¹Huai thil zohin Athen khua akipan Paula a pawta, Korinth khua ah a hohta a.

¹Därefter lämnade Paulus Aten och kom till Korint.

²Huan, a min Akuila, Juda khat a mu a, huai mi tuh Ponta gama piang ahi a, Klaudiain Juda tengteng Rome khua akipan pawt thu a piak jiakin a ji Priscilla toh Itali gama kipan hongtung phet ahi ua. Huan, Paula tuh huai mite kiangah a tungta hi,

²Där träffade han en jude vid namn Akvila, bördig från Pontus, vilken nyligen hade kommit från Italien med sin hustru Priscilla. (Klaudius hade nämligen påbjudit att alla judar skulle lämna Rom.) Till dessa båda slöt han sig nu,

³huan, a nasep bang uh sem ahih jiakin amau a kikoppih a, a semkhawm uhi; a nasep uh tuh puanin bawl ahi.

³och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro nämligen till yrket tältmakare.

⁴Huan, Khawlni peuhin kikhopna in ah chitaktakin thu a gen jela, Judate leh Grikte thuzoh a tum jel hi.

⁴Och i synagogan höll han var sabbat samtal och övertygade både judar och greker.

⁵Huan, Masidonia gam akipan Sila leh Timothi a hongsuk un, Paula tuh thugen kiain a omta hi, tua Jesu Kris tuh ahi chih Judate kiangah a hilhchian jel hi.

⁵När sedan Silas och Timoteus kommo ditned från Macedonien, var Paulus helt upptagen av att förkunna ordet, i det att han betygade för judarna att Jesus var Messias.

⁶Himahleh, a kalh un a gensia ua, Paulain a puan a singa, a kiang uah, na sihna moh uh noumau pua un; kei jaw ka hula hi; tuban Jentelte kiangah ka pai ding, a chi a.

⁶Men när dessa stodo emot honom och foro ut i smädelser, skakade han stoftet av sina kläder och sade till dem: »Edert blod komme över edra egna huvuden. Jag är utan skuld och går nu till hedningarna.»

⁷Huan, huai akipan a paia, a min Tita Justa mi khat in ah a lut a, huai min Pathian a be jel hi, a in leng kikhopna in toh a kizom ahi.

⁷Och han gick därifrån och tog in hos en man vid namn Titius Justus, som »fruktade Gud»; denne hade sitt hus invid synagogan.

⁸Huan, Krispa, kikhopna in heutuin a inkuanpihte tengteng toh Toupa a gingta a, Korinth khua a mi tampi inleng jain a gingta ua, baptisma a tangta uhi.

⁸Men Krispus, synagogföreståndaren, kom med hela sitt hus till tro på Herren; också många andra korintier som hörde honom trodde och läto döpa sig.

⁹Huan, janin Toupan Paula kiangah mengmu bangin. Lau kenla, dai louin thu gen jel in;

⁹Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: »Frukta icke, utan tala och tig icke;

¹⁰Kei na kiangah ka om a kei hiam, sihna dingin kuamahin na tungah khut a kha kei ding uhi; hiai khua ah mi tampi ka nein gala, a chi a.

¹⁰ty jag är med dig, och ingen skall komma vid dig och göra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.»

¹¹Huan, Paula huaiah a lak uah Pathian thu hilhin kum khat leh kha guk a omta hi.

¹¹Så uppehöll han sig där bland dem ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.

¹²Huan, Gallio tuh Akaia gamukpa a hih lain Judaten kituakin Paula a sual ua, vaihawmna tutphah maah a pi ua;

¹²Men när Gallio var landshövding i Akaja, reste sig judarna, alla tillhopa, upp mot Paulus och förde honom inför domstolen

¹³Huai mi phiangsanin dan lou bangin a Pathian be dingin mi a khempuk ahi, a chi ua.

¹³och sade: »Denne man förleder människorna att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.»

¹⁴Huan, Paulain a dawn dek leh, Gallioin, Judate kiangah, Judate aw, hiai khawng thil diklou thu hiam, thil hihkhelh thu hiam bek hileh, pel louin kon awlmoh dinga;

¹⁴När då Paulus ville öppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: »Vore något brott eller något ont och arglistigt dåd begånget, då kunde väl vara skäligt att jag tålmodigt hörde på eder, I judar.

¹⁵himahleh, thute, minte, noumau dante tungthu lel ahihleh jaw moumau kingaihtuah jaw un; ken jaw huchibang thu ngaihtuah ka ut kei, a chi a.

