¹그 후에 욥이 입을 열어 자기의 생일을 저주하니라

¹Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

²욥이 말을 내어 가로되

²Job tog till orda och sade:

³나의 난 날이 멸망하였었더라면, 남아를 배었다 하던 그 밤도 그러하였었더라면,

³Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

⁴그 날이 캄캄하였었더라면, 하나님이 위에서 돌아보지 마셨더라면, 빛도 그 날을 비취지 말았었더라면,

⁴Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

⁵유암과 사망의 그늘이 그 날을 자기 것이라 주장하였었더라면, 구름이 그 위에 덮였었더라면, 낮을 캄캄하게 하는 것이 그 날을 두렵게 하였었더라면

⁵Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

⁶그 밤이 심한 어두움에 잡혔었더라면, 해의 날 수 가운데 기쁨이 되지 말았었더라면, 달의 수에 들지 말았었더라면,

⁶Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

⁷그 밤이 적막하였었더라면, 그 가운데서 즐거운 소리가 일어나지 말았었더라면,

⁷Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

⁸날을 저주하는 자 곧 큰 악어를 격동시키기에 익숙한 자가 그 밤을 저주하였었더라면,

⁸Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

⁹그 밤에 새벽별들이 어두웠었더라면, 그 밤이 광명을 바랄지라도 얻지 못하며 동틈을 보지 못하였었더라면 좋았을 것을,

⁹Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

¹⁰이는 내 모태의 문을 닫지 아니하였고 내 눈으로 환난을 보지 않도록 하지 아니하였음이로구나

¹⁰eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

¹¹어찌하여 내가 태에서 죽어 나오지 아니하였었던가 어찌하여 내 어미가 낳을 때에 내가 숨지지 아니하였던가

¹¹Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

¹²어찌하여 무릎이 나를 받았던가 어찌하여 유방이 나로 빨게 하였던가

¹²Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

¹³그렇지 아니하였던들 이제는 내가 평안히 누워서 자고 쉬었을 것이니

¹³Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

¹⁴자기를 위하여 거친 터를 수축한 세상 임금들과 의사들과 함께 있었을 것이요

¹⁴vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

¹⁵혹시 금을 가지며 은으로 집에 채운 목백들과 함께 있었을 것이며

¹⁵ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

¹⁶또 부지중에 낙태한 아이 같아서 세상에 있지 않았겠고 빛을 보지 못한 아이들 같았었을 것이라

¹⁶eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

¹⁷거기서는 악한 자가 소요를 그치며 거기서는 곤비한 자가 평강을 얻으며

¹⁷Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

¹⁸거기서는 갇힌 자가 다 함께 평안히 있어 감독자의 소리를 듣지 아니하며

¹⁸där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

¹⁹거기서는 작은 자나 큰 자나 일반으로 있고 종이 상전에게서 놓이느니라

¹⁹Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

²⁰어찌하여 곤고한 자에게 빛을 주셨으며 마음이 번뇌한 자에게 생명을 주셨는고

²⁰Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

²¹이러한 자는 죽기를 바라도 오지 아니하니 그것을 구하기를 땅을 파고 숨긴 보배를 찾음보다 더하다가

²¹åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

²²무덤을 찾아 얻으면 심히 기뻐하고 즐거워하나니

²²åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

²³하나님에게 둘러싸여 길이 아득한 사람에게 어찌하여 빛을 주셨는고

²³varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

²⁴나는 먹기 전에 탄식이 나며 나의 앓는 소리는 물이 쏟아지는 것 같구나

²⁴Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

²⁵나의 두려워하는 그것이 내게 임하고 나의 무서워하는 그것이 내 몸에 미쳤구나

²⁵ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

²⁶평강도 없고, 안온도 없고, 안식도 없고, 고난만 임하였구나

²⁶Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.