¹Unaute aw, na lak ua, ka lutna uh ana thawnta kei chih noumau mahin na thei ngal ua;

¹I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.

²A thawn hih naksangin, huai malamin, na theihsa bangun, Philippi khua ah gimthuak leh zumhuai taka bawla ka om nungun, dalna thupitak lakah leng Pathian tanchin hoih na kiang ua gen dingin ka Pathian uah hangsanna ka nei jaw uhi.

²Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.

³Ka thugen uh juaua pawt ahi ngal keia, sianlouhnaa suak leng ahi keia, zekhemnain leng ahi sam keia;

³Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;

⁴Tanchin hoih kepsaka om dinga Pathian hoihsak mi ka hih bang ngei un, mihing hihkipak ding bang hiloua ka lungtang uh zeetpa Pathian hih kipak jawin, thu ka gen jel uh ahi jaw hi.

⁴utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.

⁵Chiklai peuh inleng kimaitang phatna thu hiam, huaiham khuhmangna ding thu hiam ka zong ngei kei uh chih na thei uh; Pathian hontheihpihpa ahi.

⁵Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.

⁶Kris sawltak ka hih jiakun mi adingin chimtakhuaipi hi thei mah le ung, mihing lakah-nou lakah leh midangte lakah leng, pahtawina ka zong ngei sam kei uhi.

⁶Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,

⁷Nu naupom, amah tate hawmthoh taka kem bangin, na lakuah nunnem takin ka om jaw uhi.

⁷fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.

⁸Huchiin, ittaka nou kon lunggulh tuntun jiakun, Pathian tanchin hoih kia hilou-in, koumau hinna leng honpiak hial ka ut mahmah uhi.

⁸I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.

⁹Unaute aw, ka sep tawl dan u leh ka sepgim dan uh na theigige uhi; na lak uah kuamah ka suktuailuai louhna ding un, sun leh jana nasemin, Pathian tanchinhoih nou ka honhilh uhi.

⁹I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.

¹⁰Nou gingtate tunga siangthou tak leh diktak leh dembeia ka omdan uh a hontheihpihte na hi uhi, huan, Pathian leng.

¹⁰I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.

¹¹Na theih mah bangun, Pain amah tate tunga ahih banga hasuan leh khamuanin nou kontheisak uh,

¹¹Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,

¹²Amah gam leh thupinaa nou honsamlutpa Pathian mi hi dia kilawmhima na hin theihna dingun.

¹²och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.

¹³Hiai jiakin tawp louin Pathian kiangah kipahthu ka gengen uhi, Pathian thu koumau akipana na muh uh, na san lai un leng, mihing thu sang bangin na sang kei ua; Pathian thu ahihna bangtaka na san jawk jiak un; huai tuh Pthiana ahi hima, gingta mi noumau sunga sem jel mah ahi.

¹³Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.

¹⁴Nou, unaute aw, Juda gama Pathian saptuam pawl Kris Jesua omte juite na nahi ua, amau tuh Judate laka thuak bang un, nou leng noumau gam mite lakah na thuak sam ngal ua.

¹⁴I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --

¹⁵Huai Judaten tuh Toupa Jesu leh jawlneite leng a that ua, kou leng a hondelh khia ua, Pathian a sulungkim kei ua, mi tengteng a kalh nak uhi;

¹⁵av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,

¹⁶Hotdam a hih theihna ding ua Jentelte kiang a thugen a honkham ua, a khelhna uh hih dim gige dingin; himahleh, thangpaihna tuh a khawk theihtawpin a tunguah a hontungta hi.

¹⁶i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.

¹⁷Ahihhangin, unaute aw, sawtlou kala dia noumau toh lungtang lama kikhen loua, pumpi lam kiaa kikhena i om takdih jiakin, kilawp taka na mel uh mu dingin ka pang sansan uhi.

¹⁷Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.

¹⁸Na kiang ua hongpai ka tum chiltel ngal ua. Kei Paula ngei inleng nihvei tak hongpai ka natuma, himahleh Setanin a hondal nak ahi.

¹⁸Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.

¹⁹Ka lametna u hiam, ka kipahna u hiam, ka lallukhu suan u hiam bang ahia leh? A hongpai chiangin i Toupa Jesu maah noumau mah na hi kei ding ua hia?Nou khawngmah ka suan uh leh ka kipahna uh na hi uhi.

¹⁹Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?

²⁰Nou khawngmah ka suan uh leh ka kipahna uh na hi uhi.

²⁰Ja, I ären vår ära och vår glädje.