1Men Arons sønner Nadab og Abihu tok hver sitt ildkar og la ild i dem og la røkelse på ilden og bar fremmed ild inn for Herrens åsyn, som han ikke hadde befalt dem.
1 Amma Haruna izey Nadab nda Abihu, i afo kulu na nga dugu tonyaŋ cambo sambu ka danji daŋ a ra ka dugu dake a boŋ. I na danji waani salle Rabbi jine, wo kaŋ a mana ci ngey se.
2Da gikk det ild ut fra Herrens åsyn og fortærte dem, og de døde for Herrens åsyn.
2 Danji binde firsi ka fun Rabbi jine k'i ŋwa, kal i bu Rabbi jine.
3Da sa Moses til Aron: Dette var det Herren talte om da han sa: På dem som står mig nær, vil jeg åpenbare min hellighet, og for alt folkets åsyn vil jeg forherlige mig. Og Aron tidde.
3 Waato din gaa Musa ne Haruna se: «Yaa no Rabbi ci: ‹Borey kaŋ yaŋ ga maan ay do, a ga tilas i m'ay gaakuri hananta guna. Jama kulu jine mo i m'ay beera cabe.› » Kala Haruna dangay.
4Men Moses kalte på Misael og Elsafan, sønner av Arons farbror Ussiel, og sa til dem: Tred frem og bær eders brødre bort fra helligdommen og utenfor leiren!
4 Musa na Uzziyel izey Misayel nda Elzafan ce, (Haruna baaba kayne izeyaŋ no). A ne i se: «Araŋ ma kaa k'araŋ beerey sambu k'i jare ka kond'ey Nangoray Hanna banda taray, hala gata banda.»
5Og de trådte frem og bar dem i deres kjortler utenfor leiren, som Moses hadde sagt.
5 I binde n'i kaa k'i jare ngey jabbey ra kala gata banda, mate kaŋ cine Musa ci.
6Da sa Moses til Aron og hans sønner Eleasar og Itamar: I skal ikke rake eders hoder og ikke sønderrive eders klær, forat I ikke skal dø, og forat han* ikke skal vredes på hele menigheten; men eders brødre, hele Israels hus, skal gråte over denne brand som Herren har optendt. / {* Herren.}
6 Kala Musa salaŋ Haruna nda nga izey Eliyezar da Itamar se ka ne: «Araŋ ma si araŋ boŋ hamney feeri, araŋ bankaarayey mo, araŋ ma si i tooru-tooru*, zama araŋ ma si bu se, Rabbi ma si dungu jama kulu se mo. Amma araŋ nya-izey, kaŋ yaŋ ga ti Israyla dumo kulu ga baray danjo kaŋ Rabbi diyandi din sabbay se.
7Og I skal ikke gå bort fra inngangen til sammenkomstens telt, forat I ikke skal dø; for Herrens salvings-olje er på eder. Og de gjorde som Moses sa.
7 Araŋ wo, araŋ ma si fatta ka fun kubayyaŋ hukumo meyo gaa, zama araŋ ma si bu se, zama Rabbi tuusuyaŋ jiyo go araŋ gaa.» Yaadin no i te, mate kaŋ Musa ci i se.
8Og Herren talte til Aron og sa:
8 Waato din gaa no Rabbi salaŋ Haruna se ka ne:
9Vin eller sterk drikk skal hverken du eller dine sønner drikke når I går inn i sammenkomstens telt, forat I ikke skal dø - det skal være en evig lov for eder, fra slekt til slekt -
9 «Araŋ ma si duvan* wala baji kulu haŋ, nin wala ni izey, saaya kaŋ araŋ ga furo kubayyaŋ hukumo ra, zama araŋ ma si bu se. Woodin no ga goro hin sanni kaŋ ga duumi araŋ banda kulu se.
10så I kan gjøre forskjell mellem hellig og vanhellig, mellem urent og rent,
10 Yaadin gaa no araŋ ga bay ka fayanka haŋ kaŋ go fayante nda boro kulu wane game ra. Araŋ ma bay mo haŋ kaŋ ga harram nda haŋ kaŋ ga hanan k'i fay waani.
11og lære Israels barn alle de lover som Herren har kunngjort dem ved Moses.
