1¶ He teka ianei kei te karanga te whakaaro nui, e puaki ana ano te reo o te matauranga?
1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2I runga i nga wahi tiketike tona turanga, i te ara i te tutakitanga o nga huarahi;
2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3Hamama ana ia i te taha o nga kuwaha, i te ngutu o te pa, i te tomokanga atu i nga tatau:
3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4Ki a koutou, e nga tangata, taku karanga; ki nga tama ano a te tangata toku reo.
4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5E nga kuware, kia matau koutou ki te ngarahu tupato; e nga wairangi, kia mohio te ngakau.
5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6Whakarongo mai, ka korerotia hoki e ahau nga mea pai rawa; ko ta oku ngutu e whakapuaki ai ko nga mea e rite ana.
6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7He pono hoki te korero a toku mangai; he mea whakarihariha ano te kino ki oku ngutu.
7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8Kei runga i te tika nga kupu katoa a toku mangai; kahore he whakapeka, he whanoke ranei, i roto.
8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9Ko enei katoa he marama ki te tangata e matau ana, he tika ki te hunga i kitea ai te mohio.
9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10Manakohia mai taku ako, kaua te hiriwa; ko te matauranga, nui atu i te koura pai rawa.
10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11Pai atu hoki te whakaaro nui i nga rupi; e kore hoki nga mea katoa e minaminatia nei e tau hei whakarite mona.
11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12¶ Kua meinga e ahau, e te whakaaro nui, ko te ngarahu pai hei nohoanga moku, e kitea ana e ahau te mohio me te ata whakaaro.
12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13Ko te wehi ki a Ihowa koia tena ko te kino ki te he: e kino ana ahau ki te whakapehapeha, ki te whakakake, ki te ara he, ki te mangai whanoke.
13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14Ko te whakaaro tika, ko te whakaaro nui, naku; ko ahau te matauranga, kei ahau te kaha.
14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15Naku nga kingi i kingi ai, naku nga rangatira i whakatakoto ai i te tika.
15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16Naku i whai rangatiratanga ai nga rangatira, nga tangata nunui, ara nga kaiwhakawa katoa o te whenua.
16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17E arohaina ana e ahau te hunga e aroha ana ki ahau; ko te hunga hoki e ata rapu ana i ahau, e kite ratou i ahau.
17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18He taonga, he kororia kei ahau; ae ra, he rawa mau tonu, he tika.
18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19Pai atu oku hua i te koura, ae ra, i te koura parakore; ko nga mea e puta ana i ahau, pai atu i te hiriwa kowhiri.
19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20Kei nga ara o te tika ahau e haere ana, kei waenganui i nga huarahi o te whakawa:
20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21Kia meinga ai e ahau te hunga e aroha ana ki ahau kia whiwhi ki te rawa, kia whakakiia ai e ahau a ratou takotoranga taonga.
21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22¶ I a Ihowa ahau, no te timatanga ra ano o ona ara, no mua atu i ana mahi o nehera.
22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23Nonamata riro ahau i whakaritea ai, no te timatanga, no mua atu i te whenua.
23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24I te mea kahore ano nga rire, kua whanau ahau; i te mea kiano he puna whai wai.
24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25No mua atu i te whakaunga o nga maunga, no mua i nga pukepuke toku whanautanga:
25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26I te mea kahore ano i hanga noatia e ia te whenua, me nga parae, me te timatanga o te puehu o te ao.
26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27I tana whakaturanga i nga rangi, i reira ano ahau: i tana whakaritenga i te awhi mo te mata o te rire;
27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28I tana whakapumautanga i nga rangi i runga; i te tototanga o nga puna o te rire;
28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29I tana rohenga mai i te moana, kei takahia tana kupu e nga wai; i tana waitohutanga i nga turanga o te whenua;
29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30I reira ahau i tona taha, he tohunga ki nga mahi: he ahuarekatanga ahau nona i ia ra, i ia ra, e koa ana i nga wa katoa i tona aroaro;
30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31E koa ana ki tana ao; a ko taku i ahuareka ai ko nga tama a te tangata.
31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32¶ No reira, e aku tamariki, whakarongo mai ki ahau: ka hari hoki te hunga e pupuri ana i oku ara.
32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33Whakarongo mai ki te ako, kia whai whakaaro ai koutou; kaua hoki e paopaongia.
33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34Ka hari te tangata e whakarongo ana ki ahau, e tatari ana i oku tatau i tenei ra, i tenei ra, e whanga ana i nga pou o oku kuwaha.
34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35Ko te tangata hoki e kite ana i ahau, e kite ana i te ora, ka whiwhi ano ia ki ta Ihowa manako mai.
35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36Ko te tangata ia e hara ana ki ahau, he mahi nanakia tana ki tona wairua ake; ko te hunga katoa e kino ana ki ahau, e aroha ana ki te mate.
36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.