1Na lak uah kingaih a om chih thu a thang vengvung ahi; huchibang kingaih Jentelte laka leng om ngeilou, na lak ua mi khatin amah pa ji a kitenpih.
1Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.
2Huan, huai thil hihpa tuh na lak ua kipan delh khiakna dinga lungngaih naksangin na kisaktheih pih jaw uhi.
2Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.
3Kei mahmah, pumpiin ka pang kei naa, kha ah jaw ka panga, thil huchitel hihpa tuh tuin leng Toupa Jesu minin na lak ua pang bang takin ka ngaihtuahkhinta hi,
3Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:
4Noumau leh ka kha i Toupa Jesu thilhihtheihnaa kikhawmin,
4i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vår Herre Jesu kraft,
5Mi huchibang jaw, a kha Toupa ni chia hotdama a om theihna dingin a sa tuh hihmang dingin, Setan pe lehang ka chi ahi.
5och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.
6Na kisaktheihna uh hoihlou hi. Silngou tawmchikin tanghou beu a pumin a jel sual nak chih na theikei ua hia?
6Det är icke väl beställt med eder berömmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen?
7Silngou panglou na hih mahbang un tanghou beu thak na honghih theihna ding un silngou luipen paisiang un. I paikan Ankuangluina ding leng a gouta ngal ua, huai Kris tuh:
7Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg. I ären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus.
8Huaijiakin, ankuanglui ni hang silngou luia ankuanglui louin, nunsia leh gitlouhna silngoua leng ankuanglui sam lou in, takna leh thutak tanghou silngou soh louhin ankuang i lui zo ding uh.
8Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.
9Ka laikhak ah kingaihhatte kithuahpih lou dingin na kiang uah ka gelh a;
9Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något umgänge med otuktiga människor --
10Hia khovel a kingaih hatte hiam, huaiham lah lepgute hiam, milimbete hiam kithuahpih hetlouh ding chi ka hi kei a; huchibang hileh khovela kipan na pai khiakuh kul ding ahi ngal a.
10detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars måsten I ju rymma ur världen.
11Tun bel, kuapeuh, Unau min po ngalin, kingaihhatmi hiam, mi huaiham hiam, milim bemi hiam, hanhatmi hiam, zukham hatmi hiam, lepgumi hiam hileh, kithuahpih lou dingin na kiang uah ka gelh ahi; mi huchibang kiangah nek leng ne lou dingin.
11Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.
12Po lama mite lah, ken banga hia ka ngaihtuah ding om? Nou sung lama mite hilou hia na ngaihtuah ding uh?Po lama mite bel Pathianin ngaihtuah jel hilou hia? Huai mi giloupa tuh na lak ua kipan delh khia un.
12Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma;
13Po lama mite bel Pathianin ngaihtuah jel hilou hia? Huai mi giloupa tuh na lak ua kipan delh khia un.
13dem som äro utanför skall Gud döma. »I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.»