11 Koyne, zama araŋ ma Rabbi hin sanney kulu dondonandi Israyla izey se, danga mate kaŋ cine a ci i se Musa me ra.»
12Så sa Moses til Aron og hans sønner Eleasar og Itamar, som ennu var i live: Ta det matoffer som er tilovers av Herrens ildoffer, og et det usyret ved siden av alteret; for det er høihellig.
12 Woodin banda Musa salaŋ Haruna nda nga izey kaŋ yaŋ cindi se, kaŋ ga ti Eliyezar da Itamar. A ne: «Wa ŋwaari sarga kaŋ cindi sambu kaŋ i na sargay salle Rabbi se danji ra d'a. Araŋ ma s'a ŋwa da dalbu, sargay feema jarga, zama hari hanno no gumo.
13I skal ete det på et hellig sted, for det er din og dine sønners fastsatte del av Herrens ildoffer; således er det mig befalt.
13 Araŋ m'a ŋwa nangu hananta ra, zama woodin araŋ d'araŋ izey baa no. Araŋ ga du woodin sargayey ra kaŋ i ga salle Rabbi se danji ra, zama yaadin no a ci ay se.
14Og svinge-brystet og løfte-låret skal I ete på et rent sted, du og dine sønner og dine døtre med dig; for det er gitt dig og dine barn som eders fastsatte del av Israels barns takkoffer.
14 Ganda kaŋ i ga feeni mo, da tanja kaŋ i ga sambu beene ka salle, ngey mo araŋ m'i ŋwa nangu kaŋ ga hanan ra, nin da ni ize arey da ni ize wayey. Rabbi n'i no nin da ni izey se. Nin da ni izey baa no Israyla izey saabuyaŋ sargayey ra.
15Løfte-låret og svinge-brystet skal de bære frem sammen med ildofferfettstykkene og svinge dem for Herrens åsyn; og det skal være din og dine barns fastsatte del til evig tid, således som Herren har befalt.
15 Waati kaŋ i ga kande maano kaŋ i ga ton ka salle, i ma kande tanja mo kaŋ i ga sambu beene, nga nda ganda kaŋ i ga feeni, zama i m'a feeni k'a salle Rabbi jine. I ga ciya nin da ni izey waney. Hin sanni kaŋ ga duumi no, danga mate kaŋ Rabbi ci.»
16Da nu Moses spurte efter syndoffer-bukken, viste det sig at den var opbrent; da blev han vred på Eleasar og Itamar, Arons sønner som ennu var i live, og han sa:
16 Musa na zunubi se sargay hincin jindo ceeci nda himma, amma a kaa ka gar i n'a ton ka te boosu. A te bine mo Haruna izey kaŋ cindi se, kaŋ yaŋ ga ti Eliyezar da Itamar. A ne i se:
17Hvorfor har I ikke ett syndofferet på det hellige sted? Det er jo høihellig, og han har gitt eder det forat I skal bortta menighetens syndeskyld og gjøre soning for dem for Herrens åsyn.
17 «Ifo se no araŋ mana zunubi se sargay hamo ŋwa Nangoray Hananta ra, zama hari hanno no gumo. Woodin banda, Irikoy n'a no araŋ se, araŋ ma jama taalo jare ka sasabandiyaŋ te i se Rabbi jine.
18Blodet blev jo ikke båret inn i helligdommen; derfor skulde I ha ett kjøttet på det hellige sted, således som jeg har befalt.
18 A go mo, araŋ mana kond'a kuro Nangu Hananta ra haray. Doŋ araŋ ma si jaŋ k'a ŋwa Nangoray Hananta ra, mate kaŋ ay ci araŋ se.»
19Da sa Aron til Moses: De har jo idag ofret sitt syndoffer og sitt brennoffer for Herrens åsyn, og enda er slik en ulykke* hendt mig. Om jeg nu hadde ett syndoffer idag, skulde da det ha vært godt i Herrens øine? / {* 3MO 10, 1-5.}
19 Amma Haruna salaŋ Musa se ka ne: «Hunkuna i na ngey zunubi se sarga d'i sargay summaara kaŋ i ga ton salle Rabbi jine, amma guna haŋ kaŋ te ay se. D'ay na zunubi se sarga ŋwa hunkuna, a ga kaan Rabbi se, wala?»
20Da Moses hørte dette, syntes han det var rett.
20 Kaŋ Musa maa woodin, a kaan a se.