¹Mbeɛd ayagi, yiwen si sebɛa lmalayekkat-nni yeṭṭfen sebɛa teqbucin yusa-d yenna-yi-d : -- As-ed a k-d-sneɛteɣ amek ara yețwaḥkem ɣef tmenɛult tameqqrant i gebnan ɣef yisaffen imeqqranen.

¹Och en av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: »Kom hit, så skall jag visa dig, huru den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten,

²Yid-es i zennun igelliden n ddunit, ɣef ddemma-s i ffɣen imezdaɣ n ddunit seg ubrid n Sidi Ṛebbi.

²hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.»

³Deg uweḥḥi ufiɣ-ed iman-iw deg unezṛuf. Walaɣ yiwet tmeṭṭut teqqim ɣef yiwen lweḥc, rric-is d azeggaɣ, țwaketben fell-as yismawen n rregmat, yesɛa sebɛa iqeṛṛay akk-d ɛecṛa wacciwen.

³Sedan förde han mig i anden bort till en öken. Där såg jag en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fulltecknat med hädiska namn; och det hade sju huvuden och tio horn.

⁴Tameṭṭut-nni telsa llebsa ifazen țțazeggaɣt, tcebbeḥ iman-is s ddheb d yedɣaɣen ɣlayen akk-d iɛeqcan. Teṭṭef deg ufus-is taqbuct n ddheb yeččuṛen ț-țicmatin, yeɛni ayen ineǧsen d wayen iɛefnen n yir lecɣal is.

⁴Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor; och i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet.

⁵Yețwakteb ɣef wunyir-is yiwen yisem iwumi yețwaffer lmeɛna-s : Babilun tucmiț tameqqrant i seg d-kkant tecmatin akk-d leḥṛamat meṛṛa n ddunit.

⁵Och på hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: »Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden.»

⁶Walaɣ tameṭṭut-nni teskeṛ s idammen n wid yextaṛ Sidi Ṛebbi, d idammen n inigan n Lmasiḥ. Mi ț-walaɣ, wehmeɣ deg-s.

⁶Och jag såg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. Och jag förundrade mig storligen, när jag såg henne.

⁷Yekker lmelk-nni yenna-yi-d : Acuɣeṛ i twehmeḍ ? Atan a k-d sfehmeɣ lbaḍna n tmeṭṭut-agi akk-d lweḥc i ț-yețbibbin, win akken yesɛan sebɛa iqeṛṛay d ɛecṛa wacciwen.

⁷Och ängeln sade till mig: »Varför förundrar du dig? Jag skall säga dig hemligheten om kvinnan, och om vilddjuret som bär henne, och som har de sju huvudena och de tio hornen.

⁸Lweḥc-nni twalaḍ, zik yella yedder, tura ulac-it. A d-yali si tesraft lqayen lameɛna iwakken ad iṛuḥ ɣer nnger. Imezdaɣ n ddunit iwumi ur yețwajerred ara yisem-nsen seg wasmi i d-tebda ddunit di tektabt n tudert, ad tɛeǧǧben m'ara walin lweḥc-nni, axaṭer lweḥc-nni yellan zik yuɣal ulac-it, ițeddu a d-yuɣal.

⁸Vilddjuret som du har sett, det har varit, och är icke mer; men det skall stiga upp ur avgrunden, och det går sedan i fördärvet. Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke från världens begynnelse äro skrivna i livets bok, skola förundra sig, när de få se vilddjuret som har varit, och icke mer är, men dock skall komma. --

⁹Dagi, tlaq tmusni d lefhama iwakken ad țwafehment lbaḍnat-agi : sebɛa iqeṛṛay-nni țmettilen-d sebɛa idurar i ɣef tesbedd lḥekma-s tmeṭṭut-nni ; țmettilen-d daɣen sebɛa igelliden :

⁹Här gäller det att äga ett förstånd med vishet. De sju huvudena äro sju berg, som kvinnan tronar på. De äro ock sju konungar;

¹⁰xemsa deg-sen ɣlin, yiwen mazal-it, wayeḍ urɛad ur d-yusi, yerna asm'ara d-yas ad yeḥkem kra n lweqt kan.

¹⁰fem av dem hava fallit, en är, och den återstående har ännu icke kommit, och när han kommer, skall han bliva kvar en liten tid.

¹¹Lweḥc-nni yellan zik yuɣal ulac-it, d nețța i d agellid wis tmanya, yella daɣen d yiwen si sebɛa-nni ara iṛuḥen ɣer nnger.

¹¹Och vilddjuret som har varit, och icke mer är, det är självt den åttonde, och dock en av de sju, och det går i fördärvet.

¹²Ɛecṛa wacciwen nni i twalaḍ, țmettilen-d ɛecṛa igelliden urɛad nesɛi lḥekma, lameɛna a d-yas lweqt i deg ara ḥekmen azal n ssaɛa akk-d lweḥc.

¹²Och de tio horn som du har sett, de äro tio konungar, som ännu icke hava kommit till konungavälde, men som för en kort tid, tillika med vilddjuret, få makt såsom konungar.

¹³Msefhamen s yiwen ṛṛay, ad ɛawnen lweḥc s tezmert-nsen akk-d lḥekma-nsen.

¹³Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och myndighet åt vilddjuret.

¹⁴Ad sekkren imenɣi akk-d Izimer meɛna a ten-yeɣleb imi d nețța i d Ssid n Ssyadi, i d agellid n igelliden ; wid i gextaṛ daɣen iwumi i d-yessawel, i t-iḍuɛen a ten-ɣelben ula d nutni.

¹⁴De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jämte de kallade och utvalda och trogna som följa det, skall övervinna dem, ty Lammet är herrarnas herre och konungarnas konung.»

¹⁵Lmelk yenna-yi-d daɣen : Aman-agi n isaffen i twalaḍ i ɣef tesbedd lḥekma-s tmeṭṭut-nni tucmiț, țmettilen-d igduden, lɣaci d leǧnas n mkul tutlayt.

¹⁵Och han sade ytterligare till mig: »Vattnen som du har sett, där varest skökan tronar, äro folk och människoskaror och folkslag och tungomål.

¹⁶Ɛecṛa wacciwen-nni i twalaḍ akk-d lweḥc, ad uɣalen ad keṛhen tameṭṭut-nni tucmiț, a ț-ɛerrin ad ččen aksum-is, imiren ad sseṛɣen ayen i d-yeqqimen seg-s.

¹⁶Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata skökan och göra henne utblottad och naken, och skola äta hennes kött och bränna upp henne i eld.

¹⁷D Sidi Ṛebbi i ten-iwellhen akken ad xedmen lebɣi-s, ddukklen ɣef yiwen ṛṛay iwakken ad fken lḥekma i lweḥc alamma yedṛa-d lebɣi n Sidi Ṛebbi.

¹⁷Ty Gud har ingivit dem i hjärtat att de skola utföra vad han har i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne, och att de skola giva sitt välde åt vilddjuret, till dess Guds utsagor hava fullbordats.

¹⁸Ma ț-țameṭṭut-nni tucmiț i twalaḍ, tețmettil-ed tamdint tameqqrant i gḥekmen ɣef yigelliden n ddunit.

¹⁸Och kvinnan som du har sett är den stora staden, som har konungsligt välde över jordens konungar.»