1Sliɣ i yiwen ṣṣut ɛlayen i d-yekkan si lǧameɛ iqedsen yeqqaṛ i sebɛa-nni n lmalayekkat : -- Ṛuḥemt, smiremt ɣef ddunit sebɛa teqbucin n wurrif n Sidi Ṛebbi !
1Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: »Gån åstad och gjuten ut Guds sju vredesskålar på jorden.»
2Lmelk amezwaru iṛuḥ, yesmar taqbuct-is ɣef ddunit. Yiwen udeddi iweɛṛen iqerriḥen, yenṭeḍ imdanen meṛṛa yesɛan ticṛeṭ n leɛqiṛa yerna țseǧǧiden zdat lmeṣnuɛ-ines.
2Och den förste gick åstad och göt ut sin skål på jorden. Då kommo onda och svåra sårnader på de människor som buro vilddjurets märke och tillbådo dess bild.
3Lmelk wis sin yesmar taqbuct-is ɣer lebḥeṛ, yuɣal d idammen am idammen n lmegget, imiren kra wayen yețɛicen di lebḥeṛ yemmut.
3Och den andre göt ut sin skål i havet. Då förvandlades det till blod, likt blodet av en död människa, och alla levande varelser i havet dogo.
4Lmelk wis tlata yesmar taqbuct-is ɣef yisaffen d leɛwanṣer n waman, uɣalen meṛṛa d idammen.
4Och den tredje göt ut sin skål i strömmarna och vattenkällorna. Då förvandlades dessa till blod.
5Sliɣ i lmelk iḥekkmen ɣef waman yeqqaṛ : Ay Imqeddes, a Bab n lḥeqq, kečč yellan si zik, yellan ass-a, tḥekkmeḍ s lḥeqq.
5Och jag hörde vattnens ängel säga: »Rättfärdig är du, du som är och som var, du helige, som har dömt så.
6Axaṭer nutni ssazlen idammen n yimqedsen akk-d lenbiya, daymi i sen-tefkiḍ ula d kečč ad swen idammen, axaṭer d ayen uklalen.
6De hava utgjutit heliga mäns och profeters blod. Därför har ock du givit dem blod att dricka; de äro det värda.»
7Sliɣ i yiwet taɣect i d-yekkan seg udekkan n iseflawen teqqaṛ : Anɛam a Sidi Ṛebbi a Bab n tezmert, lḥekma-inek ț-țideț yerna d lḥeqq.
7Och jag hörde altaret säga: »Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, rätta och rättfärdiga äro dina domar.»
8Lmelk wis ṛebɛa yesmar taqbuct-is ɣef yiṭij, yețțunefk-as i yiṭij ad yesseṛɣ imdanen,
8Och den fjärde göt ut sin skål över solen. Då fick denna makt att bränna människorna såsom med eld.
9dɣa imdanen meṛṛa ṛɣan s yiṭij. Reggmen Sidi Ṛebbi i gḥekmen ɣef lmuṣibat-agi, ugin ad tuben, ad setɛeṛfen yis, akken a t-ḥemmden.
9Och när nu människorna blevo brända av stark hetta, hädade de Guds namn, hans som hade makten över dessa plågor; de gjorde icke bättring och gåvo honom icke ära.
10Lmelk wis xemsa yesmar taqbuct-is ɣef wukersi n lḥekma n leɛqiṛa-nni. Yeɣli-d ṭṭlam ɣef tgelda-s ; imdanen țkerricen ilsawen-nsen seg weqṛaḥ,
10Och den femte göt ut sin skål över vilddjurets tron. Då blev dess rike förmörkat, och människorna beto sönder sina tungor i sin vånda.
11reggmen Sidi Ṛebbi Bab n igenwan ɣef lqeṛḥ d ideddiyen-nsen, ur bɣin ara ad tuben seg yir lecɣal-nsen.
11Och de hädade himmelens Gud för sin våndas och sina sårnaders skull; de gjorde icke bättring och upphörde icke med sina gärningar.
12Lmelk wis sețța yesmar taqbuct is ɣef wasif ameqqran n Lufrat. Yesɣeṛ asif-nni iwakken ad iheggi abrid i igelliden i d-ițeddun si cceṛq.
12Och den sjätte göt ut sin skål över den stora floden Eufrat. Då torkade dess vatten ut, för att väg skulle beredas åt konungarna från östern.
13Walaɣ ffɣen-d seg uxenfuc n llafɛa, seg uxenfuc n leɛqiṛa, seg yimi n nnbi n lekdeb, tlata leṛwaḥ iɛefnen i gțemcabin ɣer imqerqaṛ.
13Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun såg jag tre orena andar utgå, lika paddor.
14Widak-nni, d leṛwaḥ n leǧnun i gxeddmen licaṛat, țṛuḥun ɣer igelliden n ddunit meṛṛa, iwakken a ten-id-snejmaɛen i wumenɣi n wass ameqqran n Sidi Ṛebbi Bab n tezmert.
14De äro nämligen onda andar som göra tecken, och som gå ut till konungarna i hela världen, för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.
15Aql-in a n-aseɣ am umakar. D aseɛdi win iɛussen ɣef yiman-is ur yekkis ara llebsa-ines, iwakken ur ițeddu ara ɛeryan, ur ițneḥcam ara m'ara t-id-walin !
15(»Se, jag kommer såsom en tjuv; salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han icke måste gå naken, och man får se hans skam.»)
16Leṛwaḥ-nni n leǧnun snejmaɛen-d igelliden n ddunit deg yiwen wemkan iwumi qqaṛen s tɛibṛanit « Harmagidun ».
16Och de församlade dem till den plats som på hebreiska heter Harmagedon.
17Lmelk wis sebɛa yesmar taqbuct is ger igenni d lqaɛa. Teffeɣ-ed si lǧameɛ iqedsen yiwet taɣect ɛlayen, i d-yekkan seg ukersi n lḥekma teqqaṛ : Dayen kullec yețwakemmel !
17Och den sjunde göt ut sin skål i luften. Då gick en stark röst ut från tronen i templet och sade »Det är gjort.»
18Tebṛeq, terɛeḍ, nesla i tuɣac, tezlez lqaɛa, seg wasmi i d-țwaxelqen imdanen ɣer ddunit ur d-tedṛi zzelzla tameqqrant am tagi.
18Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordön, och det blev en stor jordbävning, en jordbävning så våldsam och så stor, att dess like icke hade förekommit, alltsedan människor blevo till på jorden.
19Tamdint tameqqrant tebḍa ɣef tlata. Timdinin n tmura ɣlint, Sidi Ṛebbi yemmekta-d Babilun tameqqrant iwakken a s-yefk aț-țsew lemṛaṛ si teqbuct n wurrif-is ameqqran.
19Och den stora staden rämnade söder i tre delar, och folkens städer störtade samman; och Gud kom ihåg det stora Babylon, så att han räckte det kalken med sin stränga vredes vin.
20Tigzirin zedrent meṛṛa, ula d idurar ur d-banen ara.
20Och alla öar flydde, och inga berg funnos mer.
21Yeɣli-d igedrez d ameqqran ɣef yemdanen, mkul aɛeqqa yewzen azal n ṛebɛin kilu ; imdanen regmen Sidi Ṛebbi ɣef lmuṣiba n igedrez-nni, axaṭer tegla-d s waṭas n lexṣaṛa.
21Och stora hagel, centnertunga, föllo ned från himmelen på människorna; och människorna hädade Gud för den plåga som haglen vållade, ty den plågan var mycket stor.