¹Deffir wayagi walaɣ lmelk nniḍen i d-yusan seg igenni, yesɛa lḥekma tameqqrant, ddunit meṛṛa tfeǧǧeǧ s tmanegt-is.

¹Därefter såg jag en annan ängel komma ned från himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet.

²Iɛeggeḍ s ṣṣut ɛlayen yenna : Teɣli ! Teɣli temdint-nni tameqqrant n Babilun ! Tuɣal ț-țamezduɣt n ccwaṭen, d amkan anda țnejmaɛen leṛwaḥ imeɛfan, anda xeddmen leɛcuc-nsen leṭyuṛ iɛefnen.

²Och han ropade med stark röst och sade: »Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.

³Axaṭer tewwi leǧnas meṛṛa ɣer leǧhel s yir tikli-ines, igelliden n ddunit jehlen yid-es, wid yețțaɣen znuzun uɣalen d imeṛkantiyen s sselɛa ifazen i s-znuzun.

³Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna på jorden hava bedrivit otukt med henne, och köpmännen på jorden hava skaffat sig rikedom genom hennes omåttliga vällust.»

⁴Sliɣ i yiwet taɣect i d-yekkan seg igenni teqqaṛ : Effɣet seg-s ay agdud-iw, iwakken ur tɣellim ara di ddnub-is, iwakken ur kkun-id-țawḍent ara lmuṣibat ara d-yeɣlin fell-as.

⁴Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: »Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.

⁵Axaṭer ddnubat-is ɛeddan tilas wwḍen ɣer igenni, amek ara yețțu Sidi Ṛebbi lbaṭel i texdem.

⁵Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.

⁶Xedmet as akken i wen-txeddem, ɛețțbet-eț akteṛ wayen i kkun-tɛețțeb, taqbuct nni n lemṛaṛ i tessew i wiyaḍ, ɛemmṛet-as-ț d lemṛaṛ yugaren win tessew nețțat.

⁶Vedergällen henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt igen för hennes gärningar; iskänken dubbelt åt henne i den kalk vari hon har iskänkt.

⁷Akken tefka i yiman-is ccan, tɛac di lerbaḥ, ara s-tesseṛwum leɛtab d leḥzen, axaṭer teqqaṛ : Aql-iyi am ugellid, ur lliɣ ț-țaǧǧalt, ur țissineɣ leḥzen.

⁷Så mycken ära och vällust som hon har berett sig, så mycken pina och sorg mån I bereda henne. Eftersom hon säger i sitt hjärta: 'Jag tronar såsom drottning och och sitter icke såsom änka, och aldrig skall jag veta av någon sorg',

⁸Daymi, deg yiwen wass ara d-ɣlint fell-as lmuṣibat : lmut, leḥzen, laẓ akk-d tmes ara ț-yeččen. Axaṭer d Sidi Ṛebbi Bab n tezmert i ț-iɛuqben.

⁸därför skola på en och samma dag hennes plågor komma över henne: död och sorg och hungersnöd; och hon skall brännas upp i eld. Ty stark är Herren Gud, han som har dömt henne.

⁹Igelliden n ddunit meṛṛa i gɛacen deg-s di zzhu d zzna, ad țrun, ad meǧden fell-as, m'ara walin dexxan i gețțalin si tmes iceɛlen deg-s.

⁹Och jordens konungar, som hava bedrivit otukt och levat i vällust med henne, skola gråta och jämra sig över henne, när de se röken av hennes brand.

¹⁰Imi uggaden a ten-taweḍ txeṣṣart, bedden mebɛid qqaṛen : A tawaɣit-im, a tawaɣit-im a tamdint n Babilun, tamdint tameqqrant yesɛan tazmert, deg yiwet n ssaɛa kan yeɣli-d fell-am lɛiqab.

¹⁰De skola stå långt ifrån, av förfäran över hennes pina, och skola säga: 'Ve, ve dig, Babylon, du stora stad, du starka stad! Plötsligt har nu din dom kommit.'

¹¹Wid yețțaɣen znuzun ad ilin di leḥzen ameqqran ad țrun, axaṭer ulac win ara yaɣen sselɛa-nsen,

¹¹Och köpmännen på jorden gråta och sörja över henne, då nu ingen mer köper de varor som de frakta:

¹²sselɛa-nni n ddheb d lfeṭṭa, idɣaɣen ɣlayen d iɛeqcan, lkețțan n lfina akk-d lkețțan azeggaɣ d leḥrir, sselɛa n yal asɣaṛ i d-yețțaken rriḥa taẓiḍant, leḥwayeǧ akk ineǧṛen s wacciwen n lfil, s wesɣaṛ ɣlayen d wayen yețwaxedmen s nnḥas d wuzzal akk-d eṛxem ;

¹²guld och silver, ädla stenar och pärlor, fint linne och purpur, siden och scharlakan, allt slags välluktande trä, alla slags arbeten av elfenben och dyrbaraste trä, av koppar och järn och marmor,

¹³ulac daɣen win ara yaɣen lqeṛfa, leɛqaqeṛ, leɛṭeṛ, lmuṛ, lebxuṛ, ccṛab, zzit, awren eṛqiqen akk-d yirden, izgaren, ulli, iɛewdiwen, ikeṛṛusen n umenɣi akk-d yemdanen i rran d aklan.

