1Ikke oss, Herre, ikke oss, men ditt navn gi du ære for din miskunnhets, for din trofasthets skyld!
1¶ Aua ki a matou, e Ihowa, aua ki a matou, engari me hoatu te kororia ki tou ingoa: whakaaroa tou aroha, tou pono.
2Hvorfor skal hedningene si: Hvor er nu deres Gud?
2Kia mea koia nga tauiwi: Kei hea ianei to ratou Atua?
3Vår Gud er jo i himmelen; han gjør alt det han vil.
3Kei te rangi ia to matou Atua; kua meatia e ia nga mea katoa i pai ai ia.
4Deres avguder er sølv og gull, et verk av menneskehender.
4He hiriwa a ratou whakapakoko, he koura, he mahi na te ringa tangata.
5De har munn, men taler ikke; de har øine, men ser ikke;
5He mangai o ratou, a kahore e korero: he kanohi o ratou, a kahore e kite:
6de har ører, men hører ikke; de har nese, men lukter ikke.
6He taringa o ratou, a kahore e rongo: he ihu o ratou, a kahore e hongi:
7Deres hender føler ikke, deres føtter går ikke; de gir ingen lyd med sin strupe.
7He ringa o ratou, a kahore e whawha: he waewae o ratou, a kahore e haere: kahore hoki o ratou korokoro e korero.
8Som de selv er, blir de som gjør dem, hver den som setter sin lit til dem.
8Ka rite ki a ratou o ratou kaihanga; ae ra, te hunga katoa ano e whakawhirinaki ana ki a ratou.
9Israel, sett din lit til Herren! Han er deres hjelp og deres skjold.
9¶ E Iharaira, whakawhirinaki ki a Ihowa: ko ia to ratou awhina, to ratou whakangungu rakau.
10Arons hus, sett eders lit til Herren! Han er deres hjelp og deres skjold.
10E te whare o Arona, whakawhirinaki ki a Ihowa: ko ia to ratou awhina, to ratou whakangungu rakau.
11I som frykter Herren, sett eders lit til Herren! Han er deres hjelp og deres skjold.
11E te hunga e wehi ana i a Ihowa, whakawhirinaki ki a Ihowa: ko ia to ratou awhina, to ratou whakangungu rakau.
12Herren kom oss i hu; han skal velsigne, han skal velsigne Israels hus, han skal velsigne Arons hus,
12Kua mahara a Ihowa ki a tatou, mana tatou e manaaki: mana e manaaki te whare o Iharaira, mana e manaaki te whare o Arona.
13han skal velsigne dem som frykter Herren, de små med de store.
13Ka manaakitia e ia te hunga e wehi ana ki a Ihowa, te iti, te rahi.
14Herren la eder vokse i tall, eder og eders barn!
14Ka tapiritia ano e Ihowa ki a koutou, ki a koutou tahi ko a koutou tamariki.
15Velsignet være I av Herren, himmelens og jordens skaper!
15He manaakitanga koutou na Ihowa, na te kaihanga o te rangi, o te whenua.
16Himmelen er Herrens himmel, men jorden har han gitt menneskenes barn.
16Ko nga rangi, he rangi no Ihowa; ko te whenua ia, he mea homai nana ki nga tama a te tangata.
17De døde lover ikke Herren, ingen av dem som farer ned i dødsrikets stillhet;
17E kore nga tupapaku e whakamoemiti ki a Ihowa: me te hunga katoa ano e heke ana ki te wahangutanga.
18men vi skal love Herren fra nu av og inntil evig tid. Halleluja!
18Ko matou ia ka whakapai ki a Ihowa aianei a ake ake. Whakamoemititia a Ihowa.