¹(다윗의 시. 영장 여두둔으로 한 노래) 내가 말하기를 나의 행위를 조심하여 내 혀로 범죄치 아니하리니 악인이 내 앞에 있을 때에 내가 내 입에 자갈을 먹이리라 하였도다

¹För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

²내가 잠잠하여 선한 말도 발하지 아니하니 나의 근심이 더 심하도다

²Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

³내 마음이 내 속에서 뜨거워서 묵상할 때에 화가 발하니 나의 혀로 말하기를

³Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

⁴여호와여, 나의 종말과 연한의 어떠함을 알게 하사 나로 나의 연약함을 알게 하소서

⁴Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

⁵주께서 나의 날을 손 넓이만큼 되게 하시매 나의 일생이 주의 앞에는 없는 것 같사오니 사람마다 그 든든히 선 때도 진실로 허사뿐이니이다 (셀라)

⁵HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

⁶진실로 각 사람은 그림자 같이 다니고 헛된 일에 분요하며 재물을 쌓으나 누가 취할는지 알지 못하나이다

⁶Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.

⁷주여, 내가 무엇을 바라리요 나의 소망은 주께 있나이다

⁷Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

⁸나를 모든 죄과에서 건지시며 우매한 자에게 욕을 보지 않게 하소서

⁸Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

⁹내가 잠잠하고 입을 열지 아니하옴은 주께서 이를 행하신 연고니이다

⁹Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

¹⁰주의 징책을 나에게서 옮기소서 주의 손이 치심으로 내가 쇠망하였나이다

¹⁰Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

¹¹주께서 죄악을 견책하사 사람을 징계하실 때에 그 영화를 좀 먹음같이 소멸하게 하시니 참으로 각 사람은 허사 뿐이니이다 (셀라)

¹¹Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

¹²여호와여, 나의 기도를 들으시며 나의 부르짖음에 귀를 기울이소서 내가 눈물 흘릴 때에 잠잠하지 마옵소서 대저 나는 주께 객이 되고 거류자가 됨이 나의 모든 열조 같으니이다

¹²Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.

¹³주는 나를 용서하사 내가 떠나 없어지기 전에 나의 건강을 회복시키소서

¹³Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

¹⁴Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.