1(아삽의 시. 영장으로 깃딧이 맞춘 노래) 우리 능력 되신 하나님께 높이 노래하며 야곱의 하나님께 즐거이 노래할지어다
1För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2시를 읊으며 소고를 치고 아름다운 수금에 비파를 아우를지어다
2Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3월삭과 월망과 우리의 절일에 나팔을 불지어다
3Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4이는 이스라엘의 율례요 야곱의 하나님의 규례로다
4Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5하나님이 애굽 땅을 치러 나가시던 때에 요셉의 족속 중에 이를 증거로 세우셨도다 거기서 내가 알지 못하던 말씀을 들었나니
5Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6이르시되 내가 그 어깨에서 짐을 벗기고 그 손에서 광주리를 놓게 하였도다
6Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7네가 고난 중에 부르짖으매 내가 너를 건졌고 뇌성의 은은한 곳에서 네게 응답하며 므리바 물가에서 너를 시험하였도다 (셀라)
7»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8내 백성이여 들으라 내가 네게 증거하리라 이스라엘이여, 내게 듣기를 원하노라
8I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
9너희 중에 다른 신을 두지 말며 이방신에게 절하지 말지어다
9Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10나는 너를 애굽 땅에서 인도하여 낸 여호와 네 하나님이니 네 입을 넓게 열라 내가 채우리라 하였으나
10Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11내 백성이 내 소리를 듣지 아니하며 이스라엘이 나를 원치 아니하였도다
11Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12그러므로 내가 그 마음의 강퍅한대로 버려두어 그 임의대로 행케 하였도다
12Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13내 백성이 나를 청종하며 이스라엘이 내 도 행하기를 원하노라
13Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14그리하면 내가 속히 저희 원수를 제어하며 내 손을 돌려 저희 대적을 치리니
14O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15여호와를 한하는 자는 저에게 복종하는 체 할지라도 저희 시대는 영원히 계속하리라
15Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16내가 또 밀의 아름다운 것으로 저희에게 먹이며 반석에서 나오는 꿀로 너를 만족케 하리라 하셨도다
16De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
17Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»