1Da kom fariseere og skriftlærde fra Jerusalem til Jesus og sa: Mark.
1Huailai in, Jerusalem khua a om Pharisaite leh laigelhmite Jesu kiang ah a hong ua,
2Hvorfor bryter dine disipler de gamles vedtekt? de vasker jo ikke sine hender når de holder måltid.
2Bangdia na nungzuite upate thugousiah a talek nak uh ahia? tanghou a nek chiang un a khut uh a sil ngeikei uh, a chi ua.
3Men han svarte og sa til dem: Og I, hvorfor bryter I Guds bud for eders vedtekts skyld?
3Huan, aman tuh a kiang uah, Nou leng bang dia na thugousiah ziak ua Pathian thupiak a talek na hi ua?
4For Gud har gitt det bud: Hedre din far og din mor; og: Den som banner far eller mor, skal visselig dø;
4Pathian in, Na nu leh na pa zah in, Kuapeuh a nu hiam a pa hiam gensia tuh si ngeingei heh, a chi ngal a.
5men I sier: Den som sier til far eller mor: Det du skulde hatt til hjelp av mig, det gir jeg til templet - han skylder ikke å hedre sin far eller sin mor.
5Nou bel, Kuapeuh a nu hiam a pa hiam kiang a, Non zatna ding Pathian kiang a piak a hita, chi peuhmah in,
6Og I har gjort Guds lov til intet for eders vedtekts skyld.
6a nu leh a pa a zah ding a hikei, na chi ua. Huchiin na thugousiah ziak un Pathian thu tuh bangmahlou na suah uh.
7I hyklere! rett spådde Esaias om eder da han sa:
7Nou lepchiahte, Isaiin na tungtang thu uh a na genkhol dik mahmah hi.
8Dette folk ærer mig med lebene; men deres hjerte er langt borte fra mig;
8Hiai miten a kam un a hon zah ua, himahleh a lungtang un a hon gamlat uhi.
9men de dyrker mig forgjeves, idet de lærer lærdommer som er menneskebud.
9Abang abang hileh, a thuhilhna uah mihing thupiak a hilh ziak un a hon biak uh a thawn mai ahi, chiin, a chi a, a dawng a.
10Og han kalte folket til sig og sa til dem: Hør dette og forstå det:
10Huan, mipi a sam a, a kiang uah, Ngaikhia unla, na theisiam un;
11Ikke det som kommer inn i munnen, gjør mennesket urent; men det som går ut av munnen, det gjør mennesket urent.
11Kam a lut mihing hihnin a pang ahi kei; himahleh kam a pawt in, huai ngei in mihing a hihnin ahi zaw, a chi a.
12Da gikk hans disipler til ham og sa: Vet du at fariseerne tok anstøt ved å høre dette ord?
12Huailai in a nungzuite a hongpai ua, a kiang ah, Pharisaiten huai thu a zak ua a lungkimlouhdan uh na thei hia? a chi ua.
13Men han svarte og sa: Enhver plante som min himmelske Fader ikke har plantet, skal rykkes op med rot.
13Aman tuh, Kung tengteng ka Pa van a om suanlouh tuh bohkhiak in a om ding.
14La dem fare! de er blinde veiledere for blinde; men når en blind leder en blind, faller de begge i grøften.
14Amaute awlmoh kei un: mittaw makai ahi uh; huchi in mittaw in mittaw mah a pi leh kokhuk ah a ke khawm ding uh, a chi a, a dawng a.
15Da svarte Peter og sa til ham: Tyd denne lignelse for oss!
15Huan, Peter in a kiang ah, Huai gentehna thu hon hilhchian tanla, chi in a dong a.
16Men han sa: Er også I ennu uforstandige?
16Huan aman, Tutan a nou leng theihna neilou a om nalai na hi umaw?
17Skjønner I ikke at alt det som kommer inn i munnen, går i buken og kastes ut den naturlige vei?
17Kam a lut peuhmah gil ah a ke khia a, dailenna ah paihkhiak in a om chih na theikei ua hia?
18Men det som går ut av munnen, det kommer fra hjertet, og dette er det som gjør mennesket urent.
18Kam a pawtte bel lungtang a hong pawt ahi ua: huaite ngeingei in mihing a hihnin nak.
19For fra hjertet kommer onde tanker: mord, hor, utukt, tyveri, falskt vidnesbyrd, bespottelse.
19Lungtang a kipan in ngaihtuahna giloute, tualthahnate, angkawmnate, kingaihnate, guktaknate, heknate, gensiatnate a hong pawt nak;
20Dette er det som gjør mennesket urent; men å ete med uvaskede hender gjør ikke mennesket urent.
20huaite ahi mihing hihnin; khut sil lou a an nek in mi a hihnin kei, a chi a.
21Og Jesus gikk bort derfra, og trakk sig tilbake til landet ved Tyrus og Sidon.
21Huan, Jesu hiai a kipan a pawt a, Tura leh Sidon uk ah a paita.
22Og se, en kananeisk kvinne kom fra de landemerker og ropte: Herre, du Davids sønn! miskunn dig over mig! min datter plages ille av en ond ånd.
