1Filistrene samlet alle sine hærer i Afek; men Israel leiret sig ved kilden i Jisre'el.
1 Filistancey na ngey wongu marga margu ka kaa Afek. Israyla mo na gata sinji hari zurey mwa gaa kaŋ go Yezreyel ra.
2Da nu filistrenes høvdinger drog frem med sine hundreder og tusener, drog også David og hans menn frem sammen med Akis; de var bakerst i hæren.
2 Filistancey soojey arkusey soobay ka bisa zangu-zangu nda zambar-zambar. Dawda mo, nga nda nga borey margu. Acis mo go i ra jama banda.
3Da sa filistrenes høvdinger: Hvad skal disse hebreere her? Akis svarte: Det er jo David, en av Sauls, Israels konges, tjenere, som nu har vært hos mig et år eller mere, og jeg har ikke funnet noget ondt hos ham fra den dag han gikk over til mig, og til denne dag.
3 Kala Filistancey soojey arkusey ne: «Ibraniyance woone yaŋ binde, ifo no i goono ga te neewo?» Acis ne Filistancey soojey arkusey se: «Woone manti Dawda no, Sawulu Israyla bonkoono tamo kaŋ go ay banda jirbey wo? Oho, jiirey wo ay mana di taali kulu a gaa mo, za han kaŋ hane a ye ay do ka kaa hunkuna.»
4Men filistrenes høvdinger blev vrede på ham og sa til ham: Send mannen hjem og la ham vende tilbake til det sted som du har anvist ham! Han skal ikke dra med oss i striden; for da kunde han vende sig mot oss i slaget. Hvorledes skulde han vel kunne bedre gjenvinne sin herres yndest enn ved å komme til ham med disse menns hoder?
4 Amma Filistance wongu nyaŋey te a se bine. Filistancey koyey binde ne a se: «Bora din ma bare ka koy nga nango do, nango kaŋ ni n'a no din. A ma si zulli ka koy iri banda wongo do. A ma si koy ka ciya iri gaabakasina yanja ra. Zama ifo no boro wo ga du kaŋ ga nga da nga jine bora sasabandi nd'a, da manti borey wo boŋey?
5Er det ikke den samme David som de sang således om under dansen: Saul har slått sine tusener, men David sine titusener?
5 Woone manti Dawda no kaŋ se i na doono din te i gaano do, i goono ga ne: ‹Sawulu na nga zambarey wi, Dawda mo nga zambar-zambarey?› »
6Da kalte Akis David til sig og sa til ham: Så sant Herren lever: Du er en ærlig mann, og jeg ser gjerne at du går ut og inn hos mig i leiren; for jeg har ikke funnet noget ondt hos dig fra den dag du kom til mig, og til denne dag. Men høvdingene synes ikke om dig.
6 Waato din gaa Acis na Dawda ce ka ne a se: «Ay ze da Rabbi fundikoono, ni na naanay alhaali cabe. Koy-da-ye kulu kaŋ ni te wongu marga ra ay banda, ihanno no ay wo do. Zama ay mana di laala kulu ni gaa za han kaŋ hane ni kaa ay do ka kaa hala sohõ. Kulu nda yaadin, soojey arkusey mana yadda nda nin.
7Så vend nu tilbake og dra bort i fred, så du ikke gjør noget som filistrenes høvdinger ikke synes om!
7 Sohõ binde, kala ni ma bare, ma koy baani. Ni ma si Filistancey soojey arkusey biney sara.»
8Da sa David til Akis: Hvad har jeg gjort, og hvad ondt har du funnet hos din tjener fra den dag jeg kom i din tjeneste, like til denne dag, siden jeg ikke må dra med og stride mot min herre kongens fiender?
8 Dawda ne Acis se: «Day ifo no ay te? Wala ifo no ni gar ay, ni bannya do duumi kaŋ ay go ni banda ka kaa hala sohõ, kaŋ ga naŋ ay ma si koy bonkoono ay koyo banda wongu ra ka wongu nda bonkooni ay koyo yanjekaarey?»
9Akis svarte David: Jeg vet at du i mine øine er god som en Guds engel; men filistrenes høvdinger sier: Han skal ikke dra med oss i striden.
9 Acis tu ka ne Dawda se: «Ay bay kaŋ ni ya boro hanno no ay wo do, danga Irikoy malayka cine. Kulu nda yaadin, Filistance soojey arkusey ne: ‹A si koy iri banda wongo do.›
10Så stå nu tidlig op imorgen, både du og din herres tjenere som er kommet hit med dig - gjør eder tidlig ferdige imorgen og dra bort så snart det blir lyst!
10 Kala ni ma biya nda ni jine bora bannyey kaŋ yaŋ kaa ni banda. Araŋ tunanta susubay, waato kaŋ hananyaŋo wasa araŋ se, kala araŋ ma araŋ diraw te.»
11Så stod David tidlig op med sine menn og gav sig samme morgen på hjemveien til filistrenes land; men filistrene drog op til Jisre'el.
11 Dawda binde biya ka tun, nga nda nga borey, zama ngey ma tun da hinay, ngey ma ye Filistancey laabo ra. Filistancey binde kaaru ka koy Yezreyel.