¹Huan, Jakob a pa mikhuala a omna gam, Kanan gamah, a om a.

¹Men Jakob bosatte sig i det land där hans fader hade bott såsom främling, nämligen i Kanaans land.

²Hiaite Jakob suante ahi uh: Joseph, kum sawm leh kum sagih a upa ahihin, a ute toh ganhon a khak ua; amah naupang ahi laia, a pa jite Bilha leh Zilpa tapate kiangah a om a; huan, Joseph in a gitlouh thuthang uh a pa uh kiangah a tun a.

²Detta är berättelsen om Jakobs släkt. När Josef var sjutton år gammal, gick han, jämte sina bröder, i vall med fåren; han följde då såsom yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, söner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om dem.

³Huan, Israel in Joseph, a teklam ta ahihjiakin a tate tengteng sangin a it jaw a: huchiin, puannak tual ze tuamtuam a gial abawl saka.

³Men Israel hade Josef kärare än alla sina andra söner, eftersom han hade fött honom på sin ålderdom; och han lät göra åt honom en fotsid livklädnad.

⁴Huan, a pa un amah bel a ute tengteng sangin a it jaw chih a uten ana theita ua; huchiin, amah amudah mahmah uh, kam hoih himhim in a houpih thei takei uhi.

⁴Då nu hans bröder sågo att deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, blevo de hätska mot honom och kunde icke tala vänligt till honom.

⁵Juan, Joseph in mang a neia, a ute a hilha: huchiin, amah a mudah semsem uh.

⁵Därtill hade Josef en gång en dröm, som han omtalade för sina bröder; sedan hatade de honom ännu mer.

⁶Huan, aman, a kiang uah, hehpihtakin ka mang thu ngai dih uh:

⁶Han sade nämligen till dem: »Hören vilken dröm jag har haft.

⁷Ngai un, lou ah buhphalte I na gak ua, huan, ngai un, kei buhphal a hong thou a, a ding nemnom a; huan, ngai un, nou buhphalten a hong um ua, kei buhphal chibai a buk chiat uh, achia.

⁷Jag tyckte att vi bundo kärvar på fältet; och se, min kärve reste sig upp och blev stående, och edra kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve.»

⁸Huan, a uten, a kiangah, nang soplaiin ka tunguah vai na hawm mahmah ding maw? Nang soplaiin ka tunguah thu na nei mahmah ding maw? achi ua. Huchiin, a mang jiakin amah a mudah semsem uh.

⁸Då sade hans bröder till honom: »Skulle du bliva vår konung, och skulle du råda över oss?» Och de hatade honom ännu mer för hans drömmars skull och för vad han hade sagt.

⁹Huan, mang dang a nei nawn a, a ute ahilh nawna, ngai un, mang ka nei nawna; ngai un, ni khawng, kha khawng, aksi sawm leh khat ten chibai a honna buk zenhouh uh ka chi, achia.

⁹Sedan hade han ännu en annan dröm som han förtäljde för sina bröder; han sade: »Hören, jag har haft ännu en dröm. Jag tyckte att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.»

¹⁰Huan, a pa a hilh a, a ute leng; huchiin, a pan a tai a, akiangah, mang na neih bangchi mang ahia? Kei leh na nu leh na uten leisiin chibai kon buk mahmah ding u maw? Achia.

¹⁰När han förtäljde detta för sin fader och sina bröder, bannade hans fader honom och sade till honom: »Vad är detta för en dröm som du har haft? Skulle då jag och din moder och dina bröder komma och buga oss ned till jorden för dig?»

¹¹Huan, a uten amah a haja ua; a pa bel a thugen a lungsim in apai nilouh hi.

¹¹Och hans bröder avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt minne.

¹²Huan, a ute Sekem ah apa uh ganhon khak in ahoh ua.

¹²Då nu en gång hans bröder hade gått bort för att vakta sin faders får i Sikem,

¹³Huan, Israel in, Joseph kiangah, na uten Sekem ah a hina maw ganhon a khak uh? Hongpai dih, a kiang uah ka honsawl ding, achia.

