1Ihi ass n lḥisab ulac lɛiqab ɣef wid yumnen s Ɛisa Lmasiḥ.
1Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus.
2Axaṭer tazmert n Ṛṛuḥ iqedsen, tin i d-ifkan tudert i wid yumnen s Ɛisa Lmasiḥ, tsellek-iyi-d si tezmert n ddnub akk-d lmut.
2Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.
3Ccariɛa n Musa ur tezmir ara aț-țeɣleb ddnub axaṭer ṭṭbiɛa-nneɣ tekkes-as tazmert. Ayen akken ur tezmir ara ccariɛa n Musa a t texdem, d ayen i gexdem Sidi Ṛebbi mi d-iceggeɛ Mmi-s s ṣṣifa n wemdan, i d-yusan s lǧețța am tin n yemdanen yellan meṛṛa d imednuben, iwakken ad yefk iman-is d asfel s wayes ara yeḥkem ɣef ddnub i ten-izedɣen.
3Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.
4S wakka ihi ara yețwakkemmel deg-nneɣ wayen i d-tenna ccariɛa n Musa, nukni yețɛicin s tezmert n Ṛṛuḥ iqedsen mačči s ṭṭbiɛa-nneɣ.
4Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden.
5Wid yețɛicin s ṭṭbiɛa n wemdan țqelliben kan ɣef wayen yeɛnan lebɣi n wemdan, ma d wid ițɛicin s Ṛṛuḥ iqedsen țqelliben ɣef wayen yeɛnan lebɣi n Ṛṛuḥ iqedsen.
5Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.
6Wid ițɛicin s ṭṭbiɛa n wemdan țeddun ɣer lmut, ma d wid ițɛicin s lebɣi n Ṛṛuḥ iqedsen țeddun ɣer tudert d lehna.
6Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid.
7Axaṭer wid ittabaɛen lebɣi n wemdan uɣalen d iɛdawen n Sidi Ṛebbi imi ur ḍuɛen ara ccariɛa-ines, axaṭer ṭṭbiɛa n wemdan ur tezmir ara aț-țḍuɛ ccariɛa n Sidi Ṛebbi.
7Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det.
8Wid temlek ṭṭbiɛa-nsen ulamek ara ɛeǧben i Sidi Ṛebbi.
8Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.
9Ma d kunwi mačči s ṭṭbiɛa n wemdan i tețțeddum lameɛna tețțeddum s lebɣi n Ṛṛuḥ iqedsen axaṭer Ṛṛuḥ n Sidi Ṛebbi izdeɣ deg-wen. Win deg ur yezdiɣ ara Ṛṛuḥ n Lmasiḥ ur yelli ara d ayla-s.
9I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till.
10Ma yella Ṛṛuḥ n Lmasiḥ deg-wen, ɣas akken lǧețța-nwen aț-țemmet ɣef ddemma n ddnub, ṛṛuḥ-nwen ad yidir ɣef ddemma n lḥeqq n Sidi Ṛebbi.
10Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull.
11Ma yezdeɣ deg-wen Ṛṛuḥ n Sidi Ṛebbi i d-yesseḥyan Sidna Ɛisa si ger lmegtin, win i d-yesseḥyan Sidna Ɛisa si ger lmegtin, yezmer daɣen s Ṛṛuḥ-is izedɣen deg-wen, a d-yerr tudert i lǧețța-nwen ara yemten.
11Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.
12S wakka ihi ay atmaten lebɣi n ṭṭbiɛa-nneɣ ur yeṭebbiṛ ara fell-aɣ tura iwakken a nexdem lebɣi-ines.
12Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet.
13Ma yella tɛacem s lebɣi n ṭṭbiɛa nwen atan aț-țemtem, lameɛna ma tɣelbem lebɣi n ṭṭbiɛa-nwen s Ṛṛuḥ iqedsen, aț-țidirem.
13Ty om i leven efter köttet, så skolen I dö; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva.
14Axaṭer wid ițeddun s Ṛṛuḥ n Sidi Ṛebbi, d nutni i d arraw n Ṛebbi.
14Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.
15Ṛṛuḥ i wen-d-ițțunefken mačči d Ṛṛuḥ ara kkun-irren d aklan iwakken aț-țɛicem di tugdi, meɛna d Ṛṛuḥ iqedsen i kkun-irran d arraw n Ṛebbi, yis i nezmer a nessiwel i Sidi Ṛebbi : « A baba-tneɣ ! »
15I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!»
16D Ṛṛuḥ n Sidi Ṛebbi s yiman-is i d-iḥeqqeqen deg wulawen-nneɣ belli nuɣal d arraw n Sidi Ṛebbi.
16Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn.
17Ihi ma yella d arraw-is i nella, d nukni daɣen ara iweṛten : a newṛet ɣer Sidi Ṛebbi nukni akk-d Lmasiḥ, axaṭer ma nenɛețțab yid-es, a nili daɣen yid-es di lɛaḍima-ines.
17Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade.
18Ihi leɛtab i nesɛedday tura, ur nezmir ara a t-nmettel ɣer lɛaḍima ara d-ibeggen Sidi Ṛebbi deg-nneɣ.
18Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.
19Taxelqit meṛṛa tḥar melmi ara d-banen warraw n Sidi Ṛebbi.
19Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse.
20Axaṭer taxelqit teɣli seddaw leḥkum n lbaṭel, mačči s lebɣi-ines, lameɛna s lebɣi n win i ț-yesseɣlin.
20Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas,
21Meɛna taxelqit-agi tessaram aț-țețwasellek si twaɣit i ț-isfesden, iwakken aț-țekki di lɛaḍima n tlelli n warraw n Sidi Ṛebbi.
21att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhör Guds barns härlighet.
22Neẓra tura belli taxelqit meṛṛa tenɛețțab, tețnazaɛ am tmeṭṭut yeṭṭfen addud.
22Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas.
23Mačči ț-țaxelqit kan, meɛna ula d nukni yesɛan Ṛṛuḥ iqedsen, yellan d amur amezwaru n tikciwin i ɣ-d-iwɛed Sidi Ṛebbi, nețnazaɛ deg iman-nneɣ, nețṛaǧu a nban s tideț d arraw n Ṛebbi i nella m'ara icafeɛ deg-nneɣ s lekmal.
23Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning.
24Axaṭer leslak nneɣ d ayen i nessaram ; ma yella nesɛa ayen i nessaram, ayagi mačči d asirem : anwa ara yessirmen ayen yesɛa ?
24Ty i hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan ser?
25Meɛna ma nessaram ayen ur nesɛi, nețṛaǧu-t s ṣṣbeṛ.
25Om vi nu hoppas på det som vi icke se, så bida vi därefter med ståndaktighet.
26Akken daɣen Ṛṛuḥ iqedsen ițțas-ed a ɣ iɛiwen nukni ixuṣṣen di tezmert, axaṭer ur nessin ara a neẓẓal akken ilaq ; lameɛna Ṛṛuḥ iqedsen s yiman-is ideɛɛu ɣer Ṛebbi ɣef ddemma-nneɣ, s nnehtat iwumi ur yezmir yimi a tent-id-yini s imeslayen ;
26Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.
27imiren Sidi Ṛebbi yessnen ulawen, yeẓra d acu i gessutur Ṛṛuḥ iqedsen, imi s lebɣi n Sidi Ṛebbi i gdeɛɛu ɣef wid yextaṛ.
27Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar, ty det är efter Guds behag som han manar gott för de heliga.
28Neẓra belli Sidi Ṛebbi issufuɣ ɣer lxiṛ ayen akk i d-ideṛṛun d wid i t-iḥemmlen, wid yextaṛ s lebɣi-ines.
28Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.
29Axaṭer wid akk i gextaṛ Sidi Ṛebbi si zik, iqsed si tazwara a ten-yerr am Mmi-s iwakken Mmi-s agi ad yili d amenzu n waṭas n watmaten.
29Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.
30Wid i gextaṛ Sidi Ṛebbi si zik, d wid iwumi i d-issawel ; wid-nni iwumi yessawel yerra-ten d iḥeqqiyen zdat-es, wid yerra d iḥeqqiyen yefka-yasen amkan di lɛaḍima-s.
30Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock.
31Acu ara d-nernu ihi ? Anwa ara ɣ-izemren ma yella Sidi Ṛebbi yid-nneɣ ?
31Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?
32Nețța iqeblen ad isebbel Mmi-s eɛzizen, yefka-t d asfel fell-aɣ meṛṛa, amek ur ɣ-d-yețțak ara daɣen kullec yid-es ?
32Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?
33Anwa ara icetkin ɣef wid yextaṛ Ṛebbi ? D Sidi Ṛebbi s yiman-is i ten-iḥesben d iḥeqqiyen !
33Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör.
34Anwa i gzemren ad iḥkem fell asen ? Ɛisa Lmasiḥ d win yemmuten yerna iḥya-d si ger lmegtin, yuli ɣer tama tayeffust n Sidi Ṛebbi iwakken ad icafeɛ fell-aɣ !
34Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har uppstått; och han sitter på Guds högra sida, han manar ock gott för oss.
35Anwa i gzemren a ɣ-ifṛeq ɣef leḥmala n Lmasiḥ ? Eɛni d ddiq neɣ d ccedda, d leqheṛ neɣ d laẓ, d leɛra neɣ d ayen yessaggaden neɣ d ajenwi ?
35Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?
36Am akken yura di tektabt n ?abur : ?ef ddemma-inek a Sidi Ṛebbi i nețqabal lmut mkul ass, ḥesben-aɣ am ulli i țțawin ɣer tmezliwt.
36Så är ju skrivet: »För din skull varda vi dödade hela dagen; vi hava blivit aktade såsom slaktfår.»
37Meɛna deg wannect-agi meṛṛa d nukni i gɣelben s Lmasiḥ i ɣ- iḥemmlen.
37Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har älskat oss.
38Axaṭer țekleɣ belli ulac d acu i gzemren a ɣ-ifṛeq ɣef leḥmala n Sidi Ṛebbi s Ɛisa Lmasiḥ Ssid-nneɣ : ama d lmut neɣ ț-țudert, ama d lmalayekkat, ama ț-țigeldiwin, ama d leḥwayeǧ n tura neɣ ț-țid ara d-yasen, ama d ayen ɛlayen, ama d ayen lqayen, ama ț-țizmar n igenwan neɣ ț-țid n lqaɛa neɣ ayen akk yellan di txelqit.
38Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma,
39varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.