1¶ I korero ano a Erihu, i mea,
1Vidare sade Elihu:
2Tukua ahau, kia iti nei, a ka whakaatu ahau ki a koe; he kupu ano hoki aku mo ta te Atua.
2Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3Ka tikina atu e ahau toku mohio i tawhiti, ka whakatikaia e ahau ta toku Kaihanga.
3Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4E kore rawa hoki aku kupu e teka: tenei kei a koe te tangata kua tino nui tona matauranga.
4Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5¶ Nana, he pakari te Atua, e kore ano ia e whakahawea: pakari tonu te kaha o tona matauranga.
5Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6E kore te tangata kino e whakaorangia e ia; mana te hunga mate e whiwhi ai ki nga mea e tika ana ma ratou.
6Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7E kore e mutu tana titiro ki te tangata tika; engari ka whakanohoia ngatahitia ratou e ia me nga kingi ki runga ki te torona ake ake, a ka whakanekehia ake hoki ratou.
7Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8Ki te mea kua herea ratou ki te mekameka, mau pu i te rahiri, ara i nga mate,
8Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9Na ka whakakitea e ia ki a ratou ta ratou mahi, me o ratou he, i mea ai ratou i nga mea whakapehapeha.
9så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10Ka whakapuaretia ano e ia o ratou taringa ki te ako, a ka ki kia hoki i te kino.
10han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11Ki te rongo ratou, a ka mahi ki a ia, ka pau o ratou ra i runga i te pai, o ratou tau i runga i nga ahuareka.
11Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12Otira ki te kore ratou e rongo, ka ngaro ratou i te hoari, hemo iho ratou, kahore hoki he matauranga.
12Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13Ko te hunga whakaponokore o ratou ngakau, puranga rawa i a ratou te riri; kahore a ratou karanga awhina ina herea ratou e ia.
13Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14Ka mate ratou i te taitamarikitanga, a ka ngaro to ratou ora i roto i te hunga poke.
14deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15¶ Ko tana he whakaora i te rawakore ina mate, e whakapuaretia ana e ia o ratou taringa ina tukinotia.
15Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16Ae ra, me koe ano, tera koe e riro i a ia i roto i te kuititanga ki te wahi whanui; a ki tonu i te ngako te mea e whakatakotoria ki runga ki tau tepu.
16Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17Otiia ki tonu koe i te tikanga a te tangata kino; a mau pu koe i nga tikanga, i te whakarite whakawa.
17Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18Na i te mea he riri tenei, kia tupato kei riro koe i te nui o au rawa; aua hoki koe e whakapeautia e te nui o te utu.
18Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19E ranea ranei ou rawa, e kore ai koe e taka he? nga uaua katoa ranei o tou kaha?
19Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20Kaua e hiahiatia te po, te wa e riro ai nga tangata i runga i to ratou whai.
20Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21Kia tupato, kaua e tahuri ki te kino; ki tau hoki he pai ake tenei i nga mate.
21Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22Nana, ko te Atua, ko tona kaha hei whakanui, ko wai te kaiwhakaako hei rite mona?
22Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23Ko wai te kaitohutohu i te ara mona? Ko wai hei mea, Kua he tau mahi?
23Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
24¶ Kia mahara kia whakanuia e koe tana mahi, e waiatatia nei e te tangata.
24Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25Kua tirohia nei e nga tangata katoa e matakitakina mai nei e te tangata i tawhiti.
25och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26Nana, he nui te Atua, e kore ano e mohiotia e tatou; e kore ano hoki te maha o ona tau e taea te rapu atu.
26Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27Ko ia nei hei ngongo ake i nga pata wai, ka tauia i tona kohu hei awha:
27Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28Ka ringihia iho nei e nga kapua, a ka maturuturu nui ki runga ki te tangata.
28skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29Ae ra, e mohiotia ana ranei e tetahi nga horahanga o nga kapua, te ngangau o tona tapenakara?
29Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30Nana, e horahia ana e ia tona marama a tawhio noa i a ia; e hipokina ana hoki e ia te takere o te moana.
30Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31Ko ana mea hoki ena hei whakawa mo nga iwi, nui tonu te kai e homai ana e ia.
31Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32E hipokina ana e ia ona ringa ki te uira, a whakahaua iho e ia te wahi e pa atu ai.
32I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33Hei kaiwhakaatu i a ia tona haruru, e waitohu ana hoki ki nga kararehe i te tupuhi meake puta mai.
33Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.