¹내 영혼이 살기에 곤비하니 내 원통함을 발설하고 내 마음의 괴로운대로 말하리라

¹Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

²내가 하나님께 아뢰오리니 나를 정죄하지 마옵시고 무슨 연고로 나로 더불어 쟁변하시는지 나로 알게 하옵소서

²Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

³주께서 주의 손으로 지으신 것을 학대하시며 멸시하시고 악인의 꾀에 빛을 비취시기를 선히 여기시나이까 ?

³Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

⁴주의 눈이 육신의 눈이니이까 ? 주께서 사람의 보는 것처럼 보시리이까 ?

⁴Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

⁵주의 날이 어찌 인생의 날과 같으며 주의 해가 어찌 인생의 날과 같기로

⁵Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

⁶나의 허물을 찾으시며 나의 죄를 사실하시나이까 ?

⁶eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

⁷주께서는 내가 악하지 않은 줄을 아시나이다 주의 손에서 나를 벗어나게 할 자도 없나이다

⁷du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

⁸주의 손으로 나를 만드사 백체를 이루셨거늘 이제 나를 멸하시나이다

⁸Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

⁹기억하옵소서 주께서 내 몸 지으시기를 흙을 뭉치듯 하셨거늘 다시 나를 티끌로 돌려 보내려 하시나이까 ?

⁹Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

¹⁰주께서 나를 젖과 같이 쏟으셨으며 엉긴 것처럼 엉기게 하지 아니하셨나이까 ?

¹⁰Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

¹¹가죽과 살로 내게 입히시며 뼈와 힘줄로 나를 뭉치시고

¹¹Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

¹²생명과 은혜를 내게 주시고 권고하심으로 내 영을 지키셨나이다

¹²Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

¹³그러한데 주께서 이것들을 마음에 품으셨나이다 이 뜻이 주께 있은 줄을 내가 아나이다

¹³Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

¹⁴내가 범죄하면 주께서 나를 죄인으로 인정하시고 내 죄악을 사유치 아니 하시나이다

¹⁴om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

¹⁵내가 악하면 화가 있을 것이오며 내가 의로울지라도 머리를 들지 못하올 것은 내 속에 부끄러움이 가득하고 내 환난을 목도함이니이다

¹⁵Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

¹⁶내가 머리를 높이 들면 주께서 사자처럼 나를 사냥하시며 내게 주의 기이한 능력을 다시 나타내시나이다

¹⁶Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

¹⁷주께서 자주자주 증거하는 자를 갈마들여 나를 치시며 나를 향하여 진노를 더하시니 군대가 갈마들어 치는 것 같으니이다

¹⁷Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

¹⁸주께서 나를 태에서 나오게 하셨음은 어찜이니이까 ? 그렇지 아니하였더면,내가 기운이 끊어져 아무 눈에도 보이지 아니하였을 것이라

¹⁸Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

¹⁹있어도 없던것 같이 되어서 태에서 바로 무덤으로 옮겼으리이다

¹⁹hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

²⁰내 날은 적지 아니하니이까 ? 그런즉 그치시고 나를 버려두사 저으기 평안하게 하옵시되

²⁰Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

²¹내가 돌아오지 못할 땅 곧 어둡고 죽음의 그늘진 땅으로 가기 전에 그리하옵소서

²¹innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

²²이 땅은 어두워서 흑암 같고 죽음의 그늘이 져서 아무 구별이 없고 광명도 흑암 같으니이다

²²till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.