¹⁵Men är det någon tvistefråga om ord och namn eller om eder egen lag, så mån I själva avgöra saken; i sådana mål vill jag icke vara domare.»

¹⁶Huan, vaihawm tutphah akipanin amau a delhkheta hi.

¹⁶Och så visade han bort dem från domstolen.

¹⁷Huan, Grik mi tengtengin kikhopnain heutu Sosotheini a man ua, vaihawm tutphah maah a vua ua. Gallioin huai a thilhih uh khawk a sa kei hi.

¹⁷Då grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogföreståndaren, och slogo honom inför domstolen; och Gallio frågade alls icke därefter.

¹⁸Huan, huai zohin Paula ni sawttak a tam nilouha; huai zohin unaute kamphain a khena, huai akipan Suria gam lam ah longin a paita, a kiangah Priscilla leh Akuilla leng a pai sam uhi, Paulain thuchiam a neih jiakin Kenkriai khua ah sam a met phot a.

¹⁸Men Paulus stannade där ännu ganska länge. Därpå tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien, åtföljd av Priscilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud; han hade nämligen bundit sig genom ett löfte.

¹⁹Huan, Ephesa a tung ua, huaiah amau a nuseta; amahbel kikhopna in ah a lut a, Judate kiangah chitaktakin thu a gen tadih hi.

¹⁹Så kommo de till Efesus, och där lämnade Paulus dem. Själv gick han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna.

²⁰Huan, sawt deuh tam dingin a khou ua, himahleh a kiawi kei,

²⁰Och de bådo honom att han skulle stanna där något längre; men han samtyckte icke därtill,

²¹Pathianin a phal leh na kiang uah ka hong nawn ding, chiin, kampha in a khena, Ephesa khua akipan longin a paita.

²¹utan tog avsked av dem med de orden: »Om Gud vill, skall jag vända tillbaka till eder.» Och så lämnade han Efesus.

²²Huan, Kaisaria khua ah a hongkaia, Jerusalem khua ah a hohtou a, saptuamte chibai a buka; huai khitin Antiok khua ah a hohsukta hi.

²²Och när han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och hälsade på hos församlingen och for därefter ned till Antiokia.

²³Huan, huaia sawt ngial a om nungin a pai nawna, nungjuite tengteng hihkipin Galatia gam leh Phrigia gam a tawnsuak vek hi.

²³Sedan han hade uppehållit sig där någon tid, for han vidare, och färdades först genom det galatiska landet och därefter genom Frygien och styrkte alla lärjungarna.

²⁴Huan, Juda khat, a min Apollo, Aleksandria khua a piang, mi piltak, Ephesa khua ah a hohsuka; aman laisiangthou a nak theih mahmah a.

²⁴Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, bördig från Alexandria, en lärd man, mycket förfaren i skrifterna.

²⁵Huai mi tuh Toupa Lampi thu zilsa ahia, lungsima phatuamngaitak a hih jiakin Jesu a hilh jel hi, Johan baptisma thu kia a thei lel a.

²⁵Denne sade blivit undervisad om »Herrens väg» och talade, brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fastän han allenast hade kunskap om Johannes' döpelse.

²⁶Huan, kikhopna in ah hangtakin thu a gen panta a. Huchiin Priskilla leh Akuilain a thugen a jak un, a in uah a kiangah Pathian Lampi thu kichian semin a hilhchianta uhi.

²⁶Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. När Priscilla och Akvila hörde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om »Guds väg».

²⁷Huan, aman Akai agama paikai a tup takin unauten a hasuan ua, amah a nakipahpihna ding un nungjuite kiangah lai a gelhsak uhi; huan, a tunin, Pathian hehpihna jiaka gingtate nakpitakin a panpih a;vantang theihin Judate nakpitakin a seldonga, laisiangthou zangin tua Jesu Kris tuh ahi chih a theisak hi.

²⁷Och då han sedan ville fara till Akaja, skrevo bröderna till lärjungarna där och uppmanade dem att taga vänligt emot honom. Och när han hade kommit fram, blev han dem som trodde till mycken hjälp, genom den nåd han hade undfått.

²⁸vantang theihin Judate nakpitakin a seldonga, laisiangthou zangin tua Jesu Kris tuh ahi chih a theisak hi.

²⁸Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade genom skrifterna att Jesus var Messias.