¹Huan, unaute aw, khalam thilpiak thute jaw na theih louh uh ka ut kei hi.

¹Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig.

²Jentelte na hih lai un bangchidan peuha honpi lai un leng, huai milim pautheiloute lamah pi mangin na om uh chih na thei uhi.

²I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.

³Huaijiakin, kuamahin, Pathian Khaa thugenin, Jesu jaw hamsiatin om hen, a chi ngei kei uh; huan, kuamahin, Kha Siangthou kia loungalin, Jesu jaw Toupa ahi, a chi ngei kei uh chih kon theisak ahi.

³Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger: »Förbannad vare Jesus», så kan ej heller någon säga: »Jesus är Herre» annat än i den helige Ande.

⁴Huan, thilpiak tuamtuam a oma, Kha bel kikhat ahi.

⁴Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme.

⁵Nasepna tuamtuam leng a om, himahleh Toupa bel khat ahi.

⁵Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme.

⁶Nasepsakna tuamtuam leng a om, ahihhangin Pathian bel khat ahi – mi tengtenga bangkim sempa tuh.

⁶Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla.

⁷Himahleh phattuam chiatna dingin Kha theihsakna michih kianga piak chiat ahi.

⁷Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta.

⁸Mi khat kiangah, khain pilna thu a pia hi; midang kiangah, huai kha mahin theihna thu a pia hi;

⁸Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,

⁹Huan, midang kianga, huai kha mah-in, ginna a pia hi; midang kiangah hihdam theihna a pia hi;

⁹åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande,

¹⁰Midang kiangah thillamdang hihtheihna, midang kiangah tugen theihna, midang kiangah khate theihkak theihna, midang kiangah pau chi tuamtuamte, midang kiangah paute hilhchetna.

¹⁰åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

¹¹Himahleh, hiaite tengteng Kha khat leh akikhat mahin, mi chih kiangah a deih bang jela hawm chiatin a sem jel hi.

¹¹Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva.

¹²Pumpi i chih khat ahia, hiang a neia, pumpi hiangte tengteng, tam mahle uh, pumpi khat ahi ngala; Kris tuh huchibangmah ahi hi.

¹²Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus.

¹³I vek un pumpi khata om dingin Kha khata baptisin i omta ua – Judate hiam, Griskte hiam, sikhate hiam sikhalou hiam- huan i vek un Kha khat akipan dawnsakin i omta ngal ua.

¹³Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

¹⁴Pumpi i chih hiang khat kia ahi ngal keia, hiang tampi ahi jaw.

¹⁴Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många.

¹⁵Khepekin, khut ka hih louh jiakin pumpia pang ka hi kei, chileh, huai thu jiakin pumpia panglou ahi tuan kei.

¹⁵Om foten ville säga: »Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen», så skulle den icke dess mindre höra till kroppen.

¹⁶Huan, bilin, mit ka hih louh jiakin pumpia pang ka hi kei, chileh, huai thu jiakin pumpia panglou ahi tuan kei.

¹⁶Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.

¹⁷Pumpi tengteng mit hi vek leh, ging jakna pen koiah a om dia? A vekin ging jakna hileh, gim jakna pen koiah a om dia?

¹⁷Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten?

¹⁸Himahleh Pathianin hiang khempeuh pumpi ah a utna peuh ah a omsak chiatta hi.

¹⁸Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat.

¹⁹Huchiin, huai tengteng hiang khat kia hileh, pumpi pen koi ah a om dia?

¹⁹Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen?

²⁰Ahihhangin hiang tampi ahi jaw uh, himahleh, pumpi khat kia ahi ngal ua.

²⁰Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda.

²¹Huan, mitin, khut kiangah, Bangmahin kon deih kei, a chi theikei; luin leng khepekte kiangah, Bangmahin kon deih kei, a chi thei sam kei hi.

²¹Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.»

²²Ahi, huchih naksangin, pumpi hiang hat dia kilawm loupente a kiphamoh zo mahmah uhi;

²²Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga.

²³Huchiin, pumpi hiang pahtawi tham louh jawa i sehte, huaite ngei tuh i pahtawi jaw uhi; huan, i hiang kilawm louten kilawmna thupijaw a mu jel uhi;

²³Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,

²⁴I hiang kilawm ten bel huchibang a hih a kiphamoh kei uhi. Pathianin, kilawmna neilou hiang tuh pahtawi zopenin, pumpi tuh a lemkhawm zo ngala,

²⁴under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder,

²⁵Huchia pumpia kikhenna himhim omloua, ahiangten kibang taka a kibuaipih tuah theih jawkna ding un.

²⁵så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.

²⁶Huchiin, hiang khatin a thuak leh, hiang tengtengin a thuak pih jela, hiang khat pahtawia a om leh, hiang tengtengin a kipahpih jel hi.

²⁶Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den.

²⁷Huchiin noute Kris pumpi pen na hi ua, ahiangte na hi chiat lai uhi.

²⁷Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån.

²⁸Huan, Pathianin khenkhat saptuam lakah a honkoiha – a khatna ah sawltakte, a nihna ah thugenmite, a thumna ah heutute a koiha; huai nungin thillamdang hihte a oma; huai nungin hihdam theihna thilpiakte, panpih theihna thilpiakte, vaihawm siamna thilpiakte, pautheihlouh chi tuamtuama thugen theihna thilpiakte a om nawn hi.

²⁸Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål.

²⁹A vek un sawltak ahi vek uhia? A vek un thugenmi ahi vek uhia? A vek un heutu ahi vek uhia?

²⁹Icke äro väl alla apostlar? Icke äro väl alla profeter? Icke äro väl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar?

³⁰A vek un thillamdang hihmi ahi vek uhia? A vek un hihdim theihna thilpiakte a nei vek uhia? A vek un pautheihlouhtein thu a gen vek uhia?A vek un thuhilhchianmi ahi vek u hia? Thilpiak thupipen te lunggulh mahmah jaw un. Huan, lampi hoih sem ka honensak ding hi.

³⁰Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda?

³¹A vek un thuhilhchianmi ahi vek u hia? Thilpiak thupipen te lunggulh mahmah jaw un. Huan, lampi hoih sem ka honensak ding hi.

³¹Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största. Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg.