1¶ I korero ano hoki a Erihu, i mea,
1Och Elihu tog till orda och sade:
2Whakarongo ki aku kupu, e te hunga whakaaro nui; kia whai taringa ki ahau, e te hunga mohio.
2Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
3E whakamatau ana hoki te taringa i te kupu, e pera ana me ta te mangai ki te reka o te kai.
3Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
4Ko ta tatou e whiriwhiri ai ma tatou ko te mea tika: kia mohiotia hoki e tatou, e tenei, e tenei, ko te aha te mea pai.
4Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
5Kua mea nei hoki a Hopa, He tika taku, a kua whakapeaua ketia e te Atua te whakawa moku:
5Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
6Ahakoa kei ahau te tika ka kiia ahau he tangata teka; e kore e mahu toku werohanga, ahakoa kahore oku he.
6Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
7Ko wai te tangata e rite ki a Hopa, me te mea he wai te tawai e inumia ana e ia?
7Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
8Kua uru nei ki te tira o nga kaimahi i te he, a e haere tahi ana me nga tangata kikino.
8han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
9Kua mea hoki ia, Kahore he painga ki te tangata ki te ahuareka atu ia ki te Atua.
9Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
10¶ No reira whakarongo mai ki ahau, e nga tangata ngakau mohio: e kore rawa te Atua e mahi i te kino; e kore rawa hoki te Kaha Rawa e mahi i te he.
10Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
11Ka utua hoki e ia te tangata mo tana mahi, ka rite hoki ki to te tangata ara nga mea e whakawhiwhia e ia ki a ia.
11Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
12Tika rawa, e kore te Atua e kino, e kore ano hoki te Kaha Rawa e whakaputa ke i te whakawa.
12Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
13Na wai ia i mea hei kaitirotiro mo te whenua? Na wai hoki i whakatakoto nga tikanga mo te ao katoa?
13Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
14Ki te anga mai tona ngakau ki te tangata, ki te kohia atu e ia ki a ia tona wairua me tona manawa;
14Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
15Ka hemo ngatahi nga kikokiko katoa, a ka hoki ano te tangata ki te puehu.
15då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
16¶ Na ki te mea he ngakau mohio tou, whakarongo ki tenei; kia whai taringa mai ki te reo o aku kupu.
16Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
17E whai kingitanga ranei tetahi kotahi e kino ana ki te tika? E whakakino ranei koe ki te tangata tika, kaha hoki?
17Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
18E tau ana ranei te mea atu ki te kingi, He weriweri koe? ki nga rangatira ranei, He kino koutou?
18Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
19Kia iti rawa iho ki a ia e kore nei e whakapai ki te kanohi o nga rangatira, e kore nei e hira ake tona pai ki te hunga whai rawa i nga rawakore? No te mea he mahi ratou katoa na ona ringa.
19Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
20Kihai i aha kua mate ratou, kua mate i waenganui po; ka wiri te iwi, ka pahemo atu, ka riro te hunga nunui, kahore hoki he ringa.
20I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
21Kei runga hoki i nga ara o te tangata ona kanohi, e kitea ana e ia ona hikoinga katoa.
21Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
22Kahore he pouri, kahore he atarangi o te mate e piri ai nga kaimahi i te kino.
22Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
23E kore hoki e nui atu i te tika te mea e whakawaha e ia ki te tangata, e haere ai ia ki te aroaro o te Atua ki te whakawa.
23Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
24Ka wawahia e ia nga tangata nunui, te mohiotia nga ara, a whakaturia ake etahi atu i muri i a ratou.
24Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
25Na e mohio ana ia ki a ratou mahi; a hurihia ake ratou e ia i te po, a mongamonga noa ratou.
25Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
26He hunga kino ratou, pakia iho e ia i te tirohanga a te tangata;
26Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
27Mo ratou i tahuri ke i te whai i a ia, kihai hoki i whakaaro ki tetahi o ona ara:
27eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
28Na ratou hoki i puta ai te tangi a te rawakore ki a ia, a rongo ana ia ki te tangi a te hunga e tukinotia ana.
28De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
29Ki te meinga e ia kia ata noho, ko wai hei whakararuraru? A ki te huna e ia tona kanohi, ko wai e kite i a ia? ahakoa i meatia ki te iwi, ki te tangata ranei, rite tonu.
29Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
30Kore ake te whakaponokore e whai kingitanga, kore ake te iwi e mahangatia.
30när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
31¶ Kua mea atu ranei ki te Atua, Kua pehia ahau e te whiu, e kore ahau e mahi i te he a muri nei?
31Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
32Ko te mea kihai i kitea e ahau mau e whakaatu mai ki ahau; ki te mea i mahi ahau i te he, ka mutu taku.
32Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
33Kia rite ranei tana utu ki tau e mea ai, i whakakahoretia ai e koe? Mau te whiriwhiri, kahore maku: na mau e korero mai tau i mohio ai.
33Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
34Ka korero mai nga tangata ngakau mahara ki ahau, ae ra, nga tangata whakaaro nui e whakarongo ana ki ahau:
34Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
35Kahore he matauranga o Hopa i a ia i korero ra, kahore hoki he mahara i roto i ana kupu.
35»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
36He pai me i whakamatauria a Hopa a te mutunga ra ano, mo ana kupu i whakahokia mai nei e ia, he mea i rite ki a nga tangata kikino.
36Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
37E tapiritia ana hoki e ia te tutu ki runga ki tona hara, kei te pakipaki ia i ona ringa i waenganui i a tatou, a whakanuia ana e ia ana kupu kite Atua.
37Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.