¹욥이 대답하여 가로되

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²내가 진실로 그 일이 그런 줄을 알거니와 인생이 어찌 하나님 앞에 의로우랴

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

³사람이 하나님과 쟁변하려 할지라도 천 마디에 한 마디도 대답하지 못하리라

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

⁴하나님은 마음이 지혜로우시고 힘이 강하시니 스스로 강퍅히 하여 그를 거역하고 형통한 자가 누구이랴

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁵그가 진노하심으로 산을 무너뜨리시며 옮기실지라도 산이 깨닫지 못하며

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁶그가 땅을 움직여 그 자리에서 미신즉 그 기둥이 흔들리며

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁷그가 해를 명하여 뜨지 못하게 하시며 별들을 봉하시며

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁸그가 홀로 하늘을 펴시며 바다 물결을 밟으시며

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁹북두성과 삼성과 묘성과 남방의 밀실을 만드셨으며

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

¹⁰측량할 수 없는 큰 일을, 셀 수 없는 기이한 일을 행하시느니라

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹¹그가 내 앞으로 지나시나 내가 보지 못하며 그가 내 앞에서 나아 가시나 내가 깨닫지 못하느니라

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹²하나님이 빼앗으시면 누가 막을 수 있으며 무엇을 하시나이까 ? 누가 물을 수 있으랴

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹³하나님이 진노를 돌이키지 아니하시나니 라합을 돕는 자들이 그 아래 굴복하겠거든

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹⁴하물며 내가 감히 대답하겠으며 무슨 말을 택하여 더불어 변론하랴

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁵가령 내가 의로울지라도 감히 대답하지 못하고 나를 심판하실 그에게 간구하였을 뿐이며

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁶가령 내가 그를 부르므로 그가 내게 대답하셨을지라도 내 음성을 들으셨다고는 내가 믿지 아니하리라

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁷그가 폭풍으로 나를 꺾으시고 까닭없이 내 상처를 많게 하시며

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁸나로 숨을 쉬지 못하게 하시며 괴로움으로 내게 채우시는구나

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁹힘으로 말하면 그가 강하시고 심판으로 말하면 누가 그를 호출 하겠느냐 ?

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

²⁰가령 내가 의로울지라도 내 입이 나를 정죄하리니 가령 내가 순전할지라도 나의 패괴함을 증거하리라

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²¹나는 순전하다마는 내가 나를 돌아보지 아니하고 내 생명을 천히 여기는구나

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²²일이 다 일반이라 그러므로 나는 말하기를 하나님이 순전한 자나 악한 자나 멸망시키신다 하나니

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²³홀연히 재앙이 내려 도륙될 때에 무죄한 자의 고난을 그가 비웃으시리라

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²⁴세상이 악인의 손에 붙이웠고 재판관의 얼굴도 가리워졌나니 그렇게 되게 한 이가 그가 아니시면 누구이뇨 ?

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁵나의 날이 체부보다 빠르니 달려가므로 복을 볼 수 없구나

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁶그 지나가는 것이 빠른 배 같고 움킬 것에 날아 내리는 독수리와도 같구나

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁷가령 내가 말하기를 내 원통함을 잊고 얼굴 빛을 고쳐 즐거운 모양을 하자 할지라도

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁸오히려 내 모든 고통을 두려워하오니 주께서 나를 무죄히 여기지 않으실 줄을 아나이다

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁹내가 정죄하심을 입을진대 어찌 헛되이 수고하리이까 ?

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

³⁰내가 눈녹은 물로 몸을 씻고 잿물로 손을 깨끗이 할지라도

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³¹주께서 나를 개천에 빠지게 하시리니 내 옷이라도 나를 싫어하리이다

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³²하나님은 나처럼 사람이 아니신즉 내가 그에게 대답함도 불가하고 대질하여 재판할 수도 없고

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³³양척 사이에 손을 얹을 판결자도 없구나

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³⁴주께서 그 막대기를 내게서 떠나게 하시고 그 위엄으로 나를 두렵게 하지 아니하시기를 원하노라

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁵그리하시면 내가 두려움 없이 말하리라 나는 본래 그런 자가 아니니라

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.