1At Kâcuaß, caßaj cuiß âcuiqßuin nakacol kib chalen saß xticlajic.
1En bønn av Moses, den Guds mann. Herre! Du har vært oss en bolig fra slekt til slekt.
2Chalen chak najter kße cutan nak toj mâjiß nacayîbeb li tzûl ut li ruchichßochß, ac lâat ajcuiß chak Dios.
2Før fjellene blev til, og du skapte jorden og jorderike, ja fra evighet til evighet er du, Gud.
3Nak nequeßcam li cristian, nequeßsukßi chßochß xban nak lâat caye: Chßochß oquenakex ut chßochß texsukßi cuiß.
3Du byder mennesket vende tilbake til støv og sier: Vend tilbake, I menneskebarn!
4Relic chi yâl châcuu lâat jun mil chihab chanchan li jun cutan ajcuiß li ac xnumeß. Ut chanchan nak nanumeß cuib oxib ôr re li kßojyîn.
4For tusen år er i dine øine som den dag igår når den farer bort, som en vakt om natten.
5Joßcan ajcuiß li kayußam. Saß junpât nacacuisi chiku. Chanchan nak naxic li rok li haß. Chanchan li matqßuec. Ut chanchan li pim.
5Du skyller dem bort, de blir som en søvn. Om morgenen er de som det groende gress;
6Chiru li ekßela na-atzßumac ut rax rax ru. Abanan chiru li ecuu natzßumar ut nachakic.
6om morgenen blomstrer det og gror, om aftenen visner det og blir tørt.
7Xban nak yô âjoskßil saß kabên, nacasach ku; ut sachso kanaßleb nococana xban nak yô âjoskßil saß kabên.
7For vi har gått til grunne ved din vrede, og ved din harme er vi faret bort med forferdelse.
8Chixjunil li mâusilal li xkabânu, lâat nacanau. Chixjunil li mâc li xkabânu chi mukmu cutan saken châcuu.
8Du har satt våre misgjerninger for dine øine, vår skjulte synd for ditt åsyns lys.
9Relic chi yâl lâat tâsach ru li kayußam xban âjoskßil. Chanchan jun li cßaßux yal nanumeß nak yôco chi osocß.
9For alle våre dager er bortflyktet i din vrede; vi har levd våre år til ende som et sukk.
10Lajêb xcâcßâl chihab ajcuiß nacuan li kayußam saß ruchichßochß. Li ani kßaxal cau rib naru nacuan xyußam saß ruchichßochß câcßâl chihab. Abanan junes raylal ut rahil chßôlej nakacßul. Saß junpât nanumeß li kayußam ut nococam.
10Vårt livs tid, den er sytti år og, når der er megen styrke, åtti år, og dets herlighet er møie og tomhet; for hastig blev vi drevet fremad, og vi fløi avsted.
11¿Ani ta cuiß tâcuyuk re xcßulbal lâ joskßil? Ut, ¿ani ta cuiß nanaßoc re chanru nak nacatjoskßoß?
11Hvem kjenner din vredes styrke og din harme, således som frykten for dig krever?
12Cßut chiku chanru nak takara li kayußam re nak cuânk kanaßleb chixbânunquil li us.
12Lær oss å telle våre dager, at vi kan få visdom i hjertet!
13At Kâcuaß, ¿joß najtil chic yôk âjoskßil saß kabên? ¿Ma incßaß tâcuil xtokßobâl ku lâo aj cßanjel châcuu?
13Vend om, Herre! Hvor lenge? Ha medynk med dine tjenere!
14Tâcßut taxak chiku chi junpât nak nocoâra re nak tobichânk xban xsahil kachßôl joß najtil chic tocuânk saß ruchichßochß.
14Mett oss, når morgenen kommer, med din miskunnhet, så vil vi juble og være glade alle våre dager!
15Tâqßue ta nabalak chihab li sahil chßôlej ke joß nak xoâqßue chi cßuluc raylal nabal chihab.
15Gled oss så mange dager som du har plaget oss, så mange år som vi har sett ulykke!
16Tâcßutbesi taxak lâ cuanquil chiku lâo laj cßanjel châcuu. Takil taxak lâ lokßal joßqueb ajcuiß li kalal kacßajol.Aß taxak li rusilal li Dios chicuânk kiqßuin. Aß taxak li Dios chi-osobtesînk ke re nak us toêlk riqßuin chixjunil li cßaßru takabânu. Yâl. Aßan taxak chi-osobtesînk ke re nak us toêlk riqßuin chixjunil li cßaßru takabânu.
16La din gjerning åpenbares for dine tjenere og din herlighet over deres barn!
17Aß taxak li rusilal li Dios chicuânk kiqßuin. Aß taxak li Dios chi-osobtesînk ke re nak us toêlk riqßuin chixjunil li cßaßru takabânu. Yâl. Aßan taxak chi-osobtesînk ke re nak us toêlk riqßuin chixjunil li cßaßru takabânu.
17Og Herrens, vår Guds liflighet være over oss, og våre henders gjerning fremme du for oss, ja, våre henders gjerning, den fremme du!