1Og Herren sa til mig: Ta dig en stor tavle og skriv på den med almindelig skrift: Snart bytte, rov i hast!
1 Rabbi ne ay se koyne: «Kala ni ma walhã bambata sambu ka woone hantum a boŋ da biir'izeyaŋ kaŋ boro kulu ga faham: Wa waasu ka kom! Wa cahã wongu arzaka gaa!»
2Og jeg vil ta mig sikre vidner, presten Uria og Sakarias, Jeberekjas sønn.
2 Ay na seeda naanaykoyyaŋ sambu mo ay boŋ se, kaŋ yaŋ ga ti Alfa Uriya da Zakariya Bereciya ize.
3Og jeg gikk inn til profetinnen, og hun blev fruktsommelig og fødte en sønn; og Herren sa til mig: Kall ham Maher-Sjalal Hasj-Bas*! / {* snart bytte, rov i hast; JES 8, 1.}
3 Ay binde margu da wayboro annabo. Nga mo te gaa-hinka, hal a na ize alboro hay. Kala Rabbi ne ay se: «M'a maa daŋ: Wa waasu ka kom! Wa cahã wongu arzaka gaa!
4For før gutten skjønner å rope far og mor, skal de bære rikdommene i Damaskus og byttet fra Samaria frem for Assurs konge.
4 Zama hala arwaso ga caram ka waani nga ma ne: ‹Ay baaba,› wala ‹Ay nya,› -- kulu i ga Damaskos arzaka nda Samariya wongu arzaka ku. I ma kond'ey Assiriya bonkoono jine.»
5Og Herren blev fremdeles ved å tale til mig og sa:
5 Rabbi ye ka salaŋ ay se koyne ka ne:
6Fordi dette folk forakter Siloahs vann, de som rinner så stilt, og gleder sig med Resin og Remaljas sønn,
6 «Za kaŋ borey wo wangu Silowe haro kaŋ ga zuru moso-moso, I goono mo ga farhã da Rezin da Remaliya izo,
7se, derfor fører Herren over dem elvens* vann, de mektige og store - Assurs konge og all hans herlighet - og den stiger over alle sine løp og går over alle sine bredder, / {* Eufrats.}
7 Sohõ binde Koy Beero ga kande i boŋ Ufratis isa haro kaŋ gonda gaabi, Kaŋ ga baa mo, Kaŋ ga ti Assiriya bonkoono da nga beera kulu. A ga furo nga gurbo kulu ra, A ma nga jabey kulu me daabu.
8og den trenger inn i Juda, skyller over og velter frem og når folk like til halsen, og dens utspente vinger fyller ditt land, så vidt som det er, Immanuel!
8 A ga koy jina kal a ma to hala Yahuda. A ga te yaa ka gana kal a ma bisa, A ga to hala boro jinde gaa. A fatey sallanta kuuyaŋo ga ni laabo tafayyaŋ hirro me kubay, Ya nin Immanuwel.»
9Larm, I folkeslag! I skal dog bli forferdet. Og hør, alle I jordens land langt borte! Rust eder! I skal dog forferdes.
9 Ya araŋ jamayaŋ, wa soobay ka kosongu, I g'araŋ ceeri-ceeri mo. Ya araŋ laabu moorey borey kulu, wa hanga jeeri. Wa araŋ wongu jinayey koto, i g'araŋ ceeri-ceeri mo. Wa araŋ wongu jinayey koto, i g'araŋ ceeri-ceeri mo.
10Legg op råd! De skal dog gjøres til intet. Tal et ord! Det skal dog ikke skje. For med oss er Gud*. / {* Immanuel; JES 7, 7. 14; 8, 8.}
10 Wa saaware da care, amma a ga ciya yaamo. Araŋ ma sanni ci, amma a si ŋwa zama Irikoy go iri banda.
11For så sa Herren til mig da hans hånd grep mig med makt, og han advarte mig mot å vandre på dette folks vei:
11 Zama yaa no Rabbi ci ay se ka gaabandi ay gaa, nga neeya: A kaseeti ay gaa ka ne ay ma si furo jama wo muraadey ra. A ne:
12I skal ikke kalle alt det sammensvergelse som dette folk kaller sammensvergelse, og hvad det frykter, skal I ikke frykte og ikke reddes for.
