1Våkn op, våkn op, iklæ dig din styrke, Sion! Klæ dig i ditt høitidsskrud, Jerusalem, du hellige stad! For ingen uomskåren eller uren skal mere komme inn i dig.
1Zion aw, halhin, haihin, na hatna silhin; Jerusalem aw, khopi siangthou, na puansilh kilawmtakte silhin: tuban zeksumlouh leh mi nin na sungah a lutta kei ding uh.
2Ryst støvet av dig, stå op, ta sete, Jerusalem! Gjør dig løs fra båndene om din hals, du fangne Sions datter!
2Jerusalem aw, na tunga bang leivui singin; thou inla, tuin: Zion tanu aw, sala om, na ngawng gaknate phelin.
3For så sier Herren: For intet blev I solgt, og uten penger skal I bli gjenløst.
3Toupan hichiin a chi ngala, Bangmahlou-a juak na hi ua; huchiin dangka lou-a tat na hita ding uh, chiin.
4Ja, så sier Herren, Israels Gud: I sin første tid drog mitt folk ned til Egypten for å bo der som fremmed, og siden undertrykte Assur det uten nogen rett.
4Toupa Pathianin hichiin a chi ngala, Ka mite a tungin Aigupta gama om dingin a paisuk ua: huan, Assuria miten a thu a la beiin a nuaisiah ua.
5Og nu, hvad skal jeg gjøre her? sier Herren; for mitt folk er ført bort for intet, dets herskere brøler, sier Herren, og hele dagen igjennem blir mitt navn spottet.
5Huchiin tuin, hiaiah bang ka hih dia? ka mite lah bangmahlou-a pi mangin a om ngalua, Toupan a chi, a tung ua vaihawmmite nuamin a awng ua, Toupan a chi, ka min ni tumtuma gensiatin a om naknak.
6Derfor skal mitt folk lære å kjenne mitt navn; derfor skal det på den dag lære å kjenne at jeg er den som sier: Se, her er jeg!
6Huaijiakin ka miten ka min a thei ding uh: huai niin a genpa ka hi chih a thei ding ua; ngaiin, keimah ka hi, chiin.
7Hvor fagre er på fjellene dens føtter som kommer med gledesbud, som forkynner fred, som bærer godt budskap, som forkynner frelse, som sier til Sion: Din Gud er blitt konge!
7Tangte-a tanchin hoih tuna, lemna thu tangkoupiha, thil hoih tanchin hoih tuna, hotdamna thu tangkoupiha, Zion kianga, Na Pathian kumpiin a tu, chimi khe a kilawm!
8Hør! Dine vektere opløfter sin røst, de jubler alle sammen; for like for sine øine ser de at Herren vender tilbake til Sion.
8Tua! na galvilmite aw! Aw a suah ua, nuamtakin la a sa chiat uh; Toupa Ziona a hongkik nawn chiangin kimatuahin a mu sin ngal ua.
9Bryt ut og juble alle sammen, Jerusalems ruiner! For Herren trøster sitt folk, han gjenløser Jerusalem.
9Jerusalem mun sesate aw, nuamsa khe guih unla, nuamsa takin lasa un: Toupan lah a mite a lungmuanta ngala, Jerusalem a tanta hi.
10Herren avdekker sin hellige arm for alle folkenes øine, og alle jordens ender får se vår Guds frelse.
10Toupan nam chiteng mitmuhin a ban siangthou a lemta; huchiin kawlmonga mi tengtengin I Pathian hotdamna a mu ding uh.
11Avsted, avsted! Dra ut derfra*! Rør ikke ved noget urent! Dra ut derfra! Rens eder, I som bærer Herrens kar! / {* fra Babel.}
11Pawt un, pawt un, huaia kipanin pawt un, thil nin himhim lawng kei un; a sunga kipan pai khia un; Toupa belsuan tawite aw, siangthou takin om un.
12For I skal ikke dra ut i hast og ikke fare bort som flyktninger; for Herren går foran eder, og Israels Gud slutter eders tog.
12Kintakin na pai khe kei ding ua, taitekin na pai sam kei ding uh: Toupan lah na ma uh pi ding ahi ngala; Israelte Pathian na nungdalpa uh ahi ding hi.
13Se, min tjener skal gå frem med visdom; han skal bli opløftet og ophøiet og være meget høi.
13Ngaiin, ka sikhain piltakin a hih ding, pahtawi leh tawisangin a om dinga, sangpiin a om ding.
14Likesom mange blev forferdet over ham - så ille tilredt var han at han ikke så ut som et menneske, og hans skikkelse ikke var som andre menneskebarns -
14Mi tampiin lamdang honsa ngial uh bangin, a mel lah mihing mel sang maha hihsiatin a oma, a pian dan lah mihing tate piandan sang maha hihsiatin a om.Huchiin aman nam tampi a dangsak ding; kumpipaten amah lakah a kam uh a chih ding uh: a kiang ua gen negi louh lah a mu sin ngal ua; bila a jak ngei louh uh a ngaisiam sin uhi.
15således skal han få mange folkeferd til å fare op*, for ham skal konger lukke sin munn; for det som ikke var fortalt dem, det har de sett, og det de ikke hadde hørt, det har de fornummet. / {* av forundring. MIK 7, 16. RMR 15, 21.}
15Huchiin aman nam tampi a dangsak ding; kumpipaten amah lakah a kam uh a chih ding uh: a kiang ua gen negi louh lah a mu sin ngal ua; bila a jak ngei louh uh a ngaisiam sin uhi.