsom eldpelare;
2Yeṭṭef deg ufus-is yiwet tektabt tamecṭuḥt yeldin. Yessers aḍar-is ayeffus ɣef lebḥeṛ, ma d aḍar azelmaḍ yessers-it ɣef lqaɛa,
2och i sin hand hade han en öppen liten bokrulle. Och han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden.
3iɛeggeḍ s taɣect ɛlayen am akken d izem i gesreɛreɛen. Mi gesreɛreɛ lmelk-nni, nesla i useqseq n tuɣac n sebɛa ṛṛɛudat.
3Och han ropade med hög röst, såsom när ett lejon ryter. Och när han hade ropat, läto de sju tordönen höra sina röster.
4Mi sliɣ i tuɣac n sebɛa ṛɛudat nni țedduɣ ad aruɣ ayen i d-nnan, lameɛna sliɣ i yiwet taɣect i d-yekkan seg igenni tenna-yi-d : Eǧǧ di lbaḍna ayen akka i d-nnan sebɛa ṛɛudat-agi, ur tețțaru ara.
4Och sedan de sju tordönen hade talat, tänkte jag skriva, men jag fick då höra en röst från himmelen säga: »Göm såsom under insegel vad de sju tordönen hava talat, och skriv icke upp det.»
5Lmelk-nni i walaɣ ibedd ɣef lebḥeṛ akk-d lqaɛa, yerfed afus-is ayeffus ɣer igenni,
5Och ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sin högra hand upp mot himmelen
6 yeggul s Win yeddren si lǧil ɣer lǧil , Win i d-ixelqen igenni, lqaɛa d lebḥeṛ d wayen yellan deg-sen, a d-yedṛu kullec mbla leɛḍil.
6och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad däri är, och jorden och vad därpå är, och havet och vad däri är, och sade: »Ingen tid skall mer givas,
7M'ara d-yaweḍ wass i deg ara nsel i ṣṣut n lbuq n lmelk wis sebɛa, imiren kra wayen yellan di lbaḍna n Sidi Ṛebbi ad yețwakemmel akken i t-id yenna i lenbiya.
7utan i de dagar, då den sjunde ängelns röst höres, när det sker att han stöter i sin basun, då är Guds hemliga rådslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har förkunnat för sina tjänare profeterna.»
8Taɣect-nni i d-yekkan seg igenni, terna tenna-yi-d : Ṛuḥ, eddem-ed taktabt tamecṭuḥt yeldin deg ufus n lmelk-nni ibedden ɣef lqaɛa d lebḥeṛ.
8Och den röst som jag hade hört från himmelen hörde jag nu åter tala till mig; den sade: »Gå och tag den öppna bokrulle som ängeln har i sin hand, han som står på havet och på jorden.»
9Ṛuḥeɣ ɣer lmelk-nni, ssutreɣ-as a yi-d-yefk taktabt-nni tamecṭuḥt. Yenna-yi-d : Eddem-iț, sebleɛ-iț ; deg imi-k aț-țili ț-țaẓidant am tammemt, meɛna m'ara taweḍ ɣer uɛebbuḍ-ik, aț-țuɣal ț-țarẓagant.
9Då gick jag bort till ängeln och bad honom att han skulle giva mig bokrullen. Och han sade till mig: »Tag den och ät upp den; den skall vålla dig bitter plåga i din buk, men i din mun skall den vara söt såsom honung.»
10 Eddmeɣ-d taktabt-nni tamecṭuḥt seg ufus n lmelk iwakken aț-țeččeɣ, mi ț-greɣ deg imi-w ufiɣ-ț ț-țaẓidant, lameɛna mi tewweḍ ɣer uɛebbuḍ-iw, ččuṛen iẓerman-iw ț-țeṛzeg.
10Då tog jag bokrullen ur ängelns hand och åt upp den; och den var i min mun söt såsom honung, men när jag hade ätit upp den, kände jag bitter plåga i min buk.
11Nnan-iyi-d : Ilaq aț-țcireḍ daɣen ɣef wayen twalaḍ i waṭas n yegduden d leǧnas d igelliden n mkul tutlayt.
11Och mig blev sagt: »Du måste än ytterligare profetera om många folk och folkslag och tungomål och konungar.