1Huchiin, ka thuak zoh tak louh phet un Athen khuaah koumau kia nutsiahin om le ung hoih ka sa ua,
1Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten,
2I unaupa uh. Timothi, Kris tanchin hoih lama Pathian nasempa bel, nou honhihkip ding leh na ginna lam ua nou honkhamuan dingin, kon sawlta uhi.
2och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,
3Hiai gimthuaknate jiaka kuamah a linlouhna ding un. Hiaite bang thuak dinga seh ka hi uh chih, noumau ngeiin na thei ngal ua.
3så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda.
4Na kiang ua ka om lai un gimthuak ding ka hi uh chih ka honhilh khol ua; huchibang ngeiin a tungta hi, huai tuh na thei uhi.
4Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I.
5Hiaijiakin ka thuak zoh tak louh nungin, khempan nou a honkhem puk kha dia, ka sepgimna uh a thawn kha ding, chiin, na gindan uh ka natheihna dingin mi ka honsawl ahi.
5Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt.
6Himahleh, Timothi tuh noumau akipana tua ka kiang uh a hongtunin, non muh ka ut mahmah sang un nou leng honmuh ut mahmahin hehpihtakin na hontheigige uh chih thu leh, na ginna uh leh na itna tanchin uh kipahhuai takmai a honpuaka;
6Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder,
7Huchi a hih jiakin, unaute aw, ka mangbatna uleh gimthuakna tengteng ah, na ginna jiak un na tung thu uah lungmuanin ka omta uhi;
7nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande.
8Tun tuh ka hingta uhi. Toupaa na din kip phot uleh.
8Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren.
9I Pathian ma uah na tung ua ka kipahna tengteng jiak un noumau lamthu ah Pathian kiangah bangchibang kipathu ke gen thei zojen ding uam aw;
9Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud?
10Na mel uh ka muh theihna ding uleh, na ginna lam ua na taksap awng uh kon huksak theihna ding un sun leh jana nakpi taka thumin?
10Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro.
11Huchiin, i Pathian, i Pa ngei un, i Toupa Jesuin leng, na kiang lam uah honpi hen.
11Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder.
12Huan, noumau lama itna ka hauh bang un, noumau lamah kiit tuah chiatna leh mi tengteng lamah itna Toupa nou honhihkhang jelpan honhau sak hen;Huchia, i Toupa Jesu a misiangthou tengteng toh a hongpai chainga, i Pathian leh a Pa maa na lungtangte uh siangthouna lamah gensiatbeia om dinga nou a honhihkip theihna dingin.
12Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder,
13Huchia, i Toupa Jesu a misiangthou tengteng toh a hongpai chainga, i Pathian leh a Pa maa na lungtangte uh siangthouna lamah gensiatbeia om dinga nou a honhihkip theihna dingin.
13så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.