1Quichakßoc laj Zofar, Naamat xtenamit, ut quixye re laj Job:
1Da tok Sofar fra Na'ama til orde og sa:
2—At Job, li cßaßru nacaye naxqßue incßaßux. Joßcan nak anakcuan tinsume li cßaßru yôcat chixyebal.
2Derfor legger mine tanker mig svaret i munnen, og derfor stormer det i mig;
3Riqßuin li cßaßru xaye nacuecßa nak xinâhob. Abanan ninnau cßaßru tatinsume cuiß.
3hånende tilrettevisning må jeg høre, og min ånd gir mig svar ut fra min innsikt.
4¿Ma incßaß ta biß nacanau nak chalen nak quiqßueheß li cuînk saß ruchichßochß ac chßolchßo nak
4Vet du da ikke at slik har det vært fra evighet, fra den tid mennesker blev satt på jorden,
5lix sahil xchßôleb li incßaß useb xnaßleb moco najt ta nacuan? Junpât ajcuiß.
5at de ugudeliges jubel er kort, og den gudløses glede bare varer et øieblikk?
6Usta kßaxal nimak xcuanquil li cuînk ut usta nacuulac toj saß choxa lix kßetkßetil, abanan tâosokß.
6Stiger enn hans stolthet til himmelen, og når enn hans hode til skyen,
7Tâosokß joß nak na-osoß li tzßaj. Ut mâ ani chic tânaßok re bar cuan.
7så går han dog likesom sitt skarn til grunne for evig; de som så ham, spør: Hvor er han?
8Tâosokß lix yußam joß jun li matcß. Tâsachk joß nak nasach saß xchßôleb junak li visión. Ut mâ ani chic tâtaßok re.
8Som en drøm flyr han bort, og ingen finner ham mere; han jages bort som et nattesyn.
9Li ani queßnaßoc ru incßaß chic teßril ru. Incßaß chic teßril ru chi junaj cua xban nak incßaß chic tâsukßîk saß rochoch.
9Det øie som så ham, ser ham ikke mere, og hans sted skuer ham ikke lenger.
10Eb li ralal xcßajol teßxtzßâma xtenkßanquileb chiruheb li nebaß. Ut teßxkßaxtesi ajcuiß rêkaj li joß qßuial xrelkßa lix yucuaßeb.
10Hans barn må søke småfolks yndest, og hans hender må gi hans gods tilbake.
11Toj sâjak ut toj cauhak rib nak tâcâmk.
11Hans ben var fulle av ungdomskraft, men nu ligger den med ham i støvet.
12Cßajoß nak nacuulac chiru xbânunquil li mâusilal. Chanchan nak narecßa xsahil lix tzacaêmk.
12Smaker enn det onde søtt i hans munn, skjuler han det under sin tunge,
13Chanchan nak naxcanab caßchßinak saß re, re nak târecßa xsahil.
13sparer han på det og slipper det ikke, men holder det tilbake under sin gane,
14Abanan nak nacuulac saß xsaß, nacßahoß. Chanchan chic li veneno li naxqßue li cßantiß.
14så blir dog hans mat omskapt i hans innvoller og blir til ormegift i hans liv.
15Nabal lix biomal quirelkßa chiru jalan. Abanan tâisîk chiru xban li Kâcuaß.
15Han slukte gods, og han må spy det ut igjen; Gud driver det ut av hans buk.
16Xjunes tixcamsi rib riqßuin li mâusilal tixbânu. Chanchan nak yô chirucßbal li veneno li naxqßue li cßantiß.
16Ormegift må han innsuge; huggormens tunge dreper ham.
17Nabal li cßaßru re cuan, abanan incßaß tixyal xsahil. Incßaß chic tixyal li sahil echej li tâêlk chi nabal saß lix chßochß.
17Han skal ikke få se bekker, elver av honning og elver av melk.
18Chixjunil li quixtrabaji incßaß tixyal xsahil xban nak tento nak tixqßue rêkaj li cßaßru quixmakß chiru jalan.
18Han må gi tilbake det han har tjent, og får ikke nyte det; meget gods har han vunnet, men han får liten glede av det.
19Quixrahobtesiheb li nebaß ut quixmakß chiruheb li cßaßru cuan reheb. Quixmakß chiruheb li rochocheb incßaß quixcßanjela.
19For han knuste småfolk og lot dem ligge der; han rante hus til sig, men får ikke bygge dem om;
20Incßaß natzßakloc re li joß qßuial cuan re. Toj naraj cuißchic nabal xtzßakob.
20han kjente aldri ro i sitt indre; han skal ikke slippe unda med sine skatter.
21Mâ ani naxcol rib chiru. Ut moco najt ta tâcuânk lix biomal.
21Det var intet som undgikk hans grådighet; derfor varer ikke hans lykke.
22Nak ac cuan cßaßru re chi nabal, tâchâlk li raylal saß xbên ut kßaxal ra tixcßul saß rukßeb li incßaß useb.
22Midt i hans rikdom blir det trangt for ham; hver nødlidende vender sin hånd mot ham.
23Nak ac cuan chic nabal li cßaßru re, li Dios tixcßutbesi lix joskßil chiru ut tixqßue chixtojbal lix mâc.
23For å fylle hans buk sender Gud sin brennende vrede mot ham og lar sin mat regne på ham.
24Usta tixyal êlelic chiru li raylal jun, aß chic li raylal jun chic tâtaßok re. Chanchan nak tixyal êlelic chiru li chßîchß ut aß chic li tzimaj tâtaßok re.
24Flykter han for våben av jern, så gjennemborer en bue av kobber ham.
25Chanchan nak tânumekß li tzimaj saß lix tibel. Ut li rußuj toxi-êlk jun pacßal. Cßajoß nak tâxucuak.
25Når han så drar pilen ut av sin rygg, og den lynende odd kommer frem av hans galle, da faller dødsredsler over ham.
26Chanchan saß kßojyîn tâcanâk xban nak mâcßaßak chic cuan re. Tâsachk ban chixjunil lix biomal. Riqßuin xam taklanbil xban li Dios tâcßatekß rochben chixjunil li cßaßru cuan re.
26Alt mørke er opspart for hans vel gjemte skatter; en ild som intet menneske puster til, fortærer ham; den eter det som er igjen i hans telt.
27Chixjunileb li cuanqueb saß ruchichßochß teßjitok chirix ut li Dios tixye nak cuan xmâc.
27Himmelen åpenbarer hans misgjerning, og jorden reiser sig mot ham.
28Chixjunil lix biomal cuan tâosokß nak li Dios tixcßutbesi lix joskßil chiru.Li Dios quixye nak joßcan teßxcßul li incßaß useb xnaßleb. Ac yebil nak joßcan teßxcßul, chan laj Zofar.
28Det han har samlet i sitt hus, føres bort, det skylles bort på Guds vredes dag.
29Li Dios quixye nak joßcan teßxcßul li incßaß useb xnaßleb. Ac yebil nak joßcan teßxcßul, chan laj Zofar.
29Dette er den lodd som et ugudelig menneske får av Gud, den arv som er tilkjent ham av den Allmektige.