¹미련한 자에게는 영예가 적당하지 아니하니 마치 여름에 눈오는 것과 추수 때에 비오는 것 같으니라

¹Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

²까닭 없는 저주는 참새의 떠도는 것과 제비의 날아가는 것 같이 이르지 아니하느니라

²Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

³말에게는 채찍이요 나귀에게는 자갈이요 미련한 자의 등에는 막대기니라

³Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

⁴미련한 자의 어리석은 것을 따라 대답하지 말라 두렵건대 네가 그와 같을까 하노라

⁴Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

⁵미련한 자의 어리석은 것을 따라 그에게 대답하라 두렵건대 그가 스스로 지혜롭게 여길까 하노라

⁵Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

⁶미련한 자 편에 기별하는 것은 자기의 발을 베어 버림이라 해를 받느니라

⁶Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

⁷저는 자의 다리는 힘 없이 달렸나니 미련한 자의 입의 잠언도 그러하니라

⁷Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

⁸미련한 자에게 영예를 주는 것은 돌을 물매에 매는 것과 같으니라

⁸Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

⁹미련한 자의 입의 잠언은 술 취한 자의 손에 든 가시나무 같으니라

⁹Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

¹⁰장인이 온갖 것을 만들지라도 미련한 자를 고용하는 것은 지나가는 자를 고용함과 같으니라

¹⁰En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

¹¹개가 그 토한 것을 도로 먹는 것 같이 미련한 자는 그 미련한 것을 거듭 행하느니라

¹¹Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

¹²네가 스스로 지혜롭게 여기는 자를 보느냐 그보다 미련한 자에게 오히려 바랄 것이 있느니라

¹²Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

¹³게으른 자는 길에 사자가 있다 거리에 사자가 있다 하느니라

¹³Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

¹⁴문짝이 돌쩌귀를 따라서 도는 것 같이 게으른 자는 침상에서 구으느니라

¹⁴Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

¹⁵게으른 자는 그 손을 그릇에 넣고도 입으로 올리기를 괴로와하느니라

¹⁵Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

¹⁶게으른 자는 선히 대답하는 사람 일곱보다 자기를 지혜롭게 여기느니라

¹⁶Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

¹⁷길로 지나다가 자기에게 상관없는 다툼을 간섭하는 자는 개 귀를 잡는 자와 같으니라

¹⁷Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

¹⁸횃불을 던지며 살을 쏘아서 사람을 죽이는 미친 사람이 있나니

¹⁸Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

¹⁹자기 이웃을 속이고 말하기를 내가 희롱하였노라 하는 자도 그러하니라

¹⁹är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

²⁰나무가 다하면 불이 꺼지고 말장이가 없어지면 다툼이 쉬느니라

²⁰När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

²¹숯불 위에 숯을 더하는 것과 타는 불에 나무를 더하는 것 같이 다툼을 좋아하는 자는 시비를 일으키느니라

²¹Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

²²남의 말하기를 좋아하는 자의 말은 별식과 같아서 뱃 속 깊은 데로 내려가느니라

²²Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

²³온유한 입술에 악한 마음은 낮은 은을 입힌 토기니라

²³Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

²⁴감정있는 자는 입술로는 꾸미고 속에는 궤휼을 품나니

²⁴En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

²⁵그 말이 좋을지라도 믿지 말 것은 그 마음에 일곱 가지 가증한 것이 있음이라

²⁵Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

²⁶궤휼로 그 감정을 감출지라도 그 악이 회중 앞에 드러나리라

²⁶Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

²⁷함정을 파는 자는 그것에 빠질 것이요 돌을 굴리는 자는 도리어 그것에 치이리라

²⁷Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.

²⁸거짓말하는 자는 자기의 해한 자를 미워하고 아첨하는 입은 패망을 일으키느니라

²⁸En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.