12 «Hay kulu kaŋ boŋ borey wo ga ne a se me-hawyaŋ no, Araŋ ma si ne me-hawyaŋ no, Araŋ ma si humburu i humburandiyaŋ harey, Araŋ ma si joote mo.
13Herren, hærskarenes Gud, ham skal I holde hellig, og han skal være eders frykt, han skal være eders redsel.
13 Rabbi Kundeykoyo, nga no araŋ ga lasaabu Koy Hanno. Nga din ma ciya bora kaŋ araŋ ga humburu, A ma ciya araŋ se joote hari mo.
14Og han skal bli til en helligdom og til en snublesten og en anstøtsklippe for begge Israels hus, til en snare og et rep for Jerusalems innbyggere.
14 Nga din ga ciya sududuyaŋ nangu, Amma a ga ciya katiyaŋ tondi nda hartayaŋ daliili tondi daaru mo Israyla dumi hinka kulu se, A ga ciya korfo nda hirrimi mo Urusalima gorokoy se.
15Og mange blandt dem skal snuble, og de skal falle og skamslå sig, og de skal snares og fanges.
15 I boro boobo mo ga kati a gaa ka kaŋ ka ceeri. I ma kaŋ korfa ra, a m'i di mo.»
16Bind vidnesbyrdet inn, forsegl ordet i mine disipler!
16 Ma seeda haw, ma asariya kawaatimandi ay talibey game ra.
17Jeg vil bie efter Herren, som nu skjuler sitt åsyn for Jakobs hus; jeg vil vente på ham.
17 Ay mo, ay ga hangan Rabbi se, Nga kaŋ goono ga nga moyduma tugu Yakuba dumo se. Ay ga naanay a gaa.
18Se, jeg og de barn Herren har gitt mig, er til tegn og forbilleder i Israel fra Herren, hærskarenes Gud, som bor på Sions berg.
18 Guna, in da zankey kaŋ Rabbi n'ay no neeya. I ciya alaama nda dambara hariyaŋ kaŋ Rabbi Kundeykoyo no Israyla ra, nga kaŋ go Sihiyona tondo boŋ da goray.
19Og når de sier til eder: Søk til dødningemanerne og sannsigerne, som hvisker og mumler, da skal I svare: Skal ikke et folk søke til sin Gud? Skal en søke til de døde for de levende?
19 Waati kaŋ cine i ga ne araŋ se: «Wa ceeci borey kaŋ gonda gunakoyaŋ da ziimey gaa mo kaŋ yaŋ ga salaŋ nda jinde kayna sanda curo wane cine» -- E! Manti a ga hima borey ma ceeci ngey Irikoyo gaa bo? Boro ga ceeci buuko gaa fundikooney se, wala?
20Til ordet og til vidnesbyrdet! - Dersom de ikke sier så, det folk som ingen morgenrøde* har, / {* JES 58, 8.}
20 Wa ye ka kaa asariya nda seeda do! D'i mana salaŋ sanno din boŋ, daahir mo boyaŋ si no i se.
21da skal de dra gjennem landet hårdt plaget og hungrige, og når de hungrer, så blir de harme og forbanner sin konge og sin Gud. De skal vende sine øine mot det høie,
21 I ga gana laabo ra nda cat da haray mo. A ga ciya mo, d'i maa haray, i ga futu, i ma ngey moydumey ye beene ka ngey bonkoono da ngey Irikoyo kayna.
22og de skal se ned mot jorden, men se, det er trengsel og mørke, angstfullt mørke; de er støtt ut i natten.
22 Gaa no i ga ganda guna ka di taabi da kubay da azaaba kubay bi tik. Taabo g'i gaaray mo ka kond'ey kuba ra.
23 Amma kubay si bara laabo kaŋ na azaaba haŋ waato din se. Danga waato jirbey ra Zabluna nda Naftali laabey ciya dondayaŋ hari, yaadin cine no woodin banda Rabbi ga Galili laabo kaŋ go teeko fonda gaa, Urdun* daŋante, kaŋ ra dumi cindey ga may no beeray.