1Lov Herren! For det er godt å lovsynge vår Gud, det er liflig, lovsang sømmer sig.
1Toupa phat un! I Pathian phata lasak a hoih ngal; amah jaw mi deihsak a siama, phat a kilawm him ahi.
2Herren bygger Jerusalem, de bortdrevne av Israel samler han.
2Toupan Jerusalem a dingsak nawna; Israel delh khiakte a pi khawm nawn hi.
3Han helbreder dem som har et sønderknust hjerte, og forbinder deres smertefulle sår.
3Khasiate a hihdama, a liamnate utuh a tuam jel hi.
4Han fastsetter stjernenes tall, han gir dem alle navn.
4Aksi tamdan a sima; a min uh a sa chiat jel hi.
5Vår Herre er stor og rik på kraft; på hans forstand er det intet mål.
5I Toupa a thu[i-a. thilhihtheihna lamah leng hattak ahi; a pilnain tawpin a neikei ding hi.
6Herren holder de saktmodige oppe, bøier de ugudelige ned til jorden.
6Toupan thunuailutte a len gige a; mi gilou-saloute leiah a hihniam jel hi.
7Svar Herren med takksigelse, lovsyng vår Gud til citar,
7Kipahthugena Toupa pahtawiin lasa unla; kaihging toh I Pathian phatin lasa un
8ham som dekker himmelen med skyer, som lager regn for jorden, som lar gress spire frem på fjellene!
8Aman van meipi a khuhsaka, lei adingin vuah a sutuaha, tangte ah loupa a pousak hi.
9Han gir feet dets føde, ravneungene som roper.
9Aman sa kiangah a nekding uh a pe jela, va-aknou hamhamte kiangah toh.
10Han har ikke lyst til hestens styrke, han har ikke behag i mannens ben.
10Aman tuh sakol hatna tungah a kipak keia; mihing khe tungte ah leng kipahna himhim a neikei naknak hi.
11Herren har behag i dem som frykter ham, som venter på hans miskunnhet.
11Toupan amah laute tungah kipahna a nei jela, a chitna lamente tungah.
12Pris Herren, Jerusalem, lov din Gud, Sion!
12Jerusalem aw, Toupa phat un; Zion aw, na Pathian phat in.
13For han har gjort dine portstenger faste, han har velsignet dine barn i dig.
13Aman na kulh kongkhakte kalhna sing tawnte a khauhsaka; na sunga na tate om lah vual a jawl ngala.
14Han er den som gir dine grenser fred, metter dig med den beste hvete.
14Na gamgi singah lemna a siama; buh hoihpen chiin a honhihdim jel ahi.
15Han er den som sender sin tale til jorden; såre hastig løper hans ord.
15A thupiak tuh leiah a sawl khiaa: a thu tuh hattakin a tai hi.
16Han er den som gir sne som ull, strør ut rim som aske.
16Vukju tuh belam mul bangin a pia a; vuk kia vut bangin a theh jak hi.
17Han kaster sin is ut som småstykker; hvem kan stå for hans kulde?
17A tui khal tuh tanghou them nen bangin a paikhia: amah votna maah kua ahia ding thei ding?
18Han sender sitt ord og smelter dem; han lar sin vind blåse, da rinner vannene.
18A thu a sawl khiaa, huaite tuh a huih a nungsaka, huchiin tuite a hongluang jel hi.
19Han kunngjorde Jakob sitt ord, Israel sine bud og sine lover;
19A thu tuh Jakobte kiangah a langsaka, a thusehte leh a vaihawmte leng Israelte kiangah a langsak jel hi.Aman kua nam tungah mah huchi bangin a hih ngeikeia; a vaihawmte lah a thei sam kei uhi. Toupa tuh phat un!
20så har han ikke gjort mot noget hedningefolk, og lover* kjenner de ikke. Halleluja! / {* d.e. Guds lover.}
20Aman kua nam tungah mah huchi bangin a hih ngeikeia; a vaihawmte lah a thei sam kei uhi. Toupa tuh phat un!