1Mkul amdan, ilaq ad iqadeṛ imdebbṛen i gḥekkmen tamurt i deg yețɛici, axaṭer d Sidi Ṛebbi i d-iǧǧan lḥekma di ddunit, d nețța daɣen i gebɣan aț-țuɣal lḥekma-agi ɣer yifassen n yemdanen.
1Var och en vare underdånig den överhet som han har över sig. Ty ingen överhet finnes, som icke är av Gud; all överhet som finnes är förordnad av Gud.
2S wakka ihi, win ara ixalfen lḥekma i gesbedd Sidi Ṛebbi, d lameṛ n Sidi Ṛebbi i gɛuṣa, d lɛiqab kan ara d-isseɣli ɣef yiman-is.
2Därför, den som sätter sig upp mot överheten, han står emot vad Gud har förordnat; men de som stå emot detta, de skola få sin dom.
3Mačči d wid ixeddmen lxiṛ ara yaggaden imdebbṛen n lḥukuma meɛna d wid ixeddmen cceṛ. M'ur tebɣiḍ ara aț-țaggaḍeḍ lḥukuma, xdem ayen yelhan, a k-fken lehna.
3Ty de som hava väldet äro till skräck, icke för dem som göra vad gott är, utan för dem som göra vad ont är. Vill du vara utan fruktan för överheten, så gör vad gott är; du skall då bliva prisad av den,
4Axaṭer Sidi Ṛebbi yefka-d lḥukuma i nnfeɛ-inek, meɛna ma txedmeḍ cceṛ, ɣas aggad-iț axaṭer Sidi Ṛebbi yefka i lḥukkam tazmert s wayes ara k-ɛaqben s lmut. Lḥukkam agi qeddcen ɣef Sidi Ṛebbi iwakken a d-sbanen urrif-is m'ara ɛaqben wid ixeddmen cceṛ.
4ty överheten är en Guds tjänare, dig till fromma. Men gör du vad ont är, då må du frukta; ty överheten bär icke svärdet förgäves, utan är en Guds tjänare, en hämnare, till att utföra vredesdomen över den som gör vad ont är.
5?ef wayagi, ilaq-aɣ a nḍuɛ imdebbṛen n lḥukuma, mačči ɣef ddemma n lɛiqab kan meɛna i lmend n lxaṭer-nneɣ.
5Därför måste man vara den underdånig, icke allenast för vredesdomens skull, utan ock för samvetets skull.
6Daymi daɣen i glaq aț-țxelṣem tabzert i lḥukuma, axaṭer wid ițdebbiṛen deg wannect-agi, xeddmen ccɣel-nsen akken i t-id yenna Sidi Ṛebbi.
6Fördenskull betalen I ju ock skatt; ty överheten förrättar Guds tjänst och är just för detta ändamål ständigt verksam.
7Rret i mkul yiwen ayen i wen-ițțalas : xellṣet tabzert i kra win i wen-ițțalasen, aggadet win i glaq a t-taggadem, qadṛet win i glaq a t-tqadṛem.
7Så given åt alla vad I ären dem skyldiga; skatt åt den som skatt tillkommer, tull åt den som tull tillkommer, fruktan åt den som fruktan tillkommer, heder åt den som heder tillkommer.
8?uṛ-wat a wen-ițalas yiwen lḥaǧa anagar leḥmala n wway gar-awen, axaṭer win iḥemmlen wiyaḍ, ixdem ayen akk i d-tenna ccariɛa.
8Varen ingen något skyldiga -- utom när det gäller kärlek till varandra; ty den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen.
9Axaṭer lumuṛat n ccariɛa i d yeqqaṛen : Ur txeddmeḍ ara lɛaṛ, ur tneqqeḍ ara, ur tețțakreḍ ara, ur teṭṭamaɛeḍ ara , akk-d lumuṛ nniḍen meṛṛa nnejmaɛen deg yiwen n lameṛ-agi : Ilaq aț-țḥemleḍ wiyaḍ am yiman-ik .
9De buden: »Du skall icke begå äktenskapsbrott», »Du skall icke dräpa», »Du skall icke stjäla», »Du skall icke hava begärelse» och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det ordet: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.»
10Win yesɛan leḥmala deg wul-is ur ițḍuṛṛu ara wiyaḍ, ihi win iḥemmlen wiyaḍ, yexdem ayen akk i d-tenna ccariɛa.
10Kärleken gör intet ont mot nästan; alltså är kärleken lagens uppfyllelse.
11Imi teẓram d acu n lweqt i deg nella, tura yewweḍ-ed lawan i deg ara d-akim si nuddam axaṭer ass n leslak iqeṛṛeb-ed ɣuṛ-nneɣ akteṛ n wass amezwaru i deg numen.
11Akten på allt detta, så mycket mer som I veten vad tiden lider, att stunden nu är inne för eder att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare, än då vi kommo till tro.
12Qṛib ad yekfu yiḍ, ițeddu ad yali wass, a ndeggeṛ akkin ɣef yiman-nneɣ lexdayem n ṭṭlam, a nerfed leslaḥ s wayes ara neddu di tafat.
12Natten är framskriden, och dagen är nära. Låtom oss därför avlägga mörkrets gärningar och ikläda oss ljusets vapenrustning.
13A nelḥu ɛinani s tezdeg akk-d ṣṣfa, di tafat n wass ; xḍut i ssikṛan d ccehwat, i leɛdez d lexdayem icemten, i čaqlalat ț-țismin.
13Låtom oss föra en hövisk vandel, såsom om dagen, icke med vilt leverne och dryckenskap, icke i otukt och lösaktighet, icke i kiv och avund.
14Meɛna elset tudert tajḍiṭ i gellan di Sidna Ɛisa Lmasiḥ, ur țțaǧat ara iman-nwen a kkun-yawi ṭṭmeɛ n lebɣi n tnefsit-nwen.
14Ikläden eder fastmer Herren Jesus Kristus, och haven icke sådan omsorg om köttet, att onda begärelser därav uppväckas.