¹³sade Israel till Josef: »Se, dina bröder vakta fåren i Sikem; gör dig redo, jag vill sända dig till dem.» Han svarade honom: »Jag är redo.»

¹⁴Huan, aman, a kiangah, na ute a dam dam na uhiam, ganhon leng a dam dam na uhiam ve en inla, a tanchin uh honghilh nawnin, achia. Huchiin, Hebron guam a kipan a sawl khia a, huan, aman Sekem a vapha hi.

¹⁴Då sade han till honom: »Gå och se efter, om det står väl till med dina bröder, och om det står väl till med fåren, och kom tillbaka till mig med svar.» Så sände han honom åstad från Hebrons dal, och han kom till Sikem.

¹⁵Huan, mi kuahiam in amah a mua, ngaiin, pawn ah a vakvak a: huchiin, miin, bang zong na hia? chiin, a donga.

¹⁵Där mötte han en man, medan han gick omkring villrådig på fältet; och mannen frågade honom: »Vad söker du?»

¹⁶Huan, aman, Ka ute zong ka hi: hehpihtakin, ganhon a khah na uh honhilh ve, a chi a.

¹⁶Han svarade: »Jag söker efter mina bröder; säg mig var de vakta sin hjord.»

¹⁷Huan, miin, hiai akipana pawt hive un: Dothan ah I hoh ding uh, a chih uh ka ja, achia. Huan, Joseph in a ute a delh a, Dothan ah a vamu hi.

¹⁷Mannen svarade: »De hava brutit upp härifrån; ty jag hörde dem säga: 'Låt oss gå till Dotain.'» Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.

¹⁸Huan, amau, gamla pia kipan a na gal muh ua, huchiin, a kiang nai uh a tun main, amah thah ding thu a phial uhi.

¹⁸När de nu på avstånd fingo se honom, innan han ännu hade hunnit fram till dem, lade de råd om att döda honom.

¹⁹Huan, amau, En un, mang neipa a hong.

¹⁹De sade till varandra: »Se, där kommer drömmaren.

²⁰Khai, I that dia, kokhuk khatah I khe ding uh, huan, sahangin a kei, chi nani; huchiin a mangte bangchi bangin a oma chih I thei mai ding uh, a kichi ua.

²⁰Upp, låt oss dräpa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi säga att ett vilddjur har ätit upp honom. Så få vi se huru det går med hans drömmar.»

²¹Reuben in huai a na jaa, a khut ua kipanin a hong kheta; a thah jaw I that tel kei ding uh, a chi a.

²¹Men när Ruben hörde detta, ville han rädda honom undan deras händer och sade: »Låt oss icke slå ihjäl honom.»

²²Huan, Reuben mahin, apa uh kianga pi theihna dinga a khut ua kipana a hotkhiak theihna dingin, a kiang uah, sisan jaw suah kei un, gamdai ah kokhuk ah khia unla, khut jaw a tungah kha kei un, a chi hi.

²²Ytterligare sade Ruben till dem: »Utgjuten icke blod; kasten honom i brunnen här i öknen, men bären icke hand på honom.» Han ville nämligen rädda honom undan deras händer och föra honom tillbaka till hans fader.

²³Huan, hichi ahi a, Joseph a ute kiang a tunin, Joseph a puannaktual, a puannaktual ze tuamtuama gial a silh, a na suahsak uh;

²³Då nu Josef kom fram till sina bröder, togo de av honom hans livklädnad, den fotsida klädnaden som han hade på sig,

²⁴Huan, a pi ua, kokhuk ah a kheta uhi: kokhuk a vuak ahi, tui om nawn louhna ahi.

²⁴och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten fanns däri.

²⁵Huan, an ne dingin a tu chiat ua: huan, a dak ua, a en ua; huan, ngaiin, Ismael khualzinte Gilead gam akipana a sangawngsau ua banghiam namtui leh singnai damdawi leh murra pua Aigupta gam a paisuk dingte a hong pai ua.

²⁵Därefter satte de sig ned för att äta. När de då lyfte upp sina ögon, fingo de se ett tåg av ismaeliter komma från Gilead, och deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och ladanum; de voro på väg med detta ned till Egypten.

²⁶Huan, Juda in a unaute kiangah, I nau uh I thah ua, a sisan suak I im un bang phattuamna om ding ahia?

²⁶Då sade Juda till sina bröder: »Vad gagn hava vi därav att vi dräpa vår broder och dölja hans blod?»

²⁷Khai, a tunga khut kha louin, Ismael te kiangah I juak zo ding uh; amah lah I nau uh, I sa ngeingei uh lah ahi ngala, a chi a. Huan, a unauten a thu a juita uh.

²⁷Nej, låt oss sälja honom till ismaeliterna; må vår hand icke komma vid honom, ty han är ju vår broder, vårt eget kött.» Och hans bröder lydde honom.

²⁸Huan, Midiante, sumsinte, a hong pai ua; huchiin Joseph kokhuk akipan a dok khia ua, Ismael te kiangah Joseph dangka sawm nih in a khawngta uhi. Huan, Joseph Aigupta gamah a pi uh.

²⁸Då nu midjanitiska köpmän kommo där förbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de sålde Josef för tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa förde så Josef till Egypten.

²⁹Huan, Reuben kokhuk ah a hongpai nawna, huan, ngaiin, Joseph kokhuk ah a na om ta kei a: huchiin, a puansilhte a botkekta hi.

²⁹När sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns Josef icke i brunnen. Då rev han sönder sina kläder

³⁰Huan, a naute kiangah a hoh nawna, I nau uh a om nawn kei; kei koi a paita ding ka hia oi? A chi a.

³⁰och vände tillbaka till sina bröder och sade: »Gossen är icke där, vart skall jag nu taga vägen?»

³¹Huan, Joseph puannaktual a la ua, keltal a gou ua, a si-ah a puannaktual a diah uh;

³¹Men de togo Josefs livklädnad och slaktade en bock och doppade klädnaden i blodet;

³²Huan, puannaktual ze tuamtuama gial akhak ua, a pa uh kiangah a honla ua; huan, hiai lel ka mu ua, na tapa puannaktual ahi hia, hi lou en dih, a chi ua.

³²därefter sände de den fotsida livklädnaden hem till sin fader och läto säga: »Denna har vi funnit; se efter, om det är din sons livklädnad eller icke.»

³³Huan, aman a na thei paha, Ka tapa puannaktual ei ve; sahangin kei eive; Joseph boh nen veka om hi mahmah ding eive, a chi a.

³³Och han kände igen den och sade: »Det är min sons livklädnad; ett vilddjur har ätit upp honom, förvisso är Josef ihjälriven.»

³⁴Huchiin, Jakob in a puansilhte a bot kek a, saiip puan a tenga, ni sawtpi a tapa a sun hi.

³⁴Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina länder och sörjde sin son i lång tid.

³⁵Huan, a tapate tengteng leh tanute tengteng amah lungmuang dingin a thou ua; himahleh aman lungmuang a ut kei a; sun kawmin han ah ka tapa kiangah mual ka khum ding, a chi a.Huchiin, amah ngaiin apa a kapkap hi. Huan, Midian ten Joseph bel Aigupta gamah a lut pih ua, Pharo nuaia heutu khat vengmi pawl heutu Potiphar kiangah a khawng uh.

³⁵Och alla hans söner och alla hans döttrar kommo för att trösta honom; men han ville icke låta trösta sig, utan sade: »Jag skall med sorg fara ned i dödsriket till min son.» Så begrät hans fader honom.

³⁶Huchiin, amah ngaiin apa a kapkap hi. Huan, Midian ten Joseph bel Aigupta gamah a lut pih ua, Pharo nuaia heutu khat vengmi pawl heutu Potiphar kiangah a khawng uh.

³⁶Men medaniterna förde honom till Egypten och sålde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna.