1¶ Ko te maramara kai, ko te mea maroke me te ata noho hei kinaki, pai atu i te whare ki i nga hakari a te nganagare.
1Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2¶ Hei rangatira te pononga mahara mo te tama i whakama ai; ka whai wahi ano ia i roto i to nga teina.
2En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
3¶ Ko te oko tahu para mo te hiriwa, ko te oumu mo te koura; ko Ihowa ia hei whakamatau mo nga ngakau.
3Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
4¶ Ko te kaimahi i te he ka tahuri ki ta te ngutu kino; a ka whai taringa te teka ki ta te arero whanoke.
4En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5¶ Ko te taunu ki te rawakore he tawai ki tona Kaihanga: ko te tangata e koa ana ki nga aitua, e kore e kore te whiua.
5Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
6¶ Hei karauna mo nga koroheke nga tamariki a nga tamariki: na, ko te kororia o nga tamariki ko o ratou matua.
6De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
7¶ E kore te reo rangatira e tau ki te kuware: hore rawa ano hoki te ngutu teka ki te rangatira.
7Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8¶ Ko te tangata i te mea homai noa, he kohatu whakapaipai tera ki tana titiro; tona tahuritanga ake ki hea, ki hea, ka whiwhi ki te pai.
8En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
9¶ Ko te tangata e hipoki ana i te he, e whai ana i te aroha; tena ko te tangata korerorero, e wehewehe ana i nga hoa tupu.
9Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10¶ Ko te ngotonga o te kupu riri ki roto ki te tangata matau, nui atu i to nga whiu kotahi rau ki roto ki te whakaarokore.
10En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11¶ He whakakeke kau ta te tangata kino e whai ai; no reira ka tukua atu he karere nanakia ki a ia.
11Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12¶ Kia tutaki ki te tangata te pea kua tangohia ana kuao; pai atu i te whakaarokore i a ia e wairangi ana.
12Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
13¶ Ko te tangata e homai ana i te kino hei utu mo te pai, e kore te kino e neke atu i tona whare.
13Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
14¶ Ko te timatanga o te totohe i rite ki te tangata e tuku ana i te wai kia rere: na reira waiho atu te totohe i te mea kiano i oho te ngangare.
14Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15¶ Ko te tangata e whakatika ana i ta te tangata kino, me ia e whakahe ana i ta te tangata tika, he rite tahi taua rua, he mea whakarihariha ki a Ihowa.
15Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
16¶ Hei aha te utu i te ringa o te kuware, hei hoko i te whakaaro nui, kahore nei hoki ona matauranga?
16Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17¶ E aroha ana te hoa i nga wa katoa; na, ko te teina, ko te tuakana, i whanau tera mo nga aitua.
17En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
18¶ Ko ta te tangata ngakaukore he papaki ringa; kua waiho hei whakakapi turanga i te aroaro o tona hoa.
18En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
19¶ Ko te tangata e aroha ana ki te nganagare e aroha ana ki te kino; ko te tangata e whakarewa ana i tona kuwaha e rapu ana i te whakangaromanga.
19Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20¶ Ko te ngakau parori ke e kore e kite i te pai; ko te tangata he whanoke tona arero ka taka ki te kino.
20Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21¶ Ka whanau he whakaarokore ma tetahi tangata, hei whakapouri tera mona: e kore ano hoki e koa te papa o te poauau.
21Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
22¶ He rongoa pai te ngakau koa; ki te maru ia te wairua, ka maroke nga wheua.
22Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
23¶ E tango ana te tangata kino i te mea whakapati i te uma, hei whakapeau ke i nga ara o te whakarite whakawa.
23Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
24¶ Kei te aroaro o te tangata matau nga whakaaro nui; kei nga pito ia o te whenua nga kanohi o te whakaarokore.
24Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
25¶ Ko te tamaiti whakaarokore he mea whakapouri i tona papa, he mea whakakawa i te ngakau o tona whaea.
25En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26¶ Ehara ano hoki i te mea pai kia whiua te tangata tika, kia patua ranei nga rangatira mo te tika.
26Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
27¶ He matauranga to te tangata e tohu ana i ana kupu: a he whakaaro to te tangata i te wairua manawanui.
27Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28Ko te wairangi nei ano, ki te whakarongo puku, ka kiia he whakaaro nui: ki te kokopi ona ngutu, ka kiia ia he tupato.
28Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.