1Lmelk wis xemsa yewwet lbuq. Walaɣ yiwen yetri yeɣli-d seg igenni ɣer lqaɛa. Tețțunefk-as tsaruț n tesraft lqayen.
1Och den femte ängeln stötte i sin basun. Då såg jag en stjärna vara fallen ifrån himmelen ned på jorden; och åt henne gavs nyckeln till avgrundens brunn.
2Yeldi tasraft-nni lqayen, yuli-d seg-s yiwen dexxan d aberkan am win n uḥeǧǧaǧu n tmes, ddunit Ṛebbi tuɣal akk ț-țaberkant si dexxan-nni, ula d iṭij ur d-iban ara.
2Och hon öppnade avgrundens brunn. Då steg en rök upp ur brunnen, lik röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen.
3Si dexxan-nni yeffeɣ-ed wejṛad ɣer ddunit, tețțunefk-as tazmert am tezmert sɛant tɣerdmiwin n lqaɛa.
3Och ur röken kommo gräshoppor ut över jorden; och åt dem gavs samma makt som skorpionerna på jorden hava.
4Yețțunefk-asen lameṛ ur țḍuṛṛun ara leḥcic, ttjuṛ d wayen akk zegzawen di lqaɛa, lameɛna ad ḍuṛṛen imdanen ur nesɛi ara ṭṭabeɛ n Ṛebbi ɣef twenza-nsen.
4Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada gräset på jorden eller något annat grönt eller något träd, utan allenast de människor som icke hade Guds insegel på sina pannor.
5Tețțunefk-asen tezmert, mačči iwakken a ten-nɣen, lameɛna iwakken a ten-qehṛen azal n xemsa waguren, leqheṛ ara d-yeɣlin fell-asen, am lqeṛḥ n wemdan m'ara t-teqqes tɣirdemt.
5Och åt dem blev givet att, icke att döda dem, men att plåga dem i fem månader; och plågan, som de vållade var såsom den plåga en skorpion åstadkommer, när den stinger en människa.
6Deg ussan-nni imdanen ad nadin ɣef lmut ur ț-țafen ara, ad bɣun ad mmten lameɛna lmut aț-țerwel fell asen.
6På den tiden skola människorna söka döden, men icke kunna finna den; de skola åstunda att dö, men döden skall fly undan ifrån dem.
7Ajṛad-nni yecba iɛewdiwen iheggan i umenɣi, sɛan ɣef yiqeṛṛay nsen am akken ț-țiɛeṣṣabin n ddheb, udmawen-nsen am wid n yemdanen,
7Och gräshopporna tedde sig såsom hästar, rustade till strid. På sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av guld. Deras ansikten voro såsom människors ansikten.
8acebbub-nsen am win n tilawin, tuɣmas-nsen am tid n yizmawen.
8De hade hår såsom kvinnors hår, och deras tänder voro såsom lejons.
9Sɛan ɣef yidmaren-nsen am tseddariyin n wuzzal, zzhir n iferrawen-nsen am zzhir n ikeṛṛusen zzuɣuṛen waṭas n iɛewdiwen m'ara țțazzalen ɣer imenɣi.
9De hade bröst, som liknade järnpansar; och rasslet av deras vingar var såsom vagnsrasslet, när många hästar med sina vagnar störta fram till strid.
10Sɛant tijeḥnaḍ ț-țsuqas am tid n tɣerdmiwin ; di tjeḥnaḍ-agi i tella tezmert ara iḍuṛṛen imdanen azal n xemsa wagguren.
10De hade stjärtar med gaddar, såsom skorpioner hava; och i deras stjärtar låg den makt de hade fått att i fem månader skada människorna.
11Agellid-nsen, d lmelk-nni iḥekkmen ɣef tesraft lqayen, yețțusemma s tɛibṛanit « Abadun », ma s tyunanit « Abulyun » yeɛni « win yessexṛaben ».
11Till konung över sig hade de avgrundens ängel, vilkens namn på hebreiska är Abaddon och som på grekiska har namnet Apollyon.
12Tawaɣit tamezwarut tɛedda. Mazal snat n twaɣyin nniḍen țeddunt-ed deffir-es.
