1¶ He pera i te hukarere i te raumati, i te ua hoki i te kotinga witi, te kore e tau o te honore mo te wairangi.
1Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2¶ He pera i te manu e rererere noa ana, i te waroa i ona rerenga te kanga pokanoa; e kore e whakatau.
2Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3¶ He whiu mo te hoiho, he paraire mo te kaihe, a he rakau mo te tuara o nga wairangi.
3Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4¶ Kei rite ki tona whakaarokore tau whakautu ki te wairangi, kei rite hoki a koe na ki a ia.
4Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5Kia rite ki tona whakaarokore tau whakautu ki te wairangi, kei mea ia he whakaaro nui ia.
5Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6¶ Ko te tangata e tuku korero ana ma te ringa o te wairangi, e tapahi ana i ona waewae ano, e inumia ana hoki te he.
6Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7E tautau noa ana nga waewae o te kopa: he pera hoki te whakatauki i te mangai o te wairangi.
7Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8Ko te takai mea whakapaipai i roto i te puranga kohatu, ko tona rite kei te tangata e whakakororia ano i te wairangi.
8Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9E rite ana ki te tataramoa e wero nei i te ringa o te haurangi, koia ano te whakatauki i te mangai o nga wairangi.
9Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10¶ Ka rite ki te kaikopere i tu ai te katoa, te tangata e utu ana i te wairangi me te tangata hoki e utu ana i nga tira haere.
10En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11¶ Ka rite ki te kuri e hoki nei ki tona ruaki, te wairangi e tuarua ana i tona poauau.
11Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12¶ Ka kite koe i te tangata e mea ana ki a ia he whakaaro nui? Ki ta te whakaaro tera e rahi ake ta te wairangi i tana.
12Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13¶ E ki ana te mangere, He raiona kei te ara; he raiona kei nga waharoa.
13Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14¶ He pera i te tatau e tahurihuri ra i runga i ona inihi, koia ano te mangere i runga i tona moenga.
14Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15¶ E kuhua ana e te mangere tona ringa ki te rihi; he mahi ngenge rawa ki a ia te whakahoki mai ki tona mangai.
15Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16¶ He nui ke ake te whakaaro nui o te mangere, ki tana nei whakaaro, i to nga tangata tokowhitu e whakaatu ana i te tikanga.
16Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17¶ Ko te tangata e haere atu ana, e pokanoa ana ki te whawhai ehara nei i a ia, ko tona rite kei te tangata e hopu ana i te kuri ki ona taringa.
17Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18¶ Rite tonu ki te haurangi e makamaka ana i nga mea mura, i nga pere, i te mate,
18Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19Te tangata e tinihanga ana ki tona hoa, e mea ana, He teka ianei he takaro taku?
19är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20¶ Ki te kahore he wahie, ka mate te ahi: ki te kore hoki he tangata kawekawe korero, ka mutu te ngangare.
20När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21He waro ki nga ngarahu wera, he wahie ki te ahi; he pera te tangata totohe ki te tahu i te ngangare.
21Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22He rite nga kupu a te kaikawekawe korero ki te maramara reka, tae tonu iho ki nga wahi o roto rawa o te kopu.
22Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23¶ He ngutu puka me te ngakau kino, ko te rite kei te oko oneone i whakakikoruatia ki te para hiriwa.
23Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24¶ Ko te tangata mauahara e whakaware ana ki ona ngutu, otiia e rongoatia ana e ia te tinihanga ki roto ki a ia:
24En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25Ki te pai tona reo, kaua e whakapono ki a ia; e whitu hoki nga mea whakarihariha kei roto i tona ngakau.
25Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26Ahakoa hipoki tona mauahara i a ia ki te tinihanga, ka whakakitea nuitia tona kino ki te aroaro o te whakaminenga.
26Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27¶ Ko te tangata e keri ana i te rua, ka taka ano ki roto: a ko te tangata e huri ana i te kohatu, ka hoki mai ano ki runga ki a ia.
27Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28¶ E kino ana te arero teka ki ana i kuru ai; a, ko ta te mangai whakapati, he mahi kia ngaro.
28En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.