¹(고라 자손의 찬송 시. 곧 에스라인 헤만의 마스길. 영장으로 마할랏르안놋에 맞춘 노래) 여호와 내 구원의 하나님이여, 내가 주야로 주의 앞에 부르짖었사오니

¹En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

²나의 기도로 주의 앞에 달하게 하시며 주의 귀를 나의 부르짖음에 기울이소서

²HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

³대저 나의 영혼에 곤란이 가득하며 나의 생명은 음부에 가까왔사오니

³Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

⁴나는 무덤에 내려가는 자와 함께 인정되고 힘이 없는 사람과 같으며

⁴Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

⁵사망자 중에 던지운 바 되었으며 살륙을 당하여 무덤에 누운 자 같으니이다 주께서 저희를 다시 기억지 아니하시니 저희는 주의 손에서 끊어진 자니이다

⁵Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

⁶주께서 나를 깊은 웅덩이 어두운 곳 음침한 데 두셨사오며

⁶Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

⁷주의 노가 나를 심히 누르시고 주의 모든 파도로 나를 괴롭게 하셨나이다 (셀라)

⁷Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

⁸주께서 나의 아는 자로 내게서 멀리 떠나게 하시고 나로 저희에게 가증되게 하셨사오니 나는 갇혀서 나갈 수 없게 되었나이다

⁸Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

⁹곤란으로 인하여 내 눈이 쇠하였나이다 여호와여, 내가 매일 주께 부르며 주를 향하여 나의 두 손을 들었나이다

⁹Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

¹⁰주께서 사망한 자에게 기사를 보이시겠나이까 유혼이 일어나 주를 찬송하리이까 ? (셀라)

¹⁰Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

¹¹주의 인자하심을 무덤에서, 주의 성실하심을 멸망 중에서 선포할 수 있으리이까 ?

¹¹Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

¹²흑암 중에서 주의 기사와, 잊음의 땅에서 주의 의를 알 수 있으리이까 ?

¹²Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

¹³여호와여, 오직 주께 내가 부르짖었사오니 아침에 나의 기도가 주의 앞에 달하리이다

¹³Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

¹⁴여호와여, 어찌하여 나의 영혼을 버리시며 어찌하여 주의 얼굴을 내게 숨기시나이까 ?

¹⁴Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

¹⁵내가 소시부터 곤란을 당하여 죽게 되었사오며 주의 두렵게 하심을 당할 때에 황망하였나이다

¹⁵Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

¹⁶주의 진노가 내게 넘치고 주의 두렵게 하심이 나를 끊었나이다

¹⁶Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

¹⁷이런 일이 물 같이 종일 나를 에우며 함께 나를 둘렀나이다

¹⁷Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

¹⁸주께서 나의 사랑하는 자와 친구를 내게서 멀리 떠나게 하시며 나의 아는 자를 흑암에 두셨나이다

¹⁸De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

¹⁹Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.