1Qeblet gar-awen win ur neǧhid ara di liman, ur kkatet ara deg-s ma ixuṣṣ di lefhama.
1Om någon är svag i tron, så upptagen honom dock vänligt, utan att döma över andras betänkligheter.
2Axaṭer yiwen yumen belli yezmer ad yečč kullec, wayeḍ ixuṣṣen di liman ițkukru, itețț kan lxedṛa.
2Den ene har tro till att äta vad som helst, under det att den som är svag allenast äter vad som växer på jorden.
3Win itețțen kullec ur ilaq ara ad iḥqeṛ win ur ntețț ara, win ur ntețț ara ur ilaq ara daɣen ad iḥaseb win itețțen, axaṭer Sidi Ṛebbi iqbel-it akken yella.
3Den som äter må icke förakta den som icke äter. Ej heller må den som icke äter döma den som äter; ty Gud har upptagit honom,
4D acu-k kečč iwakken aț-țḥasbeḍ aqeddac n wayeḍ ? Ma yella ixdem ccɣel-is neɣ yeqqim, ayagi d ccɣel n umɛellem-is ! Meɛna ad ibedd ɣer ccɣel-is, axaṭer Sidi Ṛebbi yesɛa tazmert iwakken a t-iṭṭef ur iɣelli ara.
4och vem är du som dömer en annans tjänare? Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående.
5Yella yiwen yeqqaṛ llan wussan yesɛan azal akteṛ n wiyaḍ, ma ɣer wayeḍ ussan akk ɛedlen ur mxalafen ara. Mkul yiwen ilaq ad itḥeqqeq deg wayen ițxemmim.
5Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
6Win yețțaken azal i wussan akteṛ n wiyaḍ, ixeddem ayagi i Sidi Ṛebbi, win itețțen kullec, itețț s wul yeṣfan axaṭer yețḥemmid Sidi Ṛebbi ɣef wayen itețț ; win ur ntețț ara kullec, yexdem ayagi s wul yeṣfan imi ula d nețța ițḥemmid Sidi Ṛebbi ɣef wayen itețț.
6Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han tackar ju Gud. Så ock, om någon avhåller sig från att äta, gör han detta för Herren, och han tackar Gud.
7Ihi ulac win yețɛicin i yiman-is, ulac daɣen win yemmuten i yiman-is.
7Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.
8Axaṭer ma nedder, nedder i Ṛebbi, ma nemmut, nemmut i Ṛebbi. Ihi ama nedder ama nemmut, nukni d ayla n Sidi Ṛebbi.
8Leva vi, så leva vi för Herren; dö vi, så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.
9Axaṭer Lmasiḥ yemmut, yerna yeḥya-d iwakken ad yili d Aḥkim n wid yemmuten akk-d wid yeddren.
9Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande.
10Ma d kečč acuɣeṛ i tețḥasabeḍ gma-k ? Acuɣer i t-tḥeqṛeḍ ? Eɛni ur nețɛeddi ara akk di ccṛeɛ zdat Sidi Ṛebbi iwakken a ɣ-iḥaseb ?
10Men du, varför dömer du din broder? Och du åter, varför föraktar du din broder? Vi skola ju alla en gång stå inför Guds domstol.
11Axaṭer yura di tektabt iqedsen : Nekk Illu, Ṛebbi yeddren, a d-iniɣ : yal tagecrirt aț-țeknu zdat-i , yal imi ad icehhed yis-i belli d nekk i d Ṛebbi .
11Ty det är skrivet: »Så sant jag lever, säger Herren, för mig skola alla knän böja sig, och alla tungor skola prisa Gud.»
12Axaṭer yal yiwen deg-nneɣ ad ițțuḥaseb zdat Ṛebbi ɣef wayen yexdem.
12Alltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sig själv.
13Ur țemḥasabet ara ihi wway-gar awen, meɛna ḥadret iman-nwen iwakken ur txeddmem ara ayen ara yesseɣlin atmaten-nwen di ddnub.
13Låtom oss därför icke mer döma varandra. Dömen hellre så, att ingen må för sin broder lägga en stötesten eller något som bliver honom till fall.
14?riɣ yerna țekleɣ ɣef wayen i d-yenna Ɛisa Lmasiḥ belli ulac ayen yețțuḥeṛmen di lmakla ; win iḥesben kra yețțuḥeṛṛem meɛna yečča-t, d leḥṛam fell-as.
14Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det för honom orent.
15Ma yella tesḥezneḍ gma-k ɣef ddemma n wayen i tțețțeḍ ur tesɛiḍ ara lmaḥibba. ?ader ihi aț-țiliḍ s lmakla-inek, d sebba n uɣelluy i gma-k i ɣef yemmut Lmasiḥ.
15Om nu genom din mat bekymmer vållas din broder, så vandrar du icke mer i kärleken. Bliv icke genom din mat till fördärv för den som Kristus har lidit döden för.
16Ayen tḥesbem kunwi d ayen yelhan, ur ilaq ara ad yili d sebba s wayes ara wten deg-wen wiyaḍ.
16Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt för smädelse.
17Axaṭer tagelda n Sidi Ṛebbi mačči d lmakla neɣ ț-țissit meɛna d lḥeqq, d lehna akk-d lfeṛḥ s Ṛṛuḥ iqedsen.
17Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.
18Win iteddun akka deg webrid n Lmasiḥ, ad yeɛǧeb i Ṛebbi, yerna ad yeɛziz ɣer yemdanen.
18Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och håller provet inför människor.
19S wakka ihi, a nennadit ɣef wayen ara ɣ-d-yawin lehna, d wayen ara ɣ-isnernin di liman.
19Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och till inbördes uppbyggelse.
20Ur ssexṛab ara ccɣel n Sidi Ṛebbi deg wul n gma-k ɣef ddemma n lmakla. S tideț, ayen akk yețmaččan d leḥlal, lameɛna d leḥṛam fell-ak ma telliḍ d sebba n uɣelluy n gma-k ɣef ddemma n wayen i tțețțeḍ.
20Bryt icke för mats skull ned Guds verk. Väl är allting rent, men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för den människan till ondo;
21Iwakken ur tețțiliḍ ara d sebba n uɣelluy n gma-k, xḍu i lmakla n weksum immezlen i ssadaț neɣ tissit n ccṛab, d wayen akk izemren ad yesseɣli gma-k di ddnub.
21du gör väl i att avhålla dig från att äta kött och dricka vin och från annat som för din broder bliver en stötesten.
22Ayen s wayes tumneḍ keččini, eǧǧ-it i yiman-ik gar-ak d Sidi Ṛebbi. D aseɛdi win ur nesseḍlam ara iman-is deg wayen i gxeddem.
22Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är den som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har prövat vara rätt.
23Meɛna win yețcukkun deg wayen itețț, d leḥṛam fell-as, axaṭer ur itețț ara s nneya. Kra n wayen ur nețwaxdam ara s liman d nneya, d leḥṛam.
23Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är han dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det är synd.