¹¶ Kei whakamanamana koe ki te ra apopo; kahore hoki koe e mohio ko te aha e puta mai i roto i te ra.

¹Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.

²¶ Ma tetahi atu tangata te whakamoemiti mou, kaua ma tou mangai ake; ma te tangata ke, kaua ma ou ngutu ake.

²Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.

³¶ He taimaha te kohatu, he taimaha ano te kirikiri; he taimaha atu ia i a raua tahi te pukuriri o te wairangi.

³Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.

⁴He mea nanakia te riri, he rutaki te aritarita; ko wai ia e tu i mua i te hae?

⁴Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?

⁵¶ He pai ke te riri matanui i te aroha huna.

⁵Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

⁶Ko nga patu a te hoa aroha he mea na te pono: ko nga kihi ia a te hoariri auau rawa.

⁶Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.

⁷¶ E ngaruru ana te wairua makona ki te honikoma: engari ki te wairua hiakai, reka kau nga mea kawa katoa.

⁷Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.

⁸¶ Rite tonu ki te manu e atiutiu noa atu ana i tona kohanga te tangata e atiutiu noa atu ana i tona wahi.

⁸Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.

⁹¶ He whakahari ngakau te hinu me te whakakakara; he pera ano nga ahuareka o to te tangata hoa aroha i ahu mai i nga tikanga mateoha i whakatakotoria e tona ngakau.

⁹Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.

¹⁰Ko tou hoa aroha ake, a ko te hoa hoki o tou papa, kaua e whakarerea; kaua hoki e haere ki te whare o tou tuakana i te ra e mate ai koe: he pai ke hoki te hoa e tata ana i te tuakana i tawhiti.

¹⁰Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.

¹¹¶ E taku tama, kia whakaaro nui, kia koa ai toku ngakau, kia whakahoki kupu ai hoki ahau ki te hunga e tawai ana ki ahau.

¹¹Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.

¹²¶ E kite atu ana te tangata tupato i te he, a ka huna i a ia: tena ko te kuware, haere tonu atu, mamae tonu atu.

¹²Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

¹³¶ Tangohia te kakahu o te kaiwhakakapi mo te tangata ke; tona taunaha ano hoki mo ta te wahine ke.

¹³Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.

¹⁴¶ Ko te tangata e maranga ana i te atatu, he nui hoki tona reo ki te manaaki i tona hoa ka kiia tana he kanga.

¹⁴Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.

¹⁵¶ He maturuturu e puputu tonu ana i te ra nui te ua, he wahine ngangare, rite tonu raua:

¹⁵Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.

¹⁶Ko te tangata e mea ana ki te pehi i a ia, e mea ana ki te pehi i te hau, a ka tutaki tona ringa matau ki te hinu.

¹⁶Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.

¹⁷¶ Ko te rino hei whakakoi mo te rino; waihoki ko te tangata ano hei whakakoi i te mata o tona hoa.

¹⁷Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.

¹⁸¶ Ko te kaitiaki o te piki, ka kai i ona hua: ka whakahonoretia te tangata e whakaaro ana ki tona rangatira.

¹⁸Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.

¹⁹¶ He pera i te wai, tiro atu, tiro mai he kanohi, ka pena ano to te tangata ngakau ki te tangata.

¹⁹Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.

²⁰¶ Ko te reinga, ko te whakangaromanga, e kore e makona; e kore ano hoki e makona nga kanohi o te tangata.

²⁰Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.

²¹¶ Ko te oko tahu para mo te hiriwa, ko te oumu mo te koura; a, ko te whakanui i a ia, hei whakamatautau mo te tangata.

²¹Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.

²²¶ Ahakoa i tukua e koe te wairangi ki te tuki i roto i te kumete i waenga i nga witi pepe, e kore tona whakaarokore e riro.

²²Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.

²³¶ Kia anga nui koa kia mohio ki te ahua o au hipi, a kia pai te tiaki i au kahui kau:

²³Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.

²⁴E kore hoki te taonga e mau tonu; e mau ianei te karauna ki nga whakatupuranga katoa?

²⁴Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?

²⁵Kua whaiti te hei, e kitea ana te tupu hou, a e kohikohia ana nga otaota o nga maunga.

²⁵När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,

²⁶Hei mea kakahu mou nga reme, a koe nga koati hei utu mo te mara.

²⁶då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;

²⁷A tera te waiu koati, he nui noa atu hei kai mau, hei kai hoki ma tou whare, hei oranga ano hoki mo au kotiro.

²⁷då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.