¹Mihing paute leh angel paute-in thugen mahleng, itna ka neih keileh, dak ging lel hiam, dakkhutbet ging lel hiam ka hi ding hi.

¹Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.

²Huan, thugen theihna neiin, thuguk tengteng leh theihna tengteng thei vekin, mual suan theihna khop hial ginna kim nei mahleng, itna ka neih keileh, bangmah ka hi kei hi.

²Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.

³Huan, mi gentheite vakna dingin ka sum tengteng pe vek mahleng, ka pumpi leng kang dingin kipe mahleng, itna ka neih keileh, kei dingin bangmah a phatuam kei.

³Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.

⁴Itna-in a dohzou a, a migi a: itna-in a haza kei a, a kisathei sam kei;

⁴Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.

⁵Itna a ki-uangsak kei a, a huham sam kei. Itna-in amah thulou thu a sa lou kei a, amah angsung a khual sam kei; a hehbaih kei a, hehsain a omden sam kei;

⁵Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.

⁶Itna-in gilou a kipahpih kei a, a dik a kipahpih jaw.

⁶Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.

⁷Itna-in bangkim a thuak teitei a, bangkim a gingta a, bangkim a lamen a, bangkim a thuak khe jel hi.

⁷Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

⁸Itna jaw chikchiang mahin a bei kei ding: a hihhangin, thugennate om mahleh, hihtawp a hong hi ding a, pautheihlouhte om mahleh a hongtawp ding a, theihna bang om mahleh hihtawp a honghi ding.

⁸Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.

⁹A kimlou in i thei a, a kimlou in thu i gen uhi:

⁹Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;

¹⁰A kim a hongtun chiangin a kimlou hihtawp a hita ding.

¹⁰men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.

¹¹Ka naupan laiin naupang pauin ka pai a, naupang theihin ka theia, naupang ngaihtuahin ka ngaihtuah nak: tua ka hongpichin nungin naupang hihdan ka tawpta.

¹¹När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.

¹²Tuin jaw limlangah i mu milmial ahi, huai hun chiangin jaw kimaituahin a hita ding. Tuin jaw a kim-louin ka theia, himahleh huai hun chianginjaw theihkhita ka om bangin ka thei kim ta ding ahi.Huchiin, hiai thumte, ginna, lametna, itna, a om gige ding; huan, huaitea a thupipen tuh itna ahi.

¹²Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

¹³Huchiin, hiai thumte, ginna, lametna, itna, a om gige ding; huan, huaitea a thupipen tuh itna ahi.

¹³Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.