1Lokßoninbil taxak li nimajcual Dios xban nak aßan chanchan jun sakônac bar naru nincol cuiß cuib. Aßan li natenkßan cue chi pletic ut naxcßut chicuu chanru tinbânu nak tinpletik.
1Av David. Lovet være Herren, min klippe, han som oplærer mine hender til strid, mine fingrer til krig,
2Li Kâcuaß, aßan li na-uxtânan cuu. Caßaj cuiß riqßuin aßan naru nincol cuib. Aßan li natenkßan cue ut aßan li na-iloc cue. Aßan li naqßuehoc xcacuil inchßôl. Ut aßan li naqßuehoc reheb li tenamit rubel incuanquil.
2min miskunn og min festning, min borg og min redningsmann, mitt skjold og den jeg tar min tilflukt til, den som tvinger mitt folk under mig.
3At nimajcual Dios, ¿cßaßut nak nacacßoxlaheb li cuînk? Eb aßan mâcßaß xcuanquileb. ¿Cßaßut nak nacaqßue âchßôl chirixeb? Eb aßan mâcßaßeb xcuanquileb.
3Herre, hvad er et menneske, at du kjenner ham, et menneskebarn, at du akter på ham!
4Li cuînk mâcßaß na-oc cuiß. Incßaß najt nacuan xyußam. Chanchan li ikß li nanumeß chi junpât.
4Et menneske er lik et åndepust, hans dager er som en skygge som farer forbi.
5At nimajcual Dios, chatcubek chak saß choxa ut tâtochß riqßuin âcuukß eb li tzûl re nak teßêlk xsibel.
5Herre, bøi din himmel og far ned, rør ved fjellene så de ryker!
6Chatakla chak li câk saß xbêneb li xicß nequeßiloc cue re nak teßxucuak. Chanchan nak tâcuteb riqßuin lâ tzimaj re nak teßêlelik.
6La lynet lyne og spred dem*, send dine piler og skrem dem! / {* fiendene.}
7Chinâcuisi taxak saß li raylal li cuanquin cuiß ut chinâcol taxak. Toj saß choxa tâcßutbesi lâ cuanquil re tinâcol. Chinâcol chiruheb li jalaneb xtenamit.
7Rekk ut dine hender fra det høie, fri mig og frels mig fra store vann, fra fremmedes hånd,
8Chinâcol chiruheb xban nak junes ticßtißic nequeßxbânu ut mâcßaß na-oc cuiß li cßaßru nequeßxye.
8de hvis munn taler svik, og hvis høire hånd er en løgnens hånd.
9At nimajcual Dios, lâin tinbicha jun li acß bich re xqßuebal âlokßal. Tinchßeß li arpa ut li salterio ut tinbichânk re âlokßoninquil.
9Gud! En ny sang vil jeg synge dig, til tistrenget harpe vil jeg lovsynge dig,
10Lâat nacattenkßan reheb li rey chi numtâc saß xbêneb li xicß nequeßiloc reheb. Lâat nacatcoloc cue re nak incßaß tineßxcamsi riqßuin lix chßîchßeb li xicß nequeßiloc cue. Lâin laj David laj cßanjel châcuu.
10du som gir kongene frelse, som redder David, din tjener, fra det onde sverd.
11Chinâtenkßa taxak ut chinâcol taxak chiruheb li jalaneb xtenamit xban nak junes ticßtißic nequeßxbânu ut mâcßaß na-oc cuiß li cßaßru nequeßxye.
11Frels mig og fri mig fra fremmedes hånd, de hvis munn taler svik, og hvis høire hånd er en løgnens hånd,
12Chaqßue taxak xcacuilaleb li kalal. Chanchanakeb taxak li châbil cheß li yô chi qßuîc chi us. Ut chaqßue taxak xchâbilaleb li karabin. Chanchanakeb taxak li rokechal li palacio li yîbanbil chi us.
12forat våre sønner må være som planter, høit vokset i sin ungdom, våre døtre som hjørnestolper, hugget som til et slott,
13Nabal pây taxak ru li kacuîmk toj retal teßnujak li rochochil. Ut cheßtâmk ta chi kßaxal numtajenak xqßuialeb li kaquetômk.
13forat våre forrådshus må være fulle og gi av alle slag, at vårt småfe må øke sig i tusentall, ja i titusentall på våre gater,
14Cauhakeb ta rib li kabôyx chi cßanjelac. Ut mâ ani ta chi-oc saß li katenamit chikachßißchßißinquil re nak mâ ani japjôk re saß be xban raylal.Us xak reheb li tenamit li teßcßuluk re li cßaßak re ru aßin. Us xak reheb li tenamit li nequeßxqßue chokß xDioseb li nimajcual Dios xban nak aßan li tzßakal Dios.
14at våre kuer må ha kalv, at det ingen skade må være og intet tap og intet klageskrik på våre gater.
15Us xak reheb li tenamit li teßcßuluk re li cßaßak re ru aßin. Us xak reheb li tenamit li nequeßxqßue chokß xDioseb li nimajcual Dios xban nak aßan li tzßakal Dios.
15Salig er det folk som det går således; salig er det folk hvis Gud Herren er.