22Huan, ngaidih, huai gam a kipan Kanan numei khat a hong pawt a, Toupa, David Tapa, ka tungah zahngai in, ka tanu dawi in lungkhamhuaipi in a man a, chi in, a kikou a.
23Men han svarte henne ikke et ord. Da gikk hans disipler til ham og bad ham og sa: Skill dig av med henne! for hun roper efter oss.
23Aman bel kam khat in leng a dawngkei. Huan, a nungjuite'n, I nung ah a kikou a kikou ngal a, paisak mai tanla, chi in a hon ngen ua.
24Men han svarte og sa: Jeg er ikke utsendt til andre enn de fortapte får av Israels hus.
24Aman bel, Israel nam lak a belam mangte kiang lou ngal ah sawl ka hikei a chi a, a dawng a.
25Men hun kom og falt ned for ham og sa: Herre, hjelp mig!
25Himahleh, numei tuh a hong pai a, Toupa hon huh in, chi in, chibai a buk a.
26Men han svarte og sa: Det er ikke rett å ta brødet fra barna og kaste det for de små hunder.
26Huan, aman, Tate tanghou laksak a, uite kiang a paih a kilawm kei, a chi a, a dawng a.
27Men hun sa: Det er sant, Herre! for de små hunder eter jo av de smuler som faller fra deres herrers bord.
27Huan, aman, Toupa, hih jaw ahi a; himahleh, uiten leng a pu uh dohkan a kipan a tanghou nen kia a ne jel sam ve ua oi, a chi a.
28Da svarte Jesus og sa til henne: Kvinne! din tro er stor; dig skje som du vil! Og hennes datter blev helbredet fra samme stund.
28Huaitak in Jesun a kiang ah, Numei, na ginna thupi na tel e; na deih bang tak in na tungah om hen, a chi a, a dawng a, Huchi in a tanu tuh, huaihun ngei in a hong damta.
29Og Jesus gikk bort derfra og kom til den Galileiske Sjø, og han gikk op i fjellet og satte sig der.
29Huan, Jesu huai a kipan a pai a, Galili dil kiang a hongtung a: huan, tang ah a paitou a, huailai ah a tuta a.
30Og meget folk kom til ham, og de hadde med sig halte, blinde, stumme, vanføre og mange andre; og de la dem for hans føtter, og han helbredet dem,
30Huan, mipi tampitak, khebaite, mittawte, pautheiloute, piangsualte leh midang tampi honpi in, a kiang ah a hongpai ua; huan, a na hihdam chiatta.
31så at folket undret sig da de så stumme tale, vanføre helbredes, halte gå og blinde se; og de priste Israels Gud.
31Huchi in, mipin pautheiloute hong pau a, piangsualte hong hoih a, khebaite khe a pai a, mittawte'n hon mutheita uh chih a muh un lamdang a sa mahmah ua; huchi in Israelte Pathian tuh a phatta uh.
32Men Jesus kalte sine disipler til sig og sa: Jeg ynkes inderlig over folket; for de har alt vært hos mig i tre dager, og de har ikke noget å ete; og la dem fare fastende fra mig vil jeg ikke, forat de ikke skal vansmekte på veien.
32Huan, Jesun a nungjuite a sam a, Mipite tu in ni thum ka kiang ah a omta ua, nek ding bangmah a neihlouh jiak un, ka hehpih mahmah; anngawl in ka paisak utkei hi, huchilou in jaw lamkal ah a bah kha ding uh, a chi a.
33Og hans disipler sa til ham: Hvorfra skal vi her i ørkenen få brød nok til å mette så meget folk?
33Huan, nungjuiten tuh a kiang ah, Mipi hiai zahzah vahna khop tanghou hu zahzah gamdai ah koi a kipan in i mu dia? A chi ua.
34Og Jesus sa til dem: Hvor mange brød har I? De sa: Syv, og nogen få småfisker.
34Huan, Jesun a kiang uah, Tanghou phel bangzah na nei ua? A chi a. Huan, amau tuh a kiang ah, Phel sagih, nga neu tawmchik toh, a chi ua.
35Da bød han folket sette sig ned på jorden,
35Huan, aman tuh lei a tu ding in mipite thu a pia a.
36og han tok de syv brød og fiskene, takket og brøt dem og gav dem til disiplene, og disiplene til folket.
36Huan, tanghou phel sagih leh ngate a la a, kipahthu a gen a, a balkham a, nungzuite kiang ah a pia a, huan nungjuiten mipite kiang ah a pe sawn uh.
37Og de åt alle sammen og blev mette; og de tok op det som blev tilovers av stykkene, syv kurver fulle.
37Huan, a vek un a ne ua, a vah chiat ta ua; anek val nen uleng, bawmpi sagih dim a ngah uh.
38Men de som hadde ett, var fire tusen menn foruten kvinner og barn.
38A nete tuh numei leh naupang simlouh in, piching ngen leng sangli ahi uh.Huan mipite a sawl mang nung in long ah a tuang a. Magadan gam a hongtungta.
39Og da han hadde latt folket fare, gikk han i båten og kom til landet ved Magadan.
39Huan mipite a sawl mang nung in long ah a tuang a. Magadan gam a hongtungta.