¹³därtill kanel och kostbar salva, rökverk, smörjelse och välluktande harts, vin och olja, fint mjöl och vete, fäkreatur och får, hästar och vagnar, livegna och trälar.

¹⁴A tamdint n Babilun, ayen akken tețmenniḍ iṛuḥ-am ibɛed fell-am, lerbaḥ-im d wayen akk mucaɛen ɣuṛ-em, ṛuḥen-am ur tețțuɣaleḍ ara a ten-tafeḍ.

¹⁴De frukter som din själ hade begär till hava försvunnit ifrån dig; allt vad kräsligt och präktigt du hade har gått förlorat för dig och skall aldrig mer bliva funnet.

¹⁵Wid yețțaɣen znuzun leḥwayeǧ di temdint-agi yuɣalen d imeṛkantiyen, ad qqimen mebɛid ad aggaden a ten-taweḍ twaɣit, ad țrun, ad ilin di leḥzen ;

¹⁵De som handlade med sådant, de som skaffade sig rikedom genom henne, de skola stå långt ifrån, av förfäran över hennes pina; de skola gråta och sörja

¹⁶ad inin : A tawaɣit ! A tawaɣit ! Tamdint nni yellan am tmeṭṭut yețlusun lkețțan eṛqiqen d llebsa tazeggaɣt ifazen, yețɛelliqen iɛeqcan ɣlayen, idɣaɣen n lyaman n mkul ṣṣenf akk-d ddheb,

¹⁶och skola säga: 'Ve, ve dig, du stora stad, du som var klädd i fint linne och purpur och scharlakan, du som glänste av guld och ädla stenar och pärlor!

¹⁷deg yiwet n ssaɛa kan, kullec yuɣal d iɣed ! Lqebṭanat n lbabuṛat d ixeddamen nsen, ibeḥṛiyen akk-d wid yețsafaṛen di lebḥuṛ ɣer tmurt-nni qqimen mebɛid,

¹⁷I ett ögonblick har nu denna stora rikedom blivit förödd.' Och alla skeppare och alla kustfarare och sjömän och alla andra som hava sitt arbete på havet stå långt ifrån;

¹⁸țɛeggiḍen mi walan dexxan n tmes yeččan tamdint-nni, qqaṛen : Anta tamdint yecban tamdint agi ?

¹⁸och när de ser röken av hennes brand, ropa de och säga: 'Var fanns den stora stadens like?'

¹⁹ Bdan ṭeggiṛen aɣebbaṛ ɣef yiqeṛṛay-nsen, țrun țmeǧǧiden, țɛeggiḍen qqaṛen : A tawaɣit-im ! A tawaɣit-im a tamdint tameqqrant, isrebḥen wid akk yesɛan lbabuṛat di lebḥur, deg yiwet teswiɛt kan tnegreḍ tuɣaleḍ d iɣed.

¹⁹Och de strö stoft på sina huvuden och ropa under gråt och sorg och säga: 'Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de därinne, som hade skepp på havet, blevo rika! I ett ögonblick har den nu blivit förödd.

²⁰A wid yextaṛ Sidi Ṛebbi, a wid i d-iceggeɛ ad beccṛen awal-is, a lenbiya, ay igenwan, ilit di lfeṛḥ ɣef wayen yedṛan yid-es, axaṭer Sidi Ṛebbi iɛuqeb-iț ɣef wayen i wen texdem.

²⁰Gläd dig över vad som har vederfarits henne, du himmel och I helige och I apostlar och profeter, då nu Gud har hållit dom över henne och utkrävt vedergällning för eder!»

²¹Imiren yiwen lmelk yesɛan tazmert tameqqrant, yeddem-ed tablaṭ annect n uɣaṛef n tsirt, iḍeggeṛ-iț ɣer lebḥeṛ yenna : Akka ara tețțuḍeggeṛ temdint tameqqrant n Babilun, ur tețțuɣal a d-tban ;

²¹Och en väldig ängel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: »Så skall Babylon, den stora staden, med fart störtas ned och aldrig mer bliva funnen.

²²ur nețțuɣal a nsel i ṣṣut n wid yekkaten snitra d wid i gcennun akk-d wid yekkaten ajewwaq d lbuq. Ur d-yețɣimi deg-em ṣṣaneɛ, ur nețțɣal a nsel i iɣuṛaf n tessirt.

²²Av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare skall aldrig mer något ljud bliva hört i dig; aldrig mer skall någon konstförfaren man av något slags yrke finnas i dig; bullret av en kvarn skall aldrig mer höras i dig;

²³Ur tețțuɣal a d-tban deg-em tafat, ur nețțuɣal a nsel i taɣect n yesli ț-țeslit. Aț-țwaɛaqbeḍ a tamdint n Babilun imi imestujaṛ-im, d nutni i gellan d imeqqranen di ddunit ; leǧnas meṛṛa țwaxedɛen s ssḥur i txeddmeḍ ;

²³en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop för brudgum och brud skall aldrig mer höras i dig -- du vars köpmän voro stormän på jorden, du genom vars trolldom alla folk blevo förvillade,

²⁴axaṭer deg-em i yuzzlen idammen n lenbiya d wid yextaṛ Sidi Ṛebbi akk-d wid meṛṛa yemmezlen di ddunit.

²⁴och i vilken man såg profeters och heliga mäns blod, ja, alla de människors blod, som hade blivit slaktade på jorden.»