12Det första ve har gått till ända; se, efter detta komma ännu två andra ve.
13Lmelk wis sețța iwwet lbuq. Sliɣ i yiwet taɣect i d-yekkan si ṛebɛa wacciwen yellan ɣef ṛebɛa tɣemmaṛ n udekkan n ddheb i gellan zdat Ṛebbi,
13Och den sjätte ängeln stötte i sin basun. Då hörde jag en röst från de fyra hornen på det gyllene altare, som stod inför Guds ansikte,
14taɣect-agi tenna i lmelk wis sețța i geṭṭfen lbuq : Efsi-yasen ccedd i ṛebɛa lmalayekkat-nni yellan ɣef rrif n wasif ameqqran, iwumi qqaṛen « Lufrat ».
14säga till den sjätte ängeln, den som hade basunen: »Lös de fyra änglar, som hållas bundna invid den stora floden Eufrat.»
15Ṛebɛa lmalayekkat-nni i gețțuheggan i ssaɛa-nni, i wass, i wagur d useggas-nni, țwaserḥent-ed iwakken ad snegrent țelt n yemdanen.
15Och de fyra änglarna löstes, de som just för den timmen, på den dagen, i den månaden, under det året hade hållits redo att dräpa tredjedelen av människorna.
16Sliɣ i leḥsab n yemnayen, llan di mitin imelyunen yid-sen.
16Och antalet ryttare i de ridande skarorna var två gånger tio tusen gånger tio tusen; jag fick höra att de voro så många.
17Atan wamek i walaɣ deg uweḥḥi iɛewdiwen d wid i ten-irekben : imnayen-nni lsan tiseddariyin n wuzzal ț-țizeggaɣin am tmes, wiyaḍ ț-țizegzawin am lebḥeṛ, kra nniḍen am ukubri. Iqeṛṛay n iɛewdiwen-nni am akken d iqeṛṛay n izmawen ; seg imawen-nsen tețțeffeɣ-ed tmes, dexxan akk-d ukubri.
17Och hästarna och männen som sutto på dem tedde sig för min syn på detta sätt: männen hade eldröda och mörkblå och svavelgula pansar; och hästarna hade huvuden såsom lejon, och ur deras gap gick ut eld och rök och svavel.
18?elt n yemdanen mmuten s tlata n twaɣyin-agi, s tmes, s dexxan akk-d ukubri-nni i d-ițeffɣen seg imawen-nsen.
18Av dessa tre plågor -- av elden och röken och svavlet som gick ut ur deras gap -- dödades tredjedelen av människorna.
19Axaṭer tazmert n iɛewdiwen-nni tella deg imawen-nsen akk-d ijeḥnaḍ-nsen ; tijeḥnaḍ-agi-nsen cubant izerman ; sɛant iqeṛṛay, yis-sen i țḍuṛṛun.
19Ty hästarnas makt låg i deras gap och i deras svansar. Deras svansar liknade nämligen ormar, och hade huvuden, och med dem var det, som de gjorde skada.
20Imdanen nniḍen ur nemmut ara s twaɣyin-agi, ur ndimen ara seg yir tikli-nsen ; kemmlen ɛebbden leǧnun țṛuḥun ɣer ssadaț anda ɛebbden lmeṣnuɛat yețwanejṛen s ufus n wemdan, s ddheb, s lfeṭṭa akk-d nnḥas, s wezṛu akk-d wesɣaṛ. ?as akken lmeṣnuɛat-nni ur țwalin, ur sellen, ur leḥḥun,
20Men de återstående människorna, de som icke hade blivit dödade genom dessa plågor, gjorde icke bättring; de vände sig icke ifrån belätena, som de hade gjort med egna händer, och upphörde icke att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och koppar och sten och trä, som varken kunna se eller höra eller gå.
21imdanen-agi ur ndimen ara ɣef tmegṛaḍ i neqqen, ɣef ssḥur ɣef tukeṛdiwin akk țecmatin i xeddmen, lameɛna țkemmilen di lecɣal-agi.
21De gjorde icke bättring och upphörde icke med sina mordgärningar och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri.