1A wen-d-iniɣ tideț, nekk iteddun deg ubrid n Lmasiḥ, ur skiddibeɣ ara ; lxaṭer-iw icehhed-d ɣef wayagi s Ṛṛuḥ iqedsen i yi-sedduyen :
1Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande --
2leḥzen d uɣilif zgan deg ul-iw.
2när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta.
3Zemreɣ ad qebleɣ ad țțuneɛleɣ neɣ ad țțuḥeṛṛmeɣ ɣef Lmasiḥ ɣef ddemma n watmaten-iw akk-d lumma-inu ;
3Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.
4nutni at Isṛail i gextaṛ Sidi Ṛebbi d agdud-is yefka-yasen-d lɛaḍima, yexdem yid-sen leɛqud, yefka-yasen-d ccariɛa d wamek ara t-ɛebden, yerna-yasen-d lemɛahdat.
4De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.
5Seg-sen i d-ffɣen lejdud-nneɣ i gellan d iqeddacen imezwura n Sidi Ṛebbi, ula d Lmasiḥ seg-sen i d-iffeɣ mi d-ilul s ṣṣifa n wemdan, nețța i gellan sennig kra yellan, d Illu yețwaḥemden i dayem. Amin !
5Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen.
6Acu ara d-nini ? Sidi Ṛebbi yendem deg wawal-is ? Xaṭi ! Meɛna mačči d wid meṛṛa i d-ilulen seg jeddi-tneɣ Isṛail i gellan n wat Isṛail i gextaṛ Sidi Ṛebbi.
6Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty »Israel», det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel.
7Daɣen mačči d wid meṛṛa i d-yeǧǧa Sidna Ibṛahim i gellan d arraw-is n tideț, axaṭer Sidi Ṛebbi inna-yas-d : Seg Isḥaq ara d-teffeɣ dderya i k-weɛdeɣ.
7Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»
8S wakka ihi nezmer ad ini mačči d dderya i d ilulen s lebɣi n wemdan ara ițțusemmin d arraw n Sidi Ṛebbi meɛna anagar wid i d-ilulen s lebɣi n Sidi Ṛebbi akken i t-id-yewɛed.
8Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.
9Axaṭer atnan imeslayen s wayes i gɛuhed Sidi Ṛebbi : A d-uɣaleɣ aseggas i d-iteddun di lweqt-agi, ?ara a d-tesɛu aqcic.
9Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.»
10Mačči d ayagi kan : arraw n Rbiḥa daɣen i gellan d akniwen, sɛan yiwen n baba-tsen yellan d jeddi-tneɣ Isḥaq.
10Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.
11Meɛna imi Sidi Ṛebbi ițextiri imdanen mačči ɣef ddemma n lecɣal-nsen meɛna akken yella lebɣi-s d usiwel-ines ; mazal urɛad i d-lulen warraw n Rbiḥa, ur xdimen cceṛ, ur xdimen lxiṛ, mi s-d-yenna Sidi Ṛebbi : Amenzu deg warraw-im ad yuɣal d aqeddac ɣef wumecṭuḥ.
11Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar --
13Akken i gura daɣen deg umkan nniḍen n tira iqedsen : ?emmleɣ Yeɛqub, keṛheɣ Icaw.
12det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.»
14D acu ara d-nini deg wannect-a ? Eɛni Sidi Ṛebbi ixeddem lbaṭel ? D lmuḥal !
13Så är ock skrivet: »Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.»
15Axaṭer yenna-yas i Sidna Musa : A d-sserseɣ ṛṛeḥma-inu ɣef win i bɣiɣ, ad ḥunneɣ daɣen ɣef win i bɣiɣ.
14Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det!
16Lbaṛaka n Sidi Ṛebbi ur d-tețțas ara s lefɛayel n wemdan ama yuzzel ama yeqqim meɛna kullec yețțas-ed s ɣuṛ Sidi Ṛebbi i d-yețțaken ṛṛeḥma ines akken yebɣa.
15Han säger ju till Moses: »Jag skall vara barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.»
17Anda nniḍen di tira iqedsen Sidi Ṛebbi yenna i Ferɛun agellid n Maṣer : Sbeddeɣ-k d agellid ameqqran iwakken a d-sbeggneɣ tazmert-iw deg-ek, s wakka di ddunit meṛṛa ad issinen belli d nekk i d Illu.
16Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet.
18Akka ihi, Sidi Ṛebbi yesrusu-d ṛṛeḥma-s ɣef win yebɣa, isɣaṛay daɣen ul n win yebɣa.
17Ty skriften säger till Farao: »Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden.»
19Ahat ad yili win ara d-yinin : imi akka i gella lḥal, acu i mazal ițlumu deg-nneɣ ? Anwa i gzemren a t-iɛaṣi ?
18Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han.
20I kečč ay amdan ur nesɛi azal, d acu i tḥesbeḍ iman-ik iwakken aț-țḥasbeḍ Sidi Ṛebbi ? Eɛni tacmuxt ițwameslen s wakal tezmer aț-țini i win i ț-imeslen acuɣer i yi-tmesleḍ s ṣṣifa-yagi ?
19Nu torde du säga till mig: »Vad har han då att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?»
21Win imesslen afexxaṛ yezmer ad ixdem ayen i s-ihwan s wakal ; seg wakal-nni yezmer ad imsel tacmuxt izewqen neɣ tin i sseqdacen kull ass.
20O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?»
22Eɛni Sidi Ṛebbi ur yezmir ara a d-ibeggen urrif-is akk-d tezmert-is ? Iɣaḍ-ik lḥal ma yella yeṣber s ṣṣber ameqqran i wid yuklalen urrif-is yerna teddun ɣer nnger ?
21Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?
23Deg wannect-agi, Sidi Ṛebbi yebɣa a d-isbeggen acḥal meqqṛet tmanegt-is i nukni i ɣef iḥunn, i ghegga si zik iwakken a nili yid-es di tmanegt-is ;
22Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredens kärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?
24nukni iwumi i d-yessawel Sidi Ṛebbi mačči seg wat Isṛail kan, meɛna ula si ger leǧnas nniḍen ;
23Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på »barmhärtighetens kärl», som han förut hade berett till härlighet?
25akken i t-id-yenna Sidi Ṛebbi di tektabt n nnbi Hucaɛ : Lǧens-nni ur nelli ara d agdud-iw a s-semmiɣ agdud-iw, win akken ur nețwaḥemmel ara a s-semmiɣ win eɛzizen fell-i.
24Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.
26Anda akken i sen-qqaṛen : « Ur tellim ara d agdud n Sidi Ṛebbi», dinna ara țțusemmin d arraw n Sidi Ṛebbi yeddren.
25Så säger han ock hos Oseas: »Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke älskade skall jag kalla 'min älskade'.
27Si lǧiha-s, nnbi Iceɛya icar-ed ɣef wayen yeɛnan agdud n wat Isṛail : ?as ad ketṛen wat Isṛail am ṛṛmel ɣef yiri n lebḥeṛ, kra deg-sen kan ara yețțuselken.
26Och det skall ske att på den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'.»
28 Axaṭer Sidi Ṛebbi ur ițɛeṭṭil ara ad ixdem di ddunit ayen akken i d-yenna deg wawal-is.
27Men Esaias utropar om Israel: »Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst.
29 Yura di tira iqedsen : Lemmer Sidi Ṛebbi Bab n tezmert ur aɣ-d yeǧǧi ara kra seg wegdud-nneɣ, tili nuɣal am temdint n Sudum, aț-țeḍru yid-nneɣ am temdint n Gumuṛ inegren. Ayagi yenna-t-id nnbi Iceɛya uqbel a d-yedṛu.
28Ty dom skall Herren hålla på jorden, en slutdom, som avgör saken med hast.»
30D acu ara d-nini ihi ? Igduden nniḍen ur nețnadi ara ɣef lḥeqq uɣalen d iḥeqqiyen zdat Sidi Ṛebbi, uɣalen d iḥeqqiyen imi umnen yis.
29Och det är såsom redan Esaias har sagt: »Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.»
31Ma d at Isṛail yețnadin ad uɣalen d iḥeqqiyen s ccariɛa, ur wwiḍen ara ɣer lmeqṣud-nsen s ccariɛa.
30Vad skola vi då säga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter rättfärdighet, hava vunnit rättfärdighet, nämligen den rättfärdighet som kommer av tro,
32Acuɣer ? Axaṭer ur qellben ara ad ɛeǧben i Sidi Ṛebbi s liman, meɛna nutni ɣilen ad uɣalen d iḥeqqiyen s lefɛayel-nsen. Mmugren-d adɣaɣ i sen-yellan d ugur, isseɣli-ten.
31under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, icke har kommit till någon sådan lag.
33Am akken yura di tektabt iqedsen : Atan ad sserseɣ ɣef wedrar n Siyun adɣaɣ, d adɣaɣ i ɣef yekkat wugur, d azṛu yesseɣlayen, meɛna win yumnen yis weṛǧin ad yenneḥcam.
32Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,
33såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»