1Derefter oplot Job sin munn og forbannet den dag han blev født.
1 Woodin banda no Ayuba na nga me fiti ka nga hayyaŋ zaaro laali.
2Job tok til orde og sa:
2 A sintin ka ne:
3Til grunne gå den dag da jeg blev født, og den natt som sa: Et guttebarn er undfanget!
3 «Naŋ zaaro kaŋ i n'ay hay din ma halaci. Cino din kaŋ i ne: ‹I du ize alboro,› Nga mo ma halaci.
4Måtte den dag bli til mørke! Måtte Gud i det høie ikke spørre efter den, og intet lys stråle over den!
4 Zaari woodin ma ciya kubay. Irikoy kaŋ go beena ma s'a baaru ceeci, Kaari mo ma si kaari a boŋ.
5Gid mørke og dødsskygge må kreve den tilbake, gid skyer må leire sig over den, gid alt som gjør en dag mørk, må skremme den!
5 Kubay da buuyaŋ biya ma ne a se ngey wane. Beene hirriyaŋ ma soobay ka goro a boŋ. Hay kulu kaŋ ga wayna ciya kubay ma zaaro din humburandi.
6Den natt - måtte mulm ta den! Den glede sig ikke blandt årets dager, den komme ikke med i måneders tall!
6 Kubay bi ma cino din di, I ma s'a kabu jiiro jirbi cindey banda, A ma si furo mo handey jirbey lasaabuyaŋ ra.
7Ja, ufruktbar bli den natt! Aldri lyde det jubel i den!
7 Oho, naŋ cino din ma ciya waygunu. Farhã jinde kulu ma si te a ra.
8Måtte de som forbanner dager, ønske ondt over den, de som er kyndige i å mane frem Leviatan!
8 Laaliyankoyey ma zaaro din laali, Ngey kaŋ yaŋ ga waani ka Lebiyatan* tunandi.
9Gid dens demrings stjerner må bli mørke! La den vente på lys, uten at det kommer! Måtte den aldri skue morgenrødens øielokk -
9 A almaari handariyayzey ma te kubay. A ma kaari ceeci, amma a ma si du a. A ma si di mo boyaŋ.
10fordi den ikke stengte døren til min mors liv og skjulte møie for mine øine.
10 Zama a mana ay nyaŋo gunda daabu, A mana taabi tugu mo ay moy se.
11Hvorfor døde jeg ikke i mors liv? Hvorfor utåndet jeg ikke straks i fødselsstunden?
11 Ifo se no ay mana bu za gunde ra? Ifo se no yan'ay fundo taŋ za waati kaŋ ay fun gunde ra?
12Hvorfor tok knær imot mig, og hvorfor bryster som jeg kunde die?
12 Ifo se no kangey n'ay ta? Ifo se no fafa go no binde, Hal ay ma du k'a sunsum?
13For da kunde jeg nu ligge og hvile; jeg kunde sove og hadde da ro -
13 Zama doŋ ay kani ka dangay, Doŋ ay jirbi ka fulanzam,
14sammen med konger og jordens styrere, som bygget sig ruiner,
14 In da ndunnya koyey da ngey faadancey care banda, Wo kaŋ yaŋ na kurmu zeeney cina koyne ngey boŋ se.
15eller med fyrster som eide gull, som fylte sine hus med sølv;
15 Wala in da koyey kaŋ yaŋ gonda wura care banda, Wo kaŋ yaŋ na ngey windey toonandi nda nzarfu.
16eller jeg var nu ikke til, likesom et nedgravd, ufullbåret foster, lik barn som aldri så lyset.
16 Ifo se no i man'ay nuusu sanda gunde hasaraw cine, Sanda attaciriya kaŋ mana di annura baa ce fo?
17Der har de ugudelige holdt op å rase, og der hviler de trette.
17 Noodin no laalakoyey ga taabandiyaŋ naŋ, Noodin mo no fargantey ga fulanzam.
18Der har alle fanger ro, de hører ikke driverens røst.
18 Noodin mo no borey kaŋ yaŋ go hawante ga fulanzam care banda, I si ye ka maa barzukoy jinde koyne.
19Liten og stor er der like, og trælen er fri for sin herre.
19 Ikayney da ibeerey kulu go noodin. Bannya mo fun nga koyo kambe ra.
20Hvorfor gir han* den lidende lys, og liv til dem som bærer sorg i sitt hjerte, / {* Gud.}
20 Ifo se no i ga kaari no boro kaŋ go ga di bone se? Wala fundi mo borey kaŋ bine saray baa se?
21dem som venter på døden uten at den kommer, og som leter efter den ivrigere enn efter skjulte skatter,
21 Borey kaŋ yaŋ goono ga beeje ngey ma bu se amma buuyaŋ si kaa. I goono ga fansi k'a ceeci ka bisa baa arzaka tugante.
22dem som gleder sig like til jubel, som fryder sig når de finner en grav -
22 I ga farhã nda cimi, I ga maa kaani d'i hin ka du saaray.
23til den mann hvis vei er skjult for ham, og som Gud har stengt for på alle kanter?
23 Ifo se no i ga kaari no boro kaŋ fonda ga tugu se, Bora kaŋ Irikoy windi nda sinkita?
24For mine sukk er blitt mitt daglige brød, og mine klager strømmer som vannet.
24 Zama bine jisiyaŋ go ga kaa ay gaa waati kaŋ ay di ay ŋwaaro. Ay duray-duray yaŋey mo go ga gusam sanda hari cine,
25For alt det fryktelige jeg reddes for, det rammer mig, og det jeg gruer for, det kommer over mig.
25 Zama haya kaŋ ay joote din, Nga no ka kaŋ ay boŋ! Haŋ kaŋ n'ay humburandi mo no du ay.
26Jeg har ikke fred, ikke ro, ikke hvile - det kommer alltid ny uro.
26 Ay fundo siino ga maa kaani, Ay sinda daama fo kulu, Ay sinda fulanzamay mo, kala day taabi.»