1¶ I korero ano a Erihu, i mea,
1Och Elihu tog till orda och sade:
2Ki tou whakaaro he tika tenei mau, e mea ana ranei koe, Nui atu toku tika i to te Atua?
2Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,
3I mea ai koe, He aha te rawa ki a koe? a, He aha te painga ki ahau, hira ake i te painga me i hara ahau?
3du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?
4Maku e whakahoki he kupu ki a koe, ki a koutou ko ou hoa.
4Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.
5Kia matatau atu tau titiro ki nga rangi; matakitakina atu hoki nga kapua e tiketike ake na i a koe.
5Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.
6Mehemea kua hara koe, ka ahatia ia e tau mahi? A ki te whakanuia au mahi tutu, e aha ana ranei koe ki a ia?
6Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?
7Ki te mea he tika tou, ko te aha e hoatu ana e koe ki a ia? Ko te aha ranei a tou ringa e riro ana i a ia?
7Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?
8Ka mamae pea tetahi tangata pena i a koe na i tou kino; ka whai painga pea ki tetahi tama a te tangata tou tika.
8Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.
9¶ He maha no nga tukinotanga i tangi ai ratou; na te ringaringa o te hunga nui i aue ai ratou kia awhinatia.
9Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;
10Kahore ia tetahi e mea ana, Kei hea toku Kaihanga, te Atua, e homai nei i nga waiata i te po?
10men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,
11E nui atu nei tana whakaako ki a tatou i tana ki nga kararehe o te whenua, nana hoki i nui ai o tatou mahara i o nga manu o te rangi?
11han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»
12Karanga ana ratou i reira, heoi kahore he kupu e whakahokia mai, he mea na te whakapehapeha o te hunga kino.
12Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.
13He pono e kore te tekateka noa e whakarangona mai e te Atua, e kore ano hoki e tirohia mai e te Kaha Rawa.
13Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;
14¶ Ka iti rawa iho ki te mea koe, kahore koe e kite i a ia, kei tona aroaro te whakarite whakawa; na ka tatari koe ki a ia!
14allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.
15Na, kihai nei ia i tae mai i runga i tona riri, kihai ano hoki i aro nui mai ki te whakamanamana;
15Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?
16Koia i puaki ai te mangai o Hopa, he mea horihori kau nei; kahore he matauranga o nga kupu e whakamahatia nei e ia.
16Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.