1Da tok Elifas fra Teman til orde og sa:
1 Kala Elifaz Teman bora tu ka ne:
2Kan vel en mann være til gagn for Gud? Nei, bare sig selv gagner den forstandige.
2 «A ga hin ka te boro ma nafa fo te Irikoy se mate kaŋ laakalkooni ga nafa nga boŋ se?
3Er det til nogen nytte for den Allmektige at du er rettferdig, eller til nogen vinning at du vandrer ulastelig?
3 Ni adilitara ya hay kaano fo no Hina-Kulu-Koyo se? Wala ni cimi toonanta gonda nafa fo no a se?
4Er det for din gudsfrykts skyld han refser dig eller går i rette med dig?
4 Zama a ga humburu nin se no a ga kaseeti ni gaa? Wala nin d'a ga koy ciiti do no?
5Er ikke din ondskap stor og dine misgjerninger uten ende?
5 Ni laala, manti ibambata no? Ni zunubey mo, i sinda me.
6Du tok jo pant av dine brødre uten grunn og drog klærne av de nakne.
6 Ni na tolme ta ni nya-izo gaa yaamo-yaamo, Ni na dirakooney bankaarayey kaa i gaa.
7Du gav ikke den trette vann å drikke, og den sultne nektet du brød.
7 Ni mana fargantey no hari i ma haŋ, Ni na harayzey ganji ŋwaari mo.
8Men den som gikk frem med vold, han fikk landet i eie, og den som var høit aktet, bodde i det.
8 Amma gaabikooni ka bara nda ndunnya, Gaakurantey mo ga goro a ra.
9Enker har du latt fare tomhendt, og farløses armer blev knust.
9 Ni na wayboro kaŋ kurnye bu yaŋ sallama kambe koonu, Ni na alatuumey kambey ceeri mo.
10Derfor er det snarer rundt omkring dig, og en hastig redsel forferder dig.
10 Woodin sabbay se no kumsayyaŋ goono ga ni windi, Haŋ kaŋ ga kaŋ farap! folloŋ mo, A humburkuma goono ga ni taabandi.
11Eller ser du ikke mørket og den vannflom som dekker dig?
11 Kubay go no hala ni si hin ka di, Beene hirriyaŋ mo ga ni daabu.
12Er ikke Gud høi som himmelen? Og se de øverste stjerner, hvor høit de står!
12 Irikoy si yongo beene no? Guna handariyayzey moora! Man i moora salleyaŋo misa?
13Og du sier: Hvad vet Gud? Kan han vel dømme gjennem mørket?
13 Ni ne mo: ‹Ifo no Irikoy ga bay? A ga hin ka haŋ kaŋ go kubay ra ciiti no?
14Skyene er et dekke for ham, så han ikke ser noget, og på himmelens hvelving vandrer han.
14 Beene hirriyaŋ beeray n'a daabu hal a si di, A goono mo ga taamu beene batamey boŋ.›
15Vil du følge den sti som syndens menn vandret på i de gamle dager,
15 Ni ga fondo zeeno gana, Wo kaŋ boro laaley taamu, wala?
16de som blev bortrykket før tiden, og under hvis føtter grunnen fløt bort som en strøm,
16 Borey kaŋ i n'i hamay ka kaa za i alwaato mana to, I n'i deyaŋ haro bagu-bagu danga hari zuru gooru.
17de menn som sa til Gud: Vik fra oss, og som spurte hvad den Allmektige vel skulde kunne gjøre for dem,
17 Ngey no ka ne Irikoy se: ‹Fay d'iri.› Wala i ne: ‹Ifo no Hina-Kulu-Koyo ga hin ka te iri se?›
18enda han hadde fylt deres hus med det som var godt? - Men de ugudeliges tanker er lang fra mine tanker. -
18 Amma nga no k'i windey toonandi nda albarka. Amma boro laaley saawarey ga mooru ay.
19De rettferdige så det* og gledet sig, og de uskyldige spottet dem: / {* JBS 22, 16.}
19 Adilantey ga di woodin ka farhã, Borey kaŋ yaŋ sinda taali mo ga donda-caray haari te i se.
20Sannelig, våre fiender er tilintetgjort, og ild har fortært deres overflod.
20 I go ga ne: ‹Daahir, i duura halaci, Haŋ kaŋ cindi i se mo, danji g'a ŋwa.›
21Forlik dig nu med ham, så vil du få fred! Og så skal lykke times dig.
21 Ni ma Irikoy bay gumo sohõ, ka goro baani, Woodin gaa no ni ga di gomni.
22Ta imot lærdom av hans munn og legg dig hans ord på hjerte!
22 Ay ga ni ŋwaaray, ma dondonandiyaŋ ta a meyo ra, K'a sanney jisi ni bina ra.
23Vender du om til den Allmektige, da skal din lykke bli bygget op igjen; men du må få urett bort fra dine telt.
23 Da ni ye ka kaa Hina-Kulu-Koyo do, ni ga tonton, Hala day ni na adilitaray-jaŋay hibandi ka moorandi ni nangora gaa,
24Kast ditt gull i støvet og ditt Ofir-gull blandt bekkenes stener!
24 Ka ni arzaka jisi ganda kusa ra, Ofir wura mo, m'a jisi goorey tond'izey ra,
25Så skal den Allmektige være ditt gull, være som dynger av sølv for dig,
25 Gaa no Hina-Kulu-Koyo ga ciya ni arzaka, A ga ciya nzarfu darzante mo ni se.
26for da skal du glede dig i den Allmektige og løfte ditt åsyn til Gud.
26 Zama waato din gaa no ni ga farhã Hina-Kulu-Koyo do, Ni ga ni moyduma sambu ka Irikoy guna.
27Du skal bede til ham, og han skal høre dig, og du skal opfylle dine løfter,
27 Ni ga ni adduwa te a gaa, A ga maa ni se mo. Ni ga ni sarto mo toonandi a se.
28og setter du dig noget fore, da skal det lykkes for dig, og over dine veier skal det skinne lys;
28 Haŋ kaŋ ni soola ni bina ra ga tabbat ni se, Annura mo ga ni fondey kaarandi.
29når de fører nedover, skal du si: Opover! Han skal frelse den som slår sitt øie ned;
29 Saaya kaŋ i na ni soote ganda, Ni ga ne: ‹Tunyaŋ go no koyne.› A ga lalabuko faaba mo.
30han skal redde endog den som ikke er uskyldig; ved dine henders renhet skal han bli reddet*. / {* når du beder for ham. 1TI 2, 8. JAK 5 16.}
30 Boro kaŋ si jaŋ taali mo, a g'a kaa kambe, Oho, a g'a faaba ni kambey hananyaŋo